Internet är inte bara en leksak för unga pojkar och trendiga mediamänniskor. Även elektronikkonstruktörer kan använda nätet i sitt arbete.

Problemet är bara att det tar tid att finna det man behöver. Varenda företag med självaktning har idag "en sida på nätet". Man måste ju hänga med i tiden.

Mest är det mer eller mindre förtäckt reklam i form av företagspresentationer och produktinformation.

Men mycket av det som finns är användbart. Det kanske mest uppenbara exemplet är de sökbara elektroniska kataloger som allt fler komponenttillverkare börjar lägga ut på nätet.

Kontaktdonsbjässen AMP har sin katalog med över 30 000 produkter sökbara alfabetiskt, efter artikelnummer eller med bilder. Problemet, som med många liknande sökbara kataloger, är att man måste klicka sig fram till rätt komponent. Man kan inte bara knappa i en söksträng om man inte vet artikelnumret.

På samma sätt fungerar National Semiconductors katalog. Där kan man också ladda ner datablad i så kallat pdf-format. Pdf står för portable document format och är ett format som är på väg att bli de facto-standard i nätvärlden. Dokumenten kan sedan läsas med programmet Acrobat Reader som finns att få gratis från Adobes hemsida.

Det fiffiga med Acrobat-dokumenten är dels att det går förhållandevis snabbt att ladda ned dem, även om de är några hundra kilobyte stora; dels att det är lätt att lägga in dem för tillverkaren.

Antingen kan man scanna in redan befintliga pappersdokument, eller så kan man direkt använda ordbehandlaren eller layoutprogrammet som man gjorde databladet i.

Andra företag som är långt framme med elektroniska kataloger är Motorola, Philips, Digital Semiconductor och Molex, för att bara nämna några.



Applikationsnoter


Motorola har kanske en av de mest omfattande databaserna med datablad och applikationsnoter, sökbar direkt efter valfri söksträng. Här är det nästan för mycket information i stället för motsatsen.

Den vanligaste bristen hos halvledarföretagens hemsidor är att de innehåller för mycket grafik som tar lång tid att ladda ner. Visst kan man strunta i bilderna, men ibland göms värdefull, intressant text bakom ej nedladdade ikoner, så ofta vågar man inte chansa.

En annan brist är att informationen som finns att tillgå ofta är gammal. De senaste kretsarna har inte hunnit in i databaserna, även om kanske tillverkaren gjort massiv PR för dem.

Det finns också företagsoberoende komponentdatabaser. En är tyska ATM Chip Web, en annan Chip Directory, tillhandahållen av holländaren Jaap van Ganswijk. I Chip Directory kan man söka på komponenttyp, komponentnummer, tillverkare och till och med logotyp, ifall man inte vet vilken tillverkare som avses.

Informationen om komponenterna är måhända lite knapphändig och inte precis purfärsk, men det är ett bra sätt att hitta alternativleverantörer till vanliga komponenter.

Informationssökning behöver dock inte begränsa sig till komponenter. För konstruktörer kan simuleringsmodeller, till exempel Spice-modeller, eller programmeringstips och dylikt komma väl till hands.

För dem som kan offra lite tid på att leta finns här många bra diskussionsgrupper och FAQs (se ordlista) i USA, främst i universitetsvärlden. Tidningen Electronic Engineering Times, University of Alberta (http://nyquist.ee.ualberta.ca) och diskussionsgruppen sci.electronics kan vara bra ställen att börja på.



Bugg fixad på en dag


För hårdvarukonstruktörer har både företag och branschorganisationer en del info tillgängligt. Två exempel är International VHDL Users' Forum (www.vhdl.org) och Försvarets materielverk, FMV. Specifikationer, modeller, konstruktionstips går ofta att få gratis.

Men den kanske största potentialen för hårdvarukonstruktörer ligger i support från programföretagen via nätet.

Genom att kommunicera via e-post kan man snabbt få svar på sina konstruktionsproblem. Lars-Erik Lundgren på Hardi Electronics berättar att kunderna kan skicka in sina programproblem till Hardis VHDL-experter.

- I 75 procent av fallen skriver vi om kundens konstruktion lite grann och skickar tillbaka en rättad version. I 25 procent av fallen beror felet på en bugg eller en brist i verktyget.

Om Hardis experter hittar en bugg i verktyget e-postar de problemet till verktygsleverantören. En rättad version, en beta-version, kan de få från leverantören redan samma dag och den kan de sedan skicka vidare till konstruktören.

- Ofta kan kunden få en bugg fixad på sex timmar.



Verktyg för pc


Hardi och andra verktygsleverantörer använder också nätet för att leverera uppdateringar till verktygen.

De filerna är mycket mindre än hela programmen och lämpar sig därför väl för nätdistribution. En del hela PC-verktyg distribuerar Hardi också via nätet om kunden så önskar. Verktyg för PC är ofta mycket mindre mätt i megabyte jämfört med Unix-verktyg.

Många leverantörer har också demoversioner av verktygen som man kan ladda ned från deras hemsidor. På så vis kan elektronikkonstruktörerna enkelt prova nya verktyg.

Mikael Zackrisson