– Branschen klarar inte att ha färre än tre globala leverantörer så bara man kan leverera rimligt bra produkter kommer man att få affärer, säger Bengt Nordström.

Huawei, Ericsson och Nokia ser därför ut att stå som vinnare när utbyggnaden av 5G summeras om några år.

Att Samsung skulle slå sig in i topptrion håller han för osannolikt även om det sydkoreanska konglomeratet tagit kontrakt i USA i och med att Huawei och ZTE stängts ute.

– Utmaningen är inte att bygga radio och corenät, de har jätteduktiga ingenjörer som klarar det. Problemet är lönsamheten och att göra affärer med operatörerna.

För att vinna affärer måste leverantörerna ha en lokal försäljningsorganisation som kan hantera kravspecifikationerna som kan vara på flera hundra sidor och som ska besvaras detaljerat. Kanske kräver operatören också ett demonät och som grädde på moset kan utvärderingen ta uppåt ett år.

– Multiplicera det med kanske 400 operatörer runt om i världen så förstår du varför Ericsson har 95 000 anställda.

De japanska telekomleverantörerna har egna problem som gör att de inte har lyckats globalt.

– Hela den japanska marknaden bygger på nära samarbeten mellan operatörer som Docomo och KDDI med NEC, Hitachi och andra. De blir väldigt lokala i sin fokusering och kan inte skala upp för den globala telekommarknaden.

Huawei och Nokia har bägge betydligt bredare produktportföljer än Ericsson med framförallt routrar och andra fastnätsprodukter. Av och till brukar det diskuteras om den mindre portföljen är ett problem för det svenska telekombolaget.

– Jag tror inte att det är en uppenbar fördel att ha end-to-end-lösningar. Upphandlingar går inte till på det sättet.

Ingen får leverera allt
I och med att gränssnitten är såpass standardiserade kan operatörerna blanda radionät från en leverantör med corenät från en annan och använda routrar från en tredje. Det här bidrar också till att det är svårt att differentiera produkterna – de måste följa standarderna som 3GPP slagit fast.

– Sen kan det vara så att i varje given situation kan en av leverantörerna ha gjort ett strategiskt val som gör att de kan ligga före, men det brukar växla över en tioårsperiod.

Bengt Nordström påpekar att Ericsson gick fel för några år sedan när företaget drog ned på investeringarna i radionätsportföljen. De senaste åren har man satsat mer, så idag är produkterna konkurrenskraftiga.

– Sen tror jag det kan finnas vissa skalfördelar för exempelvis Nokia som också har routrar, produkter för fatsnätsaccess och optik. Det ligger inte så mycket i att man köper från samma leverantör, utan i att man får en större utvecklingsbudget.

Både Ericsson och Nokia har försökt att bredda kärnaffären genom att också erbjuda tjänster som att bygga och driva nät. Satsningarna har haft blandad framgång.

– Telekom är inte lika standardiserat som på IT-sidan, den är väldigt kundunik så den skalar dåligt av det skälet.

Under fjolåret blossade det upp ett handelskrig mellan USA och Kina där telekomföretagen kom i skottgluggen. Bland annat har både Huawei och ZTE stängts ute från den amerikanska marknaden och länder som Australien, Nya Zeeland och Japan har följt efter.

– Man ska inte ha för brått att peka ut vinnare och förlorare i det här. Det finns en tendens till det nu.

Det är enkelt att dra slutsatsen att blockaden av Huawei kommer att gynna Ericsson och Nokia. Men Bengt Nordström anser att man inte kan resonera på det sättet.

– Beroendet mellan länder och företag är mycket större än vad man i första anblicken kan tro.

Ett globalt ekosystem
Förutom att alla företag bidrar till arbetet med att ta fram standarder – som numera används i alla världsdelar – är underleverantörskedjan global där samma företag i princip levererar till alla telekombolagen.

– Man kan likna situationen med bank- och finanskrisen 2008, den var inte isolerad till ett land och en aktör. Man satte igång en kedja av händelser som man inte kunde överblicka när Lehman Brothers försattes i konkurs.

Det är i dagsläget omöjligt att säga hur kraftmätningen kommer att sluta, särskilt med en president i Vita Huset som inte följer den normala logiken.

– Sen ska man också komma ihåg att Kina är uppenbart irriterat på situationen. Om de bestämmer sig för att vidta motåtgärder kan det slå mot Ericsson och Nokia.

Även om Huawei har satsat hårt på att utveckla egna halvledarkretsar via dotterbolaget Hisilicon är företaget fortfarande starkt beroende av stora amerikanska leverantörer som Texas Instruments och Intel, samma företag som alla andra köper ifrån.

– Jag är väldigt oroad över utvecklingen, det är för få som begriper hur global värdekedjan är och beroendet mellan alla bolag.

Ett argument som ofta nämns i samband med att Huawei stängts ute från 5G-upphandlingarna är att de nya näten skulle bli sårbarare för olika typer av attacker och spioneri.

– Observationen är befogad men man ska inte hänga upp det bara på 5G, det handlar om virtualiseringen, att näten blir mjukvarustyrda vilket de delvis redan är idag

Infrastrukturen i mobilnäten liknar allt mer datacenter med generell hårdvara där man aktiverar funktioner via mjukvaran och exekverar kundapplikationer. Idag är radionätet och det bakomliggande corenätet fysiskt separerade och dessutom körs corenätet huvudsakligen på specialutvecklad hårdvara.

Övergången till virtualiserade nät startade så smått redan för fyra, fem år sedan men kommer att bli allt vanligare i takt med att 5G byggs ut.

– Jag tror att säkerhetsfrågorna kommer att bli mycket viktigare framöver eftersom det blir svårare att ha kontroll.

En annan aspekt är att mobilnäten primärt byggts för konsumenttjänster enligt principen best-effort, annars skulle tjänsterna inte kunna vara så billiga som de är idag. Vi accepterar att datatrafiken ibland blir till sirap eller att samtalen kopplas ned.

Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen. Prenumerera kostnadsfritt!

Det senare inträffar faktiskt efter 45 minuter av telefonintervjun med Bengt Nordström, trots att vi bägge befinner oss i Stockholms innerstad och dessutom sitter stilla.

Industriella tillämpningar för säkerhetskritiska uppgifter som att styra elnätet, driva en fabrik eller köra ett fordon kommer därför knappast att använda det vanliga mobilnätet – det krävs dedicerade lösningar vilket blir möjligt med 5G.

Ni firade nyligen 20-årsjubileum och ­passade då på att lansera spaningen att det bara kommer att finnas en operatör per land om 20 år. Hur kom ni fram till det?

– Om man tänker att telekom är en infrastrukturbransch blir det naturligt att konsolidera nätresurserna som är den dyraste delen av verksamheten. Man kan fundera på varför vi inte har parallella elnät, motorvägar eller järnvägar.

Del två av intervjun handlar om operatörerna och finns här (länk).