Många gatunamn bär vittnesbörd om verksamhet som funnits i närheten. Och Sverige har en tämligen betydande elektronikindustri. Det borde alltså finnas gott om elektronikrelaterade adresser i landet. Men så är inte fallet.

I Kista finns till exempel inte ett enda elektronikinspirerat gatunamn. Nej, här är alla gator av någon outgrundlig anledning uppkallade efter geografin i Nordatlanten. Förvisso finns både Strömögatan och Vågö­gatan i Kista, men de har inget med ellära att göra utan är två av de större Färöarna. Lika illa är det i Lund. Inte ett enda gatunamn med elektronikanknytning där heller.

Däremot har gatukontoren i Västerås och Göteborg varit mer lyhörda för elektronikindustrins locktoner. Gatorna i industriområdet Finnslätten i Västerås visar verkligen att detta är ABB-land, fullt av vägskyltar med kraft- och elektronikrötter. Elektronikgatan – Sveriges enda – finns här, liksom Elmotorgatan, Effektgatan, Energigatan, Transformatorvägen, Elektrodgatan, Kraftlinjegatan, Ställverksgatan och Kretskortsvägen.

Den enda andra väg i Sverige som innehåller ordet elektronik är Elektronikhöjden i Järfälla, där ju komponentdistributören Elfa huserar. Men några elektronikinspirerade grannvägar finns inte. I stället har gatorna runtom fått ekonominamn, som Bruttovägen, Nettovägen och Girovägen.

I Göteborg, närmare bestämt i Västra Frölunda, finns både Kondensatorsgatan, Relägatan och Förstärkargatan. De ligger strax väster om Marconimotet(!), i ett helt grannskap fyllt av gator med radionamn, som Kortvågsgatan, Mellanvågsgatan, Långvågsgatan, Radiomastgatan, Mottagare-gatan, Sändaregatan och Antenngatan. Att det var några år sedan dessa gator namngavs indikeras av att några andra granngator heter tidstypiska saker som Rundradiogatan, Bildradiogatan och Televisionsgatan.

Letar man efter tillämpningar av elektronik blir resultatet lite bättre. Datorgatan finns, visserligen bara en enda, i Huskvarna, bakom en gymnasieskola. Datavägen finns dock en handfull. Och i Linköpings teknikby Mjärdevi finns både Datalinjen och Diskettgatan. Fast ingen Hårddiskvägen.

Telefongatan finns det gott om
Telefonen har också fått ge namn åt ett antal gator runt om i landet. Givetvis Telefonplan i Hägersten i södra Stockholm, där Ericsson länge hade sitt huvudkontor. Där finns även Telefonvägen, Mikrofonvägen, Dialoggatan och Mobilgatan. Samt LM Ericssons Väg (som faktiskt även återfinns i lilla värmländska Klässbol strax väster om Karlstad. Där ligger även sjön Billingen som gett namn åt släkten Billinger, vars Nils Gunnar förr var generaldirektör på PTS – månne har han haft ett finger med i det spelet?).

Ericssons verksamhet har också gett avtryck i Tyresö. Att Ericsson hade en fabrik där för några decennier sedan vittnar namn som Radiovägen och Antennvägen om. Antennvägen finns för övrigt även i Kiruna och Täby.
Telefonen har även fått ge namn åt två små skär. Telefongrund finns såväl utanför Kalmar, strax söder om Ölandsbron, och utanför Umeå, mellan Nordmaling och Obbola. Det skäret ser ut som en telefonlur, så man kan ju gissa varför det fått sitt namn.

Mobiltelefonin är troligen lite för ung teknik för att ha gett något större avtryck i geografin. Förutom Mobilgatan vid Telefonplan återfinns bara Mobilvägen i Lödde­köpinge, strax intill Barsebäck. Och om det verkligen är en mobiltelefon som ligger bakom det namnet ska man nog inte ta för givet. Liknande resonemang kan föras om gatstumpen Bredbandet i Kalmar.

Elektronik verkar helt klart vara en underutnyttjad källa till gatunamn. Ingen Transistorgatan, ingen Diodgatan, ingen Induktansvägen finns vad Elektronktidningen vet. Inte heller Mönsterkortsgatan, Kontaktsdonsvägen, eller Processorstigen. Inte ens Digital- eller Analoggatan återfinns i någon svensk stad. Och det enda Minne som finns är en liten by i Härjedalen, mellan Ånge och Sveg. Det trettiotal Kiselvägen och Kiselgatan som existerar väger liksom inte upp avsaknaden.
Kan vi hoppas på bättring i framtida bostads- och industriområden?