Persondatorn har mognat tillräckligt för att bli operatörens vardagsverktyg. Det är den första slutsatsen som kan dras av vår marknadsnyckel om persondatorbaserade operatörsprogram, som upptar 24 system.

För inte länge sen betraktades persondatorn som en ren kontorsmaskin, som mest användes till beräkningar och ordbehandling. Om den i nåder fick tillträde till kontrollrummen så var det på sin höjd som ett hjälpmedel till ett "riktigt" operatörssystem, som kördes på åtminstone en minidator.

Numera har en normal persondator en kapacitet som slår en gammal minidator med råge. Den är snabb, har rejält med minne, rymliga skivminnen, bra grafikprestanda och kan förses med snabba in- och utgångskort. Dessutom går den att använda tillsammans med en mängd olika operativsystem, även om det är några få som dominerar.

De här egenskaperna gör att en välbestyckad persondator ofta går utmärkt att använda för processstyrning, även om den inte duger till allt. Komplexa processer med mycket höga krav på kapacitet i form av stora signalflöden eller beräkningshastigheter kanske är för mycket för den, men där finns det mer potenta datorer att tillgå.

De flesta kan redan windows

Det som gör persondatorerna särskilt attraktiva för operatörssystem är att de flesta människor redan har vana vid att använda dem, antingen i arbetet eller privat. I synnerhet gäller det de operatörssystem som utnyttjar Windows som gränssnitt.

Det är lätt att glömma att för en person som inte har någon datorvana alls har också Windows en rätt hög inlärningströskel. Om operatörssystemet bygger på Windows gränssnitt har den tröskeln redan passerats av de flesta människor som arbetar i industrin.

Presentationen och handgreppen är bekanta, och operatören kan snabbt sätta sig in i och utnyttja funktionerna i systemet utan att behöva skaffa sig några extra färdigheter när det gäller handgreppen.

Sen spelar det inte någon större roll för operatören om operativsystemet är det gamla vanliga Dos plus Windows, som de flesta har fått sin datorvana från, eller om det rör sig om Windows NT, OS/2, Unix eller det nya Windows 95. Bilderna på skärmen och hanteringen av tangentbord och mus är högst likartade i alla fall.

Processen in på kontoret

Eftersom persondatorn är en kontorsmaskin ligger det nära till hands att "förlänga" operatörssystemet ända in till kontoret, till företagsledningen, marknadsavdelningen eller någon annan avdelning. Där används systemet för att ge underlag för beslut, statistisk bearbetning eller för att ge information om hur produktionen löper.

Här finns det två egenskaper som är viktiga. Den ena är att "åskådarna" ska förbli just åskådare och inte ska kunna ingripa i processen - det är ju operatörens roll. Den andra är att man ofta vill kunna se processen på ett annat sätt än operatören. Processbilderna kanske ska vara enklare och avskalade av tekniska detaljer, samtidigt som de är mer färgglada. Dessutom ska det vara enkelt att lyfta in vissa data i kalkylprogram som Excel, eller i program som kan framställa OH-bilder eller andra dokument i ett förutbestämt format.

Det finns till och med tillverkare som har utvecklat speciella program för enbart processpresentation. I tabellen kallar vi dem också rätt och slätt för presentationsprogram. Andra tillverkare har lagt in presentationsfunktioner och behörigheter för "se-men-inte-röra" som en integrerad del av operatörsprogrammen.

Ett tredje sätt är att lägga presentationsfunktionerna i separata programmoduler som kan adderas till operatörssystemet i efterhand.

Fix Plant TV är till exempel ett rent presentationsprogram, fast det är så nära besläktat med operatörsprogrammet Fix (se artikeln i Elektroniktidningen nr 18, 1995) att det kan betraktas som en del av Fix. Ett annat exempel är Winwork X, som har ett liknande förhållande till operatörsprogrammet Genesis. Det kan därför vara svårt att dra en skarp gräns mellan operatörs- och presentationsprogrammen.

Sifferuppgifterna i tabellen är ofta ungefärliga eftersom det som är praktiskt sällan är samma sak som det teoretiskt möjliga. Det som i tabellen ser ut som ett enda system kan i själva verket vara en hel familj av system eller varianter av samma system.

Antalet kopplingar till andra tillverkares produkter, till exempel programmerbara styrsystem, kan inte heller jämföras rakt av mellan fabrikaten. Om ett system dessutom kan anslutas till någon av de moderna industribussarna, till exempel Profibus, så kan det därmed kommunicera med enheter från alla andra fabrikat som också kan anslutas till Profibus.

Per Stymne