Snart sitter det en digital signalprocessor i varje ny produkt. Alla halvledartillverkare vill skaffa sig DSP-kunnande för det finns stora pengar att tjäna på tekniken.

Inget stort halvledarföretag kommer att överleva utan en digital signalprocessorkärna i konstruktionsbiblioteket. Det hävdar prognosföretaget Forward Concept. Orsaken är att den digitala signalprocessorn blivit ett allt viktigare byggblock i dagens integrerade kretsar. Och redan kan över sextio företag världen över erbjuda kretsar med inbyggda DSP-funktioner.

Under de senaste åren har den digitala signalprocessorn gått från att vara en ren standardprodukt till att bli mer och mer tillämpningsspecifik. Det är i morgondagens volymtillämpningar som pengarna finns.

Hela 90 procent av dagens DSP-lösningar finner man i produkter som knappast fanns för fem år sedan.



DSP-kärnor på licens


AT&T och IBM är exempel på två halvledargiganter som inte ser sig själva som DSP-företag men som målmedvetet satsar på tekniken. AT&T kom med sin första kretslösning för sjutton år sedan och har sedan dess fokuserat på olika telefonilösningar. IBM har istället satsat på multimedia för persondatorer med sin Mwave-teknik.

Likaså riktar holländska Philips Electronics in sig på multimediatillämpningar med sin kommande Trimedia-processor. All signalbehandling sker i programvara och kretsen kan programmeras i högnivåspråket C.

Amerikanska Texas Instruments, världens klart största tillverkaren av programmerbara DSP-kretsar, följer med i samma utveckling. Sedan företaget släppte den välkända TMS320-familj för fjorton år sedan har det tagit fram ytterligare sex stora DSP-familjer, det ger sammanlagt över hundra kretsvarianter. Företagets dominanta ställning på marknaden har gjort att vissa produkter, som exempelvis styrkretsar för hårddiskar, knappast går att sälja om de inte kan exekvera TMS320-instruktioner.

Det har i sin tur lett till ett allt större intresse för 320-kompatibla DSP- arkitekturer. Silicon Systems, Tensleep Design och 3Soft är exempel på tre företag som kan erbjuda sådana DSP-kärnor.

Det växande behovet av DSP-kunnande hos halvledarföretagen har dessutom lett till en ny licenstrend. Enbart DSP Group har hunnit med att skriva över tjugo licensavtal på sina DSP-kärnor, Pine och Oak. GEC Plessey, NEC, Siemens och Harris är några företag med sådana avtal, medan Intel, Zilog och Samsung licensierar en 16-bitars DSP-arkitektur från det betydligt mindre konstruktionshuset Clarkspur Design.



Signalbehandla med logik


Många företag licensierar DSP-kärnor från flera olika håll. Samsung har exempelvis skrivit avtal med både SGS-Thomson och General Instruments, förutom Clarkspur Design. Anledningen till att allt fler företag vill licensiera sina kärnor är att arkitekturer som accepteras av många självfallet också backas upp bättre vad gäller nya konstruktionsverktyg, programstöd och algoritmer.

Av samma anledning kan det vara bra för ett företag att släppa sin egen arkitektur till andra. På så sätt har den lättare för att bli en standard. Det var också orsaken till att SGS-Thomson släppte sin DSP-kärna, D950, till Samsung i början av året. Ryktet säger att även Analog Devices har funderingar på att släppa sin 16- och 32-bitars DSP-teknik framöver.

Ytterligare ett bevis för DSP-marknadens stora dragningskraft är logikföretagens senaste intrång. I början av året släppte Atmel en programmerbar grindmatris avsedd för digital signalbehandling. Kort därefter kom Altera med ett programpaket som kan förvandla PLD-kretsar till signalprocessorer.

Båda företagen hävdar att logikkretsar mycket väl klarar beräkningsintensiva DSP-funktioner och att kretsarna är runt femtio gånger snabbare än den snabbaste signalprocessorn. Tanken är dock inte

att logikkretsarna skall ersätta signalprocessorn, utan avlasta den i framtida konstruktioner.

Anna Wennberg