I USA finns "business angels", riskkapitalister som kan ta en teknisk idé under sina vingars beskydd och med pengar och kunskap lotsa idén till fullfjädrat bolag.

Sverige är mer institutionaliserat, men Teknikbrostiftelsen är klart besläktad med de amerikanska affärsänglarna.


De flesta VDar här i världen sysslar med att tjäna pengar. Men Katarina Segerborg har andra mål.

- Vi ska öka sysselsättningen i högteknikföretag här i regionen, säger hon.

Katarina Segerborg är VD för Teknikbrostiftelsen i Linköping, en av sju liknande organisationer i landet och den som är klart mest inriktad på elektronik. Hittills har hennes verksamhet skapat mellan 25 och 50 nya jobb, beroende på hur man räknar.

Och trots den annorlunda målsättningen växer kapitalet också, hittills med i genomsnitt 35 procent om året.

Från början fick man 120 miljoner kronor, anslagna av staten år 1994. De ska enligt stiftelseurkunden, lämnas tillbaka år 2007, uppräknade med inflationen. Under tiden ska kapitalet arbeta, det vill säga alstra nya företag med nya arbetstillfällen. Runt 50 av de 120 miljonerna är idag ute i arbetande projekt, resten är placerade i värdepapper.



Ger inga bidrag


Teknikbron ska suga upp goda idéer från högskolan och industrin och ibland också stå för det nödvändiga kapitalet. Den som har en idé är alltid välkommen. Men den som tror att Teknikbrostiftelsen är ett slags högteknikens socialbyrå har definitivt fel.

- Vi ger inga bidrag. Men vi finansierar projekt som vi tror på, ibland som delägare och ibland på andra sätt.

- Vi vill också ha inflytande, som styrelseledamot, VD eller på annat sätt. Vi försöker leva efter devisen "intelligent flexibelt kapital".

- Och varje gång vi går in i ett projekt så gör vi klart och tydligt att vi också tänker gå ur det så småningom, och hur formerna för vårt avvecklande ser ut, säger hon.

Att de projekt och företag stiftelsen engagerat sig i, i så stor utsträckning handlat om elektronik, är inte så konstigt. Teknikbrons styrelseordförande är Margareta Josefsson, direktör på Ericsson Radio i Linköping, och i styrelsen sitter också den namnkunnige Christer Svensson, professor i elektronik vid Linköpings Universitet. Östergötland är också en av Sveriges elektroniktätaste regioner.



Halvledarfabrik i Östergötland


Ett av de mer spektakulära projekten är inviten till österrikiska asicspecialisten AMS, Austria Mikro Systeme, som kan resultera i en halvledarfabrik någonstans i Östergötland om några år. En sådan kan, kanske, ge 200 nya jobb och definitivt höja regionens status som högteknikområde.

- Jag tror att chansen är över 50 procent. Om AMS ska bygga en ny fabrik så talar mycket för en etablering i Skandinavien. I så fall har den här regionen bäst chanser, kommenterar hon.

Katarina Segerborg tillträdde VD-stolen 1 januari 1995, samma dag Sverige gick med i EU.

- Den dag jag började kom jag in i ett alldeles tomt rum. Så jag fick gå ut och låna en stol, åka och köpa en telefon och en dator. Och så började jag ta kontakter.

Just kontaktnätet är naturligtvis centralt i Katarina Segerborgs arbete. Hittills har hon utvärderat runt 250 projekt. Ett trettiotal av dem har passerat hennes nålsöga och gått vidare till stiftelsens styrelse, och ungefär 20 har resulterat i aktiva satsningar. Av dem handlar runt hälften om elektronik.

Några av de mest framgångsrika företagen som Teknikbron deltagit i är Scama som gör bromssystem för militärflyg och lyckats exportera till Singapore, och Nordic Sensor som gjort sig känd för en "elektronisk näsa", en anordning som känner igen gasemissioner.

Hittills har man i huvudsak engagerat sig i småföretag. Men det beror på att det är där som idéerna flutit upp.

- Men vi diskvalificerar definitivt inte Ericsson, de är också välkomna, säger hon.

Teknikbron ska, som namnet antyder, vara en förbindelse mellan universitetet och näringslivet. Ett av de viktigaste projekten har därför varit att etablera en "företagsreception" vid Linköpings universitet, dit företag kan vända sig för att ta reda på i vilken mån det finns samarbetsmöjligheter.

- Det var en av de första uppgifterna vi identifierade, men det har också visat sig vara en av de svåraste att genomföra. Så olika kulturer, så många viljor ska samsas, och gränserna för vem som ska göra vad måste vara oerhört klara.

- Men nu har vi kört igång, och har stora förhoppningar att detta ska öka kunskapsflödet mellan näringslivet och universitetet.

Katarina Segerborgs verksamhet är resultatet av ett antal politiska beslut, och hon verkar i en blandning av politiska, offentliga, akademiska och industriella hänsynstaganden och kulturer. Kanske är det just därför som hon är så kritisk till den svenska näringspolitiken, eller snarare frånvaron av en sådan.

- Det finns ingen vilja att driva näringspolitik. Ingen vågar ta en smäll. Man måste våga bränna lite pengar för att komma någon vart, men den insikten finns inte, dundrar hon och blir rejält engagerad.

- Snart har vi mer produktionsjobb än forsknings- och utvecklingsjobb här i landet. Det är alarmerande.

- Då blir vi inget lärosäte längre, andra länder får sköta utvecklingen, och det vore djupt olyckligt.

Katarina Segerborg är fast besluten att vända den trenden. Åtminstone i Linköping med omnejd.

Adam Edström

Mer om Teknikbrostiftelsen finns på http://www.tbslin.sshn.se