About / Advertise
Många i elektronikindustrin är osäkra på hur RoHs-direktivet berör dem. Ansvarsfrågan är ett stort frågetecken. Men klart är att tillverkaren av slutprodukten har hela det juridiska ansvaret.
- Den som sätter slutprodukten på marknaden ska veta vad produkten innehåller. När en produkt lämnar fabriken för att distribueras är den satt på marknaden, säger Ulla Falk RoHS-ansvarig på Kemikalieinspektionen som är tillsynsmyndighet för RoHS.Någon riktig koll på om en elektronikkomponent är en slutprodukt har hon emellertid inte.
Det har däremot Johan Gråberg på Miljödepartementet. Han påpekar tydligt att elektronikkomponenter inte omfattas av RoHS-direktivet.
- Den som släpper ut en slutprodukt , exempelvis en brödrost, på marknaden, är juridiskt ansvarig inför lagen. Direktivet innebär inte att de som bidragit med delar till brödrosten, eller satt ihop den, är ansvariga, säger Johan Gråberg.
Kort sagt - varken komponenttillverkare, distributörer eller kontraktstillverkare kan åtalas om det visar sig vara bly i slutprodukten.
- Istället måste den som producerar slutprodukten ställa krav och skjuta över ett ansvar på sina leverantörer. Det gäller att se till att skriva avtal i varje leverantörsled som täcker in alla tänkbara krav, säger Ingela Nordin som sitter med i Teknikföretagens referensgrupp för RoHS- och WEEE-direktivens införande.
Budskapet är att varje leverantörsled måste ta sitt ansvar. Och den gängse uppfattningen är att marknadskrafterna kommer att sköta detta.
Några slutproducenter har däremot gått för långt. Electrolux kräver exempelvis att komponentdistributörerna intygar att alla produkter de levererar är fria från ämnen som ingår i RoHS. Electrolux vill även att distributören tar eventuella rättsliga följder om sådana uppstår.
- Vad jag känner till kan man inte skriva sig fri från en författning som denna.
- Den som pekas ut som ansvarig är också ansvarig rent juridiskt och kan inte skriva sig fri genom avtal med annan aktör, säger Johan Gråberg.
Anna Wennberg
