Mobiltelefoni, radiolänkar och trådlösa nät är de främsta drivkrafterna bakom den snabba tillväxten på mikrovågsmarknaden. Nästan 56 distributörer finns representerade i Elektroniktidningens kartläggning av den svenska marknaden för mikrovågskomponenter. Översikten presenterar de 37 vanligaste typerna av komponenter som säljs i Sverige. Komponenterna är sorterade efter distributör och varje rad i tabellen kan därför representera ett flertal tillverkare.
Nya produkter i årets översikt är keramiska puckar, effekttransistorer av typen LDMOS, multiplexerare och kondensatorer.
En strikt definition på vad som menas med mikrovågskomponenter existerar inte. Oftast säger man att mikrovågor har en våglängd från 1 cm upp till 1 m. Det motsvarar 300 MHz upp till 30 GHz.
Så snäva har vi emellertid inte varit utan nyckeln omfattar kretsar från 1 GHz och uppåt, alltså även de i millimetervågsområdet.
Enligt den rådande tekniktrenden går allt mer mot integrering och ytmontering. Det gäller till exempel på 2,5 GHz-bandet där bland annat trådlösa datanät, så kallade wlan, ska samsas med Bluetooth och mikrovågsugnar.
Just Bluetooth har dock inte renderat några större komponentvolymer ännu. Större intresse är det för trådlösa datanät där det pågår ett antal projekt i Sverige som behöver komponenter.
Men de stora volymerna genereras av Ericssons framgångar inom mobiltelefoni. Det är dock inte bara mobilerna och basstationerna som slukar komponenter. De ska dessutom testas och testsystemen byggs till stor del fortfarande ihop av diskreta komponenter med bra prestanda och ett högt pris.
Dessutom kopplas basstationerna ofta till det fasta nätet via en radiolänk. Enligt uppgift kommer enbart Ericsson att tillverka närmare 100 000 radiolänkar i år. Dessutom har Allgon satsat på området och kommit i gång med produktionen. Länkarna ligger högre upp i frekvens än mobilerna. De arbetar på 18, 23, 26 och 38 GHz.
I och med övergången till digital modulering har kravet på linjäritet i komponenterna blivit allt starkare. I till exempel NMT- och GSM-systemen hade man tidigare ett antal kanaler som med full effekt matades in i combinern innan de gick till antennen. Idag lägger man ihop kanalerna med låg effekt och förstärker dem sedan. Det kräver en bredbandig, linjär förstärkare. Där används galliumarsenidkomponenter som på senare år kommit ner ordentligt i pris.
Galliumarsenid används också i lågbrusiga förförstärkare där man idag kan få en brusfaktor långt under 1 dB vid 1 800 MHz.
Per Henricsson