About / Advertise
Det låter totalt opraktiskt: att definiera magnetiska vågguider på kisel för att leda klumpar av superkalla atomer till gropar där deras vågfunktioner får interferera med varandra. Men det resulterar i kretsar där atomer faktiskt behandlar information.
Just nu finslipas tekniken på labb runt om i världen för att skapa en atomär motsvarighet till optoelektroniken. Vissa forskare anser att detta är ett lika viktigt tekniksprång som lasern. Det handlar om Bose-Einsteinkondensat, en grupp atomer som, bara några få nanokelvin från absoluta nollpunkten, kan existera i suspension över en yta i rumstemperatur. Fördelen med atomerna i ett sådant kondensat är att de alla har samma vågfunktion. Därför uppträder de som en enda superpartikel. BE-atomerna svänger helt enkelt i takt, precis som vågorna från en laser.
Och det är denna koherens som är BE-atomernas unika fördel. Koherensen har gjort att man vill utnyttja dem, liksom exempelvis Per Delsings och hans grupp på Chalmers utnyttjat elektroner i sin kvantbit, för att bygga processorer.
Om denna nyfödda disciplin, så kallad atomtronik, funkar i praktiken kan den användas i alla möj-liga ljusbromsande och ickelinjära optiska tillämpningar, och för kvantdatorer. I framtiden i teknik som flyttar ut från fysiklabben in i konsumentelektroniken.
- Ultrakalla atomer samverkar med varandra på sätt som liknar elektroniska komponenter, säger Dana Andersson på University of Colorado till EETimes.
Hans grupp har redan byggt en grundläggande komponent, en så kallad Michaelsoninterferometer som delar och återförenar en stråle av koherenta atomer, med hjälp av en stående ljusvåg. Snart får vi också se atomtunnling tror han. Och därmed ska det bli möjligt att exempelvis bygga analoga transistorer. Nästa steg är att kombinera kalla atomer med halvledarlasrar, vilket enligt Anderson är inom räckhåll.
Erika Ingvald
