Det blev inga pengar till fordonselektroniken när Vinnova nyligen delade ut sina så kallade Vinnväxtpengar. Faktum är att det inte blev några pengar alls till renodlad elektronik, dock till två närliggande områden; fotonikklustret runt Hudiksvall och industriautomationssatsningen ProcessIT Innovation i Norrbotten och Västerbotten. Vinnova ansåg uppenbarligen att dessa ansökningar tillsammans med västsvensk biomedicin, bergslagsk materialförädling och östgötsk hälsa hade större tillväxtpotential än bilelektronik.
Vinnova sponsrar de fem utvalda projekten med sex miljoner kronor om året under tio års tid. Lokala aktörer lägger till lika mycket. Totalt kommer dessa projekt därmed att stödjas med mellan 600 och 900 miljoner kronor. Det är mycket pengar under lång tid, vilket torde skapa en viss trygghet för dem som drog långa strån.
Det finns ingen anledning att tvivla på Vinnovas omdöme i urvalsprocessen - tvärtom verkar den politiska agendan inte ha fått styra. Men man kan konstatera att ingen region fick pengar till mer än ett projekt. Och dessutom finns varken Stockholm, Uppsala eller Skåne representerat bland vinnarna. Säkerligen kommer därför några att mer eller mindre surt mumla något om regionalpolitiska hänsyn. Hur som helst har universiteten i Luleå och Umeå, Mitthögskolan samt högskolorna i Dalarna och Gävle här fått en gyllene chans att visa sina mer anrika kollegor hur en trippelhelix ska dras.
För det är just trippelhelixen - alltså visionär samverkan mellan forskning, näringsliv och offentlig verksamhet - som Vinnova säger sig ha belönat. Enligt myndighetens synsätt krävs sådan samverkan för att skapa tillväxt. Att industrin har vissa behov, att företag, högskolor eller organisationer har bra idéer eller att det finns driftiga och visionära människor inom något gebit räcker inte som enskilda faktorer.
About / Advertise
