- Nätens kapacitet kan ökas utan fler basstationer, de existerande basstationerna måste bara göras mer flexibla, säger han.
I det nyligen avslutade EU-projektet Shuffle testade Cuthberts forskargrupp sina teorier för hur smarta antenner kan fås att fördela täckning mellan sig i 3G-nät.
Styr om resurserna
Tekniken innebär att antennerna kommunicerar automatiskt och i realtid och att de gemensamma resurserna utnyttjas där de för tillfället behövs bäst för att nätet ska bli så heltäckande som möjligt.
- Shuffle-projektet visade att vår arkitektur fungerar. Problem med lokalt dålig täckning och "dead spots" minskade väsentligt, säger han.
Dålig täckning inträffar när en cell i ett nät blir överlastad med samtal och antennen tvingas minska sin räckvidd. Cuthberts speciella lösning på det problemet är att utnyttja antenner vars täckningsmönster kan förändras elektroniskt.
Istället för en cirkelform kan det plattas ut till en ellips för att på så vis nå ett obetjänat område.
Samtliga antenner förses med programvara som möjliggör kommunikation och samarbete antennerna emellan. Om en cell har för många användare kommer dess programvara att förhandla med programvaran hos intilliggande antenner för att komma fram till vilken som kan hjälpa till.
Testar på flygplatsen
Under sommarens OS-spel kommer tekniken att testas på ett lokalt trådlöst nät på Atens flygplats.
- Inomhusmiljöer är på många vis mer komplicerade. Risken för överbelastning är stor och ställer höga krav på nätet, säger Laurie Cuthbert.
Flygplatsnätet, en hybrid mellan GSM och 3G, kallas Airport Decision and Management Network, med förkortningen Adamant.
Nätet, som ingår i ett EU-finansierat projekt, ska göra det möjligt för flygbolagen att spåra passagerare och lämna information om förseningar, köer vid incheckning eller säkerhetskontroller samt hur mycket tid de har på sig fram till avgång.
Gittan Cedervall