Stapla ett antal kretsar på varandra. Häll sedan på flytande kristaller för att koppla ihop till en kretsmodul. Enda problemet med detta nya ledarrecept à la Leeds universitet är att det i sin nuvarande form bränns vid.
Skivformade molekyler som staplar sig själva till ledande kolumner, liknande travar av tallrikar, är huvudingrediens i den nya kretskopplingsteknik som forskare vid universitetet i Leeds i England håller på att utveckla. Forskarlaget, som leds av professor Richard Bushby, har patenterat dessa självorganiserande flytande kristaller, som skiljer sig från nematiska flytande kristaller, som utnyttjas i skärmar, i det att deras organisation inte styrs av magnetfält utan av substratets ytegenskaper.
Ledare av flytande kristaller kan fås att växa på släta ytor, exempelvis kontaktytor på kretsar. Och hittills har forskargruppen, som nyligen beviljades stöd från EUs femte ramprogram, lyckats koppla kretskontakter med diametermåttet 10 μm. Men man ser inga hinder för att så småningom utnyttja tekniken för kontakter under 1 μm.
Ledande kolringar i mitten
De självorganiserande molekylerna är ledande eftersom de i mitten har en ring med sex kolatomer, varifrån en elektron kan vandra.
Mest kritisk är staplingen av kretsarna. Dessa måste placeras på varandra med stor exakthet så att deras ledande kontakter ligger precis över varandra. När den flytande kristallen sedan hälls på bildas ledare mellan kontakterna. En fördel är att de dessutom reparerar sig själva.
Den flytande kristallens ledningsförmåga måste dock ökas rejält innan tekniken kan få kommersiella tillämpningar. Resistansen i den hittills utnyttjade flytande kristallen är också så hög att en färdig kretsmodul med flytande ledare skulle överhettas.