Med bredbandig radioteknik går det att trådlöst överföra data upp till 2 Mbit/s. Det ger enorma möjligheter till bild- och bredbandsöverföring jämfört med GSM-systemets 9,6 kbit/s.

Behovet av snabbare datakommunikation via radio ökar lavinartat. Det kräver inte bara ökad bandbredd, utan också nya standarder.

- Det är begränsningar i systemspecifikationerna som hindrar oss idag, säger Jens Zander, professor i radiosystemteknik på KTH.

Just nu pågår två standardiseringsarbeten som ska ta fram nya systemspecifikationer, kallade FPLMTS och UMTS. Men Jens Zander manar till tålamod.

- Det dröjer nog några år in på nästa sekel innan det finns en bredbandsradio i användbart skick.

Han tror vidare att man får ge upp tanken på en enhetlig global standard som förenar allt från satellittelefoni till mobiltelefoni.

- Därför kommer "mjukradio", software radio, att komma fram, tror han.

En sådan "mjukradio" eller "generisk radio" kan konfigureras till att hantera flera standarder via programvara. Till skillnad från dagens basstationer, som har en sändare och en mottagare per frekvens så har en generisk basstation en bredbandig mottagare och sändare för hela bandet på, säg, 25 MHz.



Flera kanaler samtidigt


Kanalerna separeras med digital signalbehandling, efter DA-omvandlingen. En bredbandsradio kan därmed sända och ta emot signaler från flera kanaler samtidigt.

Bredbandsradion är inte avhängig en viss modulationsteknik, utan kan simultant sända och ta emot signaler från skilda system, som NMT, GSM eller CDMA.

Eftersom den analoga signalbehandlingen ersätts av digital sådan förutsätter tekniken snabba AD- och DA-omvandlare med hög dynamik. Sådana har traditionellt varit mycket dyra, vilket har gjort att bredbandsradiotekniken så gott som enbart använts i militära system. Motorola har i tio års tid levererat ett system kallat Speakeasy till USAs armé.

Det finns dock ett företag, Steinbecker i Massachussetts, som säljer DSP- baserade basstationer för civilt bruk. För 100 000 dollar får man en så kallad Steinbecker-minicell, en generisk radiobasstation.



Billigare infrastruktur


En stor fördel med "mjukradio" är att operatören blir flexibel och inte behöver låsa sig vid något system. Och i närheten av mobiltelefonintensiva platser så är det bara att komplettera med ytterligare en basstation. Det innebär att kostnaderna för infrastrukturen sjunker.

Gerald Mcguire, professor i telekommunikation vid KTH i Kista, forskar i radioteknik. Han menar att vissa problem återstår att lösa.

- Det vi inte förstår idag är hur man ska komma tillrätta med fasbruset vid väldigt höga överföringshastigheter.

- Personligen ser jag en framtid för trådlösa datanät med överföringshastigheter uppåt 4 Mbit/s kombinerat med det övriga nätet, som har längre räckvidd men lägre överföringshastighet.

Att generisk radio finns på marknaden i större skala inom ett par år är han övertygad om. Det tror man för övrigt även på Ericsson Radio, bekräftar Per Bengtsson, företagets informationsansvarige.

På Telia Mobitel jobbar man redan idag med databasföretaget Oracle för att få fram programvara som stöder ett generellt radionät och klarar alla modulationstyper.

- Vi driver på utvecklingen eftersom det underlättar för oss att planera våra radionät, säger Fredrik Landahl som sysslar med affärsutveckling på Telia Mobitel.

Thomas Hedlund

Frilansjournalist



Fotnot:
FPLMTS uttyds Future Public Land Mobile Telephone System och drivs av ITU, Internationella Teleunionen. UMTS, Universal Mobile Telecom Standards, kallas även IMT-2000 (International Mobile Telecom at 2000 MHz) och är ett europeiskt projekt.



64 kbit/s i GSM-97


Redan nästa år kommer Etsi, European Telecommunications Standards Institute, att uppgradera GSM till GSM-2. Då kan datahastigheten öka till

64 kbit/s. Ökningen åstadkoms genom att data sänds i fler än en tidslucka samtidigt, så kallad multislotteknik. Standarden kommer att börja gälla nästa år och produkter som följer den finns förmodligen på marknaden redan 1998.

Ericsson och Telia demonstrerade i våras en datahastighet på 64 kbit/s genom att koppla upp sig på Internet via en GSM-telefon. Kvaliteten var lika bra som i en ISDN-uppkoppling.

Vill man ytterligare höja hastigheten inom ramen för GSM så får man använda sig av paketradioteknik. Det finns en standard kallad GPRS, General Packet Radio System, med vars hjälp man kan komma upp till 100 kbit/s, men där går sannolikt gränsen för GSM.