Mikael Wester

Mikael Wester, marknadschef på Bioservo, blir inte rädd när jag frågar om jag får ge honom ett rejält handslag.

Jag har dragit på mig hans Ironhand 2.0. Produktnamnet låter respektingivande. Men handsken gör mig egentligen inte starkare.

Poängen för industriarbetare är snarare att den låser greppet. Arbetaren kan därmed hålla släggan eller borrmaskinen längre tid med mindre ansträngning.

Syftet är att minska risken för förslitningsskador.

Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen. Prenumerera kostnadsfritt!

Industriarbetare kan bära krafthandsken under sina vanliga arbetshandskar. Den är smidig som en golfhandske, trots kraften den ger. Den använder samma knep som människohanden: från fingrarna löper senor till muskler som sitter i armarna. På motsvarande sätt har krafthandsken tunna vajrar som löper utmed armen till motorer, batterier och styrning i ett pack på ryggen eller runt midjan.

Vajrarna är så diskreta att Elektroniktidningens reporter inte lyckas känna dem ens efter att fått dem utpekade under sömmarna.

Helt omärklig blir handsken dock inte i bruk eftersom reporterns stora händer fått en size medium. Den klämmer ihop handen på lite fel ställen när jag testar handsken på högsta kraft.

När sensorer på fingertoppar, leder och handflata känner att handen tar ett grepp, så stramar handsken åt greppet proportionellt mot greppets styrka. Efter lite inlärning lär sig användaren sig att förstå hur greppet fungerarm, och lita på det. Handsken har friktion på in- och utsida, som en golfhandske.

– Har du jobbat i tio år på en lina är du van att ta ett verktyg med en viss kraft. Det är som när du lyfter ett mjölkpaket. Du vet du hur mycket du ska ta i. Men är det tomt tar du plötsligt i för mycket, kommenterar Mikael Wester.

En app i arbetarens mobil kan konfigurera varje enskilt finger. Det går att anpassa graden av låsning och ställa in tröskelvärden för när låsningen ska aktiveras för att du även ska kunna arbeta med precision. Eller för att borrmaskinistens pekfinger ska vara fristående.

Det går att koppla fingrar till varandra, så att om exempelvis tummen greppar ska även lillfinger och ringfinger göra det.

En inlärningsfunktion, Smart Assist, kan själv upptäcka och anpassa sig till att händerna arbetar mest dynamiskt eller statiskt – det vill säga om handsken förväntas låsa eller assistera.

Den första muskelhandsken från Bioservo utvecklades för medicinskt bruk. Elektroniktidningen skrev om den för tretton år sedan (länk). Den var avsedd för patienter med nedsatt handfunktion, för rehabilitering och assistans.

Men intresse från industrin kom snabbt. Och en del stora företag fanns bland de som hörde av sig. År 2015 kom genombrottet. Bakgrunden var att General Motors hade misslyckats att anpassa en astronauthandske från Nasa för industriarbetare.

– De fick inte styr på det. Det blev aldrig riktigt bra. Men så hörde de talas om Bioservo och bad oss ta över projektet, berättar Mikael Wester.

– Det passade bra in med alla de andra förfrågningar vi fått. Det blev startskottet för vår satsning på industriella kunder. När Nasa kom in i bilden blev det ett jättestort intresse. Året efter gick vi till börsen.

Det gav en annan sorts muskler – finansiella. Bioservo kunde bedriva mer utveckling, med exempelvis även Airbus och General Electric som testbänkar.

Målgruppen är stor.

– Bara industriarbetare finns det mer än hundra miljoner. Vi har försökt att räkna ihop alla, men det är svårt. Vi konstaterar att det är en vansinnigt stor mängd. Det är många år innan vi skulle kunna mätta den marknaden.

Idag är volymerna ännu inte större än att slutmonteringen kan ske i Kista i ena änden av det kontorslandskap där ingenjörerna sitter.

Ironhand släpptes 2019. Den viktigaste skillnaden mot den medicinska Carbonhand är robustheten.

– Den ska hålla för helt andra miljöer. När vi började använda våra handskar i industrin gick Carbonhand sönder rätt omgående. Det handlade om helt andra krafter, kemikalier, smuts och damm.

En första order på hundra handskar kom från uthyraren Loxam som i sin tur hyr ut dem till bland annat Air France.

Med vind i seglen anställdes Mikael Wester år 2020 för att marknadsföra. Han rullade upp ärmarna.

– Men sedan vet vi vad som hände i mars. Man var inte välkommen nånstans.

I väntan på att pandemin ska lägga sig har Bioservo passat på att finslipa Ironhand. Det finn gott om återkoppling från kunderna. Så i juni släpptes Ironhand 2.0.

Bioservo har också passat på att bygga ett nätverk av distributörer. Och ytterligare en order har kommit in på hundra enheter, också den från Frankrike.

– Frankrike är framåt inom att titta på lösningar för att hjälpa industriarbetare till en bättre ergonomi. Så det är nog ingen slump att det blivit just Frankrike.

Konkurrenter finns inte, enligt Bioservo. Inom rygg, ben, skuldror och armar finns dock många aktörer.

– Men vi är unika på hand. Det är svårt. Det har en hög tröskel.

– Vi har hållit på sedan 2006. Det är lätt att göra något som bara kniper tag. Men det dynamiska – att uppfatta vad operatören vill göra, och hjälpa med det – det är komplicerat.

Närmaste konkurrerande teknik är snarare helt andra typer av tekniklösningar för samma problemområde, som att avlasta lyft via vajersystem från taket.

Nu är det dags för Bioservo att fokusera mer på Carbonhand. Också här är marknaden gigantisk.

– Bara på den marknaden vi vänder oss till finns mer än 150 miljoner patienter som potentiellt skulle gynnas av att använda en handske som assisterande hjälpmedel, eller i rehabiliterande syfte.

Det sistnämnda är spännande. Att en hand tappar sin funktion är delvis en neurologisk effekt. Hjärnan kan ge upp och sluta stödja funktionalitet som kroppen egentligen klarar av.

Häpnadsväckande nog kan hjärnan återuppväcka en förlorad funktion om hjärnan luras att tro att den fortfarande fungerar. Om strokepatienter får titta på sin friska hand genom en spegel kan hjärnan luras att tro att det är den sjuka handen som fungerar igen – och väcka liv i den.

Krafthandsken borde kunna göra samma trick med sin ännu mer övertygande illusion. Det hoppas i alla fall Bioservo.

Efter Carbonhand och Ironhand finns fler idéer.

En lättare industriversion kan vara på gång – snarare för att lyfta skrivare och arbeta med mus än att slå med slägga och använda tunga borrmaskiner.

Gamla golfare som börjar tappa greppet skulle kunna få en konsumentversion. Ytterligare en idé är en handske som är till bara för att mäta belastning.

Ingenjörsmässigt är planen nu att skapa en generell plattform för att lättare kunna ta fram och underhålla olika versioner.

Ergonomer har fått ett drömverktyg Handsken kan användas för att mätabelastning. Ergonomer av idag kan exempelvis titta på ansiktsuttrycket för att ”mäta” en arbetarens ansträngning. Med Ironhand får de istället hårda data – en komplett tidslogg med belastningar per finger om de så vill. Många typer av arbeten automatiseras. Men just handintensivt arbete är något som robotar haft problem med, så det finns kvar. – Det kan vara arbeten som är repetitiva, ställer höga krafter för händerna eller innebär ogynnsamma vinklar. Ironhands insats är inte bara avlastningen i sig. En mycket viktig bonus är att handsken också håller koll på den faktiska belastningen. Sensorer loggar krafterna som handen utsätts för under hela arbetspasset. Den ger ett facit till arbetare och ergonomer. De är inte hänvisade subjektiva bedömningar. En administratörsapp håller koll på hela arbetsplatsuppsättningar av handskar, användare och arbetsstationer. Den genererar så kallade riskrapporter över krafterna enligt ergonomiska standarder Ergonomen får en rapport med kurvan som ramas in i tre zoner: en där belastningen är ofarlig, en där det krävs aktsamhet och en röd zon där arbetet är för hårt eller långvarigt. Åtgärden kan bli att arbetsplatsen ändras eller verktyget anpassas. Eller så kan arbetaren tränas att ta andra grepp, om det är vad som är problemet. Eller så kan krafthandsken sättas in. – Med vår handske kanske du kan göra en uppgift under två timmar per dag istället för en.