About / Advertise
Mitt i det tuffa telekomklimatet och Ericssons rysare till kvartalsrapport är det på något sätt befriande att lyssna till Anoto. För hos denne gryende svenska konsumentelektronikfirma vilar minsann inga ledsamheter - nej här ska världen förändras, pappret och pennan ska in i informationssamhället och företaget ska växa en bra bit upp i himlen.
Anoto ska inte tjäna pengar på att sälja prylar, utan intäkterna ska komma från licensavtal med samarbetspartner - pappersföretag, penntillverkare, teleoperatörer och andra. Varje gång ett handskrivet meddelande skickas över Internet ska det trilla in några öre.
Möjligheterna är enorma, och Anoto har en imponerande mängd avtal med namnkunniga partner som Sony Ericsson, Vodafone, Microsoft, Esselte, Filofax och Time Manager.
Ska Anoto lyckas så krävs att alla dessa samarbeten resulterar i mängder av produkter som säljs till en stor mängd människor. Och det krävs att köparna har verklig nytta av produkterna, mer än som en kul modegrej. Först då kan den kritiska massan nås. Så långt har förstås utvecklingen inte gått - den kommersiella premiären ägde ju rum härom veckan.
Man kan bara hoppas att personal, samarbetspartner och finansiärer är tillräckligt uthålliga. För trots all uppmärksamhet, och allt fagert tal om hur enkel tekniken är att använda så har långt ifrån alla media- och användarreaktioner varit enbart positiva.
Men gänget bakom Anoto verkar ha en tillräckligt långsiktig attityd för att det faktiskt ska lyckas. De tekniska planerna sträcker sig flera år framåt. Och Anotochefen Christer Fåhreus verkar klart kompetent i konsten att få fram riskvilligt kapital.
"Kan nån kan Anoto" skrev jag på den här platsen redan i november år 2000, när Anoto nyss presenterat sitt papper på Comdexmässan. Det intrycket kvarstår, få företag har lika bra förutsättningar som Anoto när det gäller att förvandla en enorm höna- och äggproblematik till global framgång.
Adam Edström
