Vändningen i den svenska elektronikbranschen blir allt tydligare. Kontraktstillverkaren Notes börsnotering och utbyggnad av produktionsanläggningen i Torsby, och kollegan Sanminas nybygge i Kista är två starka tecken. Det faktum att tidningarna åter börjar innehålla platsannonser där företag söker elektronikkompetens är ytterligare ett. Och när Elektroniktidningen nyligen hade nöjet att agera värd för ett fyrtiotal branschrepresentanter så var de positiva tongångarna om framtiden i det närmaste unisona. Dessutom är 3G-utbyggnaden i full gång, och abonnenterna strömmar faktiskt till i takt med att telefonerna och tjänsterna börjar uppfylla förväntningarna.
Samtidigt går det inte att blunda för att många företag i branschen alltjämt har problem. Varken Infineons halvledartillverkning i Kista eller framtidshoppet Thin Films plastminne gick att rädda. I mönsterkortsbranschen är det fortfarande stentufft. Och Ericssons aktie må ha glatt börsen, men än är det inte slut på neddragningarna och det är tveksamt om företaget inom överskådlig tid kommer att agera draglok för svensk elektronik på fornstort vis.
Globalt är elektronikindustrin mitt uppe i ett kanonår. Halvledartillväxten ser ut att landa nära 30 procent i år, mycket tack vare efterfrågan på komponenter till mobiltelefoner, dvd-spelare, digitala kameror och andra konsumentprodukter. Det segmentet har dock Sverige som bekant i stor utsträckning lämnat.
De industrinischer som branschen här hemma fokuserar på uppvisar betydligt lugnare svängningar. På den inslagna vägen kan vi säkerligen få till såväl bra produkter som viss tillväxt. Men någon jätteuppgång för branschen är inte i sikte - därtill krävs strategi, entreprenörskap och jävlaranamma i en utsträckning som just nu lyser med sin frånvaro.