Minns du specialistkarriären? På slutet av 1980-talet var det oerhört inne att ge värdefulla medarbetare chans till befordran utan att de för den skull behövde bli chefer. Idéerna visade sig fungera på forskningsavdelningar.

Värdefulla medarbetare som inte vill bli chefer borde kunna bli befordrade ändå. Det var tanken när de svenska storföretagen lanserade "specialistkarriärer" under 1980-talet och början på 90-talet.

Tanken har bara delvis fungerat. På forskningsinriktade avdelningar inom till exempel ABB och Ericsson tycks det ha varit ett lyckokast. Inom den mer tillämpade produktutvecklingen fungerar det sämre, och inom tillverkningsindustrin har idén närmast lagts i malpåse.

Marie-Louise Lind jobbade på Ericsson i mitten av 1980-talet och skrev den då mycket uppmärksammade boken "Alternativa karriärer". Idag jobbar hon på SAF.

- Problemet finns kvar. En jätteskicklig ingenjör kan på papperet se ut som om han inte kommit någonstans. Men alla blir inte lyckliga av titlar och det måste finnas ett jobb bakom titeln, säger hon.

- Det är möjligt att man är mindre hierarkiskt orienterad idag. Men företagen måste uppmärksamma duktiga människor, säger hon.

En person som tycker att specialistkarriären är något mycket positivt är Gunnar Edwall på Ericsson Components. Han sysslar med fiberoptik och har titeln Senior Expert - den högsta av tre i Ericssons specialisthierarki.

- Jag blev erbjuden en professur för ett par år sedan men valde att stanna på Ericsson just för att den här möjligheten fanns, säger Edwall.

En annan som är mycket positiv är Paul van Gemst, som arbetar med kontrollrum för kärnkraftverk på ABB Atom. Sedan sex-sju år har han titeln Senior Specialist - den andra pinnen av tre på företagets specialiststege. Paul van Gemst fick den direkt efter att tidigare ha varit avdelningschef i runt 15 år.

- Jag tror det behövs lite av en sån libero, säger han.

Hans uppgift är att hålla koll på sitt teknikområde, utbilda yngre ingenjörer och fungera som konsult för de olika projekten. För det får han disponera sin tid som han vill, och får hålla i sin egen budget för till exempel seminarier och utredningar.

- Det finns en trend att vi hamnar i projekt i alla fall för att det är så ont om resurser, men vi kämpar emot.



Runnit ut i sanden


I allmänhet tycks dock många specialistkarriärer ha runnit ut i sanden. Kanske är det talande att de fyra personaladministratörer som Elektroniktidningen talat med, och som arbetade särskilt med frågan när den var het på 1980-talet, nu säger att de inte vet vad som har hänt sedan dess.

- Det har nog mer eller mindre integrerats i den vanliga verksamheten, säger Rolf Skillner som vid mitten av 1980-talet var personaldirektör för Ericssonkoncernen, och som idag leder Trygghetsrådet.

- Jag tror det enda område där det kan fungera riktigt bra är inom forskning och utveckling, säger Ann-Mari Berglund, personalman på Siemens-Elema i Solna, ett företag med 1 400 anställda som utvecklar och tillverkar medicinsk-teknisk utrustning.

- Där finns det ett behov av kunskaper som inte alla kan besitta men som behövs inom flera delar av företaget.

Hon tror att det fungerar sämre i verksamhet som ligger närmare tillverkningen.

- I en slimmad organisation kanske man inte har utrymme för personer som inte har en operativ roll.

Alexander Kristofersson



Till idéerna...


...bakom specialistkarriären hör bland annat att:


• kunskaper sprids lättare när man vet vem som är bäst på vad och de som vet mest har ansvar och resurser för att sprida denna kunskap.


• medarbetare uppmuntras genom att värdefulla insatser belönas.


• det blir lättare att rekrytera och behålla nyckelmedarbetare.


• "kunskapsföretag" måste odla en "teknikkultur" genom att många experter träffas och stimulerar varandra och andra att skaffa ännu högre kunskaper.



Några orsaker...


...till att specialistkarriären inte fungerar kan vara att:


• de korta tidshorisonterna vid produktutveckling och tillverkning gör det svårt att avvara en person.


• specialister passar bäst in i den verksamhet som mest liknar den vid högskolorna, det vill säga vid forskningsavdelningarna. Företeelsen passar sämre i tillverkningsindustrins mer hierarkiska kultur.


• idén att man ska hedras genom att jämställas med sin chef spelas över i och med att organisationerna blir plattare.