Självorganiserande nanopartiklar kan utnyttjas för hårddiskar och andra datalagringssystem som blir 100 gånger effektivare än dagens, menar forskare hos IBM.
Forskare vid IBMs laboratorier i New York och Kalifornien har utvecklat kemiska reaktioner som får magnetiska nanopartiklar att organisera sig i ett välordnat mönster med exakt samma avstånd mellan alla partiklar. Därmed menar forskarna, som leds av Dr Shouheng Sun, att man har något som kan bilda basen för en ny datalagringsteknik.
Nanopartiklarna, vars storlek också kan kontrolleras, består av en legering av platina och järn. Denna bildas genom att en lösning av organiska järn- respektive platinakomplex upphettas. Molekylerna reagerar med varandra och järn och platina separeras från sina respektive organiska molekyldelar. Istället bildar de sfäriska nanopartiklarna. Runt dessa skapas ett lager av ytaktiva organiska molekyler som håller isär partiklarna såväl fysiskt som magnetiskt när de ordnar sig i ett regelbundet mönster i takt med att lösningsmedlet dunstar.
Ytterligare upphettning omvandlar sedan det ytaktiva bindemedlet till ett hårt kolskal som låser partiklarna på plats och förhindrar korrosion i luften. Den processen innebär också att platina- och järnatomerna i nanopartiklarna organiserar sig så att de behåller sin magnetiska orientering.
Nanopartiklarna mäter 4 nm i diameter och är cirka hälften så stora som individuella magnetiska korn i ett konventionellt framställt magnetiskt medium och tio gånger mer lika i storlek. Dagens tillverkningsteknik innebär att exakt avvägda kombinationer av magnetiska atomer och legeringsatomer med hjälp av en särskild sprutteknik läggs direkt på skivsubstratet i en vakuumkammare. Användning av nanopartiklar skulle istället troligen innebära en återgång till tidigare utnyttjad rotationsbaserad teknik.
Gittan Cedervall