Med drygt två år på nacken vinner standarden för infraröd kommunikation, Irda, allt mer mark.

Hastigheten har stigit till 4 Mbit/s och komponenterna har blivit snabbare och mindre.

Men trots att flera företag studerar Irda har marknaden ännu inte tagit fart.

Irda, standarden för infraröd kommunikation över korta avstånd, upp till 3 meter, är idag accepterad av så gott som alla som jobbar med mobila tillämpningar. I princip alla nya bärbara datorer har idag en Irda-port, liksom flertalet bärbara skrivare och personliga assistenter, exempelvis Sharp Wizard och senaste Psion-modellen.

Även mobiltelefontillverkarna börjar nu snegla på Irda. Nokia har redan en Irda- port inbyggd i sin Communicator 9000, en kombinerad mobiltelefon och personlig assistent. Via Irda-porten är det lätt att föra över filer till en persondator. Åt andra hållet fungerar Communicatorn som ett faxmodem.

Annars är nog komponenterna än så länge både för dyra och för stora för att intressera mobiltelefonitillverkarna. Amerikanska Novalog säljer en sändtagarmodul som mäter 9,4¥3,8¥3,8 mm, vilket företaget hävdar är minst på marknaden. Priset ligger på 3,50 dollar, vilket gissningsvis borde halveras för att få mobiljättarna att nappa.

Finessen med Irda är dels det korta avståndet, dels att standarden kräver fri sikt mellan sändare och mottagare. Det gör komponenterna relativt billiga, men begränsar samtidigt användningen.

För mobila tillämpningar som datainsamling kan man ofta acceptera den begränsningen. Användaren samlar in information ute på fältet och för över den till en dator via Irda. Novalogs sändtagarmoduler används exempelvis i en temperaturlogger.

En annan idé är att bygga en trådlös, mobil telefax, som via Irda kan överföra faxinformationen till en skrivare eller dator. En envägs Irda-länk kan också byggas in i industriella system för enkel och snabb uppdatering av systemens programvara.

För ett år sedan ökade standardiseringsorganet Infrared Data Association, Irda, hastigheten för kommunikationen från 115 kbit/s i originalversionen Irda 1.0 till 1,152 och 4 Mbit/s i Irda 1.1. Det är främst databranschen som är intresserad av megabithastigheter för filöverföring och dylikt.



Annan modulering


Den höga hastigheten kräver att moduleringen ändras. I 115 kbit/s kan man använda en vanligt asynkron universell sändtagare, UART, men det går inte vid hastigheterna 0,676, 1,152 och 4 Mbit/s. Vid 4 Mbit/s används till exempel pulspositionsmodulering, PPM.

Idag har de flesta Irda-tillverkare en 4-Mbitsmodul på programmet. Hewlett- Packards heter HSDL 1100 och är en sändtagare med integrerad lysdiod, pinfotodiod, drivkrets för lysdioden och två mottagare, för lägre och för högre hastigheter.

Även Temic och Novalog har 4-Mbitsmoduler. Temic har också en modul, TFDS4000, som stödjer Irda 1.1, men bara upp till 115 kbit/s. Den är å andra sidan mycket strömsnål, och drar 0,5 μA i viloläge och 6 mW aktiv effekt.

IBM Microelectronics gav sig i somras in i Irda-leken och lanserade tre kretsar - två sändtagarmoduler och en styrkrets. Styrkretsen, 31TI502, fungerar även med andra sändtagarmoduler än IBMs egna. IBM har också drivrutiner och programvara för Irda som går under Windows.

Mikael Zackrisson



I matbutiken räcker inte Irda till


Elektroniska hyllkantsetiketter i butiker är en stor IR-tillämpning. Men Irdastandarden räcker inte för matbutikens behov.

Uppsalaföretaget Pricer har därför utvecklat ett eget infrarött kommunikationsnät för sina elektroniska hyllkantsetiketter.

Kommunikationsnätet består av sändtagarmoduler som hängs upp i taket på butiken och elektroniska hyllkantsetiketter som kommunicerar via IR med takmodulen.

Takmodulen är stor som en tallrik och täcker 10¥10 meter butiksyta. Större butik kräver flera moduler. Inuti takmodulen sitter ungefär 100 högeffektslysdioder som skickar ut infraröda vågor till etiketterna. Etiketterna svarar med en kvittenssignal.

Hyllkantsetiketterna finns idag i drift i ett 50-tal butiker i Sverige.

Till skillnad från Irda använder Pricer så kallad diffus IR. Det innebär att strålarna kan fås att studsa på mjölkpaket och limpor innan de når sitt mål. Fri sikt mellan sändare och mottagare behövs alltså inte.

Diffus IR drar ner bandbredden och ställer stora krav på dynamik i mottagarna. Det måste ju klara av både en direkt signal och en som har studsat flera gånger.

Etiketterna drivs med en solcell men har ett batteri för att ackumulera energi och klara minnes-backup på nätterna.

Solcellsdriften och det långa avståndet till takmodulen, upp till 12-14 meter, ställer stora krav på mottagaren i taket. Därför arbetar Pricer nu på att införa filter och ganska avancerad signalbehandling i takmottagaren. Resultatet ska introduceras i februari nästa år.

Planer finns också på att använda kommunikationsnätet för andra saker, såsom personsökning.

Mikael Zackrisson