About / Advertise
Rubriken skulle kunna gälla Sverige men tyvärr har vi ganska långt dit. Det visar inte minst professor Anders Kinnanders forskning. Han har kommit fram till att vi i Sverige har alla förutsättningar att sänka kostnaderna för att producera med mellan 30 och 50 procent. Och detta utan att spendera en massa pengar på nya maskiner.
Istället handlar det om att engagera personalen och göra arbetet smartare. Fredrik Johanssons examensarbete är ett lysande exempel på detta. Med enkla och billiga åtgärder lyckades han öka antalet placerade komponenter i en ytmonteringslina med 58 procent samtidigt som stressen hos personalen minskade (se artikel sid 14).Det finns ingen anledning att tro att den lina han trimmade var unik på något sätt.
En minst lika viktig fråga för att sänka produktionskostnaderna är att göra rätt i konstruktionsfasen. För att lyckas gäller det att skapa ett gemensamt team av utvecklings- och produktionsavdelningarna. Först då kan man undvika onödiga fadäser som att kortet inte passar i den tänkta lådan, att komponenterna blir onödigt dyra, att testtiderna blir långa eller att en massa komponenter måste handmonteras. Det senare leder till mycket manuellt arbete och att svenska fabriker inte längre är konkurrenskraftiga.
Därför måste produktion få högre status vilket är en knepig uppgift i ett land där vi reflexmässigt lyfter fram uppfinnaren och inte den som halverat tillverkningskostnaden.
Ett sätt att göra det är att flytta upp produktionsfrågorna till ledningsgrupperna i företagen. Området behöver få plats i högskole- och civilingenjörsprogrammen så att produktion blir en naturlig del av det framtida arbete studenterna utbildas för.
Det är dags för en mental förändring. Annars lär även de kvarvarande fabrikerna hänga på tåget österut.
Per Henricsson
