Erik Stenfors är vd och koncernchef på Note sedan 1999. Före dess byggde han upp en fabrik i Polen för kontraktstillverkaren Q-com, dessförinnan konstruerade han handdatorer på Minec. Han är civilingenjör, F-KTH, examensår 1991. Han är 38 år, gift och har två döttrar på 2 år respektive 10 månader.

Erik Stenfors tror stenhårt på svensk kontraktstillverkning. På fem år har hans Note vuxit från 215 miljoner kronor till snart en miljard, genom att göra det som är svårt eller bråttom i Sverige och resten i svensk regi i låglöneländer.

Lagom till midsommar börsnoteras Note. Nyemissionen i samband med noteringen drar in drygt 100 miljoner kronor. Pengarna stärker soliditeten och ger handlingsfrihet, till exempel om de amerikanska konkurrenterna Flextronics eller Solectron vill dra sig ur Sverige.

- Vi kan ta över deras fabriker om vi kommer in i rimlig tid. Alla förlorar om man stänger en fabrik, säger Erik Stenfors.

Det kan låta kaxigt, men hans tonfall är hela tiden ödmjukt och sakligt. Och hans tro på Sverige är inte bara PR-snack. Note har gått med vinst varje år sedan han blev vd 1999.

- Vi tjänar pengar och det är vi stolta över. Vi har återinvesterat allt, bland annat har vi köpt fem nya ytmonteringslinor.

Affärsidén är att bli en "stor, svensk, nära, global och komplett" kontraktstillverkare av elektronik. Vägen dit, strategin alltså, går ut på att tillämpa svensk teknisk kompetens på kundernas produkter så att de kan tillverkas så strömlinjeformat som möjligt. I Sverige eller någon annanstans.

- Vi har ett par fantastiska fördelar i Sverige, bra tekniker och ett fint utbildningssystem. Här kan man sätta folk med nioårig grundskola framför en maskin och be dem läsa en instruktionsbok - de kommer igång. Så är det inte överallt!

Note har på kort tid köpt tre bolag - Xperi i Lund, Beve i Borås och Itab i Nyköping. Erik Stenfors har tillbringat mycket tid hos nyförvärven.

- Vissa säger att man kan tillföra kunskap på styrelsenivå, men det är blaha-blaha. Det måste ske på operativ nivå, säger han med eftertryck.

Knackade dörr i djursholm

Det har gått undan för Erik Stenfors. För bara fem år sedan gick han runt bland rikemansvillorna i Djursholm och knackade dörr för att hitta finansiärer till bygget av en stor, svensk elektronikproduktionskoncern. På den tiden, 1999, räckte blotta ordet industri för att skrämma bort de IT-förblindade riskkapitalbolagen, så där hade han redan fått nobben.

- Jag var hånad, utfryst och ensam, berättar han.

Historien hade kunnat sluta där om det inte vore för en viss Sten Dybeck, för allmänheten mest känd för ett gästspel på Ny Demokratis partiledarpost. Den drygt 30 år äldre Dybeck som gjort sig en förmögenhet på fastigheter och aktieaffärer gillade både idéerna och den unge entreprenören Stenfors.

- Han satsade sina egna pengar och sa "kör".

Med Dybecks pengar drog Erik Stenfors år 1999 igång Eurosupply, ett nätverk med en handfull fabriker i Polen dit svenska elektronikbeställningar koordinerades via ett kontor i Gdansk. Det gick inte så tokigt alls, en liten vinst blev det redan första året.

- Så läste jag i Elektroniktidningen att Norrtelje Elektronik och Trienta hörde till Sveriges minst lönsamma kontraktstillverkare. Så jag ringde och bad att få träffa Mats (Hultin, dåvarande vd).

Det blev bingo. Stenfors och Dybeck hade ett nätverk, men ingen fabrik. Norrtelje Elektronik hade en växande men olönsam fabrik, och inget nätverk. Så Sten Dybeck köpte Norrtelje Elektronik tillsammans med några affärsbekanta, och Erik blev koncernchef.

Då hade det bara gått några månader sedan Erik knackade på den Dybeckska dörren. Redan då fanns tankar på börsnotering. Och det dröjde inte många månader innan det var dags för nästa förvärv: Trientas fabrik i Torsby.

- Där mötte jag Gerd Levin-Nygren. Hon var säljchef då, nu är hon vd.

Många kvinnliga chefer

Gerd Levin-Nygren blev nyligen utsedd till Årets Chef av tidningen Chef. Och Erik Stenfors nämner gärna andra kvinnor på höga poster i bolaget, som finanschefen Gunilla Olsson, marknadschefen Ann Lewerentz, Polenchefen Ilona Lukaszewics och Marina Filipsson, ordföranden i det globala nätverket EMS Alliance som Note initierat.

- Kompetenta män talar gärna om hur kompetenta de är. Kompetenta kvinnor är ofta mer avvaktande.

Erik Stenfors har gått den utbildning som producerat flest börs-vd:ar i Sverige - Teknisk fysik på KTH. Han började 1987 och lyckades tack vare konsultuppdrag ta sig igenom KTH utan studiemedel. Det är dock inget han rekommenderar.

- Det var bitvis väldigt jobbigt. Kunden kom alltid före tentorna. Jag hade inte gjort likadant idag.

Att karriären skulle ägnas åt elektronikproduktion var inte givet från början. Första jobbet efter KTH var på handdatorfirman Minec. Den unge Stenfors valde flashminnen och processor, samt skrev operativsystemet. Största kunden var Svensk Bilprovning.

- Jag kunde ingenting om produktion på den tiden. Terminalerna skulle tåla vatten och olja, så vi tänkte att det skulle vara en bra idé att limma ihop dem. Visst blev det tätt om man limmade rätt, men det var ju omöjligt att testa. Tänk om någon då hade kunnat tala om för mig att fyra skruvar och en packning hade varit mycket bättre!

Handdatorerna tillverkades av svenska Q-com, i Polen, med visst besvär. Så Erik Stenfors åkte till den polska fabriken för att få ordning på det hela. Hans förmåga imponerade så mycket att Q-coms chef anställde Erik med ansvar för företagets nya polska fabriksbygge. Erik blev kvar i Gdansk i två år.

- Jag lärde mig mer om livet då än jag någonsin gjort.

Det var under den tiden som planerna på att bygga en svensk koncern med ett internationellt nätverk tog form. Så när Flextronics köpte Q-Com så flyttade Erik hem till Sverige och började ragga pengar.

Resten är historia, brukar det heta. Men i det här fallet är det snarare förhistoria.

- Varken jag eller Sten har några planer på att sälja våra aktier. Vissa investerare ser börsnoteringen som slutmålet - för oss är det en startlinje.

Adam Edström