En processors prestanda brukar ges av dess klockfrekvens. Intels kommande serverprocessor Montecito vänder perspektivet upp och ner. Klockfrekvensen ändras kontinuerligt för att hålla en annan faktor konstant: effekten.
Vid beräkningar som drar hög effekt kommer alltså processorn att bromsa. Och tvärtom, när effektutvecklingen är låg törs man accelerera.
Spänningen regleras på några mikrosekunder i steg om 12,5 mV.
Frekvensen justeras mycket snabbare: på 2-3 klockcykler, alltså pikosekunder.
Vid 100 W ska Montecito ha fyra gånger mer beräkningskraft än Itanium vid 130, enligt Intel.
Montecito byggs i 90 nm och består av 1,72 miljarder transistorer. Processorn har två processorkärnor. Två tredjedelar av kretsytan är cacheminne, varav det mesta är L3 cache, 12 MByte per kärna.
Båda kärnorna har dubbla registeruppsättningar för att snabbt kunna växla mellan två programtrådar. Det är dock inte fråga om hypertrådning som i Pentiumprocessorn - den sex operationer breda rörledningen måste alltså tömmas vid varje trådbyte.
Läsfördröjningen till L3 Cache är densamma som i Itanium 2, 14 cykler.
Inte mycket att tjafsa om, tycker Intel, och väntar oftast med att byta tråd till dess att L3 cache måste uppdateras med data från RAM.
Montecito har stöd i hårdvara för att köra flera operativsystem parallellt. Tyvärr har företaget inte gett mycket detaljer om tekniken, som kallas Silvervale och bland annat består av ett PAL (processor abstraction layer), monitorering och programvara.
Motsvarande teknik i Intels kommande PC-processorer kallas VT (Vanderpool Technology). Intel har demonstrerat VT på kontoret. Fyra fysiska pc - för kontorsjobb, Linux, administration och privata ärenden - kan med VT effektivt slås ihop till en enda pc som kör fyra operativsystem. jt
Jan Tångring