About / Advertise
Sju företag har anslutit sig till IT Återvinning, Sitos (Svenska IT-företagens Organisation) återvinningssystem. Sedan starten i september har ungefär tre ton uttjänta elektronikprodukter samlats in för återvinning i Sitos regi. Sito, före detta LKD, organiserar 180 producenter och distributörer i IT-branschen.
- Vi börjar med sju anslutna företag. Men det finns intresse hos fler än så, berättar Sitos projektledare Björn Axelsson.
De uttjänta produkterna hämtas hos kunderna till fyra av de sju anslutna. De övriga tre företagen nöjer sig med att låta Sito informera, och ordnar själva återvinningen på annat sätt.
De kunder som återvinner i Sitos regi får själva stå för kostnaden - mellan någon krona och fem kronor per kilo skrot beroende på produkt. För en normal PC blir det i genomsnitt ungefär 45 kronor, plus transport. Sito har också tänkt ta emot skrot från fler än de anslutnas kunder, men till något högre pris.
Elektronikskrotet hämtas med Postens Lättgods för vidare transport till Gotthard Ragn-Sells anläggning för återvinning i Lövsta. Kunderna kan också lämna skrotet i fyra depåer runt om i Stockholm.
I Lövsta återvinns 71 procent av allt insamlat elektronikskrot. Största stötestenen är bildskärmarna som Ragn-Sells valt att deponera.
En av de sju anslutna är Wolber Kontor, som funderat på att återvinna i egen regi, men som bland annat tvekat inför det ökande behovet av transporter.
- Vi var inte säkra på att det verkligen skulle bli en miljövinst. Men med det samordnade systemet blir det mindre extra transporter, berättar Jonne Zachrisson, teknisk chef på Wolber Kontor.
- Fel låta kunderna betala
Sitos Björn Axelsson menar att det nya systemet är branschens första samlade för-sök att ta sitt producentansvar, såsom Kretsloppsde-legationen och Naturvårdsverket önskar.
Men Kerstin Blix på Kretsloppsdelegationen menar att det finns mycket övrigt att önska.
- De tillhandahåller ju bara information om hur man gör för att återvinna. Det är inte att ta producentansvar.
Att de kunder som vill lämna produkter till återvinning betalar själva är helt emot Kretsloppsdelegationens förslag. Om kunderna måste betala minskar viljan att samla in.
Peter Domini på Technoworld, en av pionjärerna inom elektronikåtervinning, vill inte direkt kritisera systemet. Men han konstaterar att Gotthard Ragn-Sells som ska återvinna elektroniken inte är det företag som lägger ribban högst.
- Gotthard Ragn-Sells hade till exempel kunnat hitta på något bättre än att deponera bildskärmarna anser han.
1998 blir återvinning lag
Kerstin Blix på Kretsloppsdelegationen tycker ändå att Sitos försök ska uppmuntras.
- Det är ett bra första försök.
Återvinning av elektronikskrot är nämligen en svår fråga, som stöts och blöts av utredare och näringsliv jorden runt. Det finns inte ens säkra siffror på hur mycket elektronikskrot som är i omlopp. I Sverige handlar det förmodligen om 200 000 ton per år som ska återvinnas på något sätt.
De första stegen i den lagreglerade återvinningen sysselsätter numera såväl bransch som Kretsloppsdelegation. Den senare lägger ett förslag i april.
Starten för den lagreglerade återvinningen blir förmodligen 1998. Ansvaret för återvinningen kommer ganska säkert att läggas på producenterna.
Då har IT Återvinning förhoppningsvis goda erfarenheter av hur slipstenen ska dras, och har förmodligen samlat in betydligt mer skrot än de tre ton som samlats in i dagsläget.
- Det finns ingen övre gräns för hur mycket vi kan expandera, menar Björn Axelsson.
Anläggningen i Lövsta som tar emot skrotet hanterar idag ungefär 2 000 ton per år, men har kapacitet för mycket mer. Runt om i landet finns fler anläggningar som också är beredda att expandera.
Idag är återvinningen i Sitos regi begränsad till Stockholm. Men snart ska 70 depåer placeras runt om i landet, där skrotet kan läggas för vidare transport till återvinnare, som även de finns spridda runt landet.
Kerstin Lundell
Gamla datorer blir råvaror
Att återvinna elektronik är i mångt och mycket ett hantverk. Kopparn i kablarna, fungerande kretsar och vissa plastdetaljer kan bli nya råvaror.
När en dator ska återvinnas plockas den först isär i sina beståndsdelar. Från kablarna plockas koppartråden bort för att återanvändas som råvara. Kretskortet demonteras, och standardkomponenter säljs för återbruk, till exempel i leksaker där kraven på kvalitet inte är lika höga.
Vissa kretskort skulle kunna gå att återbruka, men det är inte populärt eftersom tillverkarna inte vill sprida sina konstruktioner.
Hölje och bildskärm är mer komplicerade. Bildskärmens katodstrålerör innehåller tungmetallerna barium och bly som inte får spridas i naturen. Technoworld, en av Gotthard Ragn-Sells konkurrenter, låter Sakab använda glaset från bildskärmarna som bindemedel för giftig aska. Gifter bundna i glas är ungefär i lika tryggt förvar som de som binds i urberget.
Anders Edgren på Gotthard Ragn-Sells menar att det finns bättre metoder, och berättar att glaset lagras i väntan på resultat från Glasforskningsinstitutet.
Datorns plasthölje innehåller också farliga ämnen, först och främst bromerade flamskydd. Insidan av höljet har också ofta ett metallskikt som skydd mot elektromagnetiska störningar. Sådana höljen kan inte återvinnas. Plast som inte är förorenad går till förbränning och energiåtervinning.
Allt som kommer till Gotthard Ragn-Sells hanteras för hand. Enklare produkter, som brödrostar, mals dock helt enkelt ner till metallskrot.
