Stoppa flamskyddsförslaget

I delar av elektroniksverige är det rätt populärt att gnälla på myndigheterna och deras påfund. Småföretag gnäller på anställningslagstiftningen, skatter, allmänt krångel och miljöregleringar som RoHS eller WEEE. Högskolor och universitet gnäller över bristen på forskningsstrategi. Större företag gnäller just nu mest på bristande patentmöjligheter, och visar därtill i handling vad de tycker om olika pålagor genom att förlägga verksamhet till platser där myndigheterna är mer tillmötesgående.

Ofta är gnället obefogat. När EMC-direktivet infördes för drygt tio år sedan spåddes undergång och utslagning i branschen. Så blev det inte - branschen klarade de nya kraven galant. Troligen kommer även RoHS och WEEE att kännas problemfria inom några år.

När det gäller det föreslagna förbudet mot flamskyddsmedlet TBBPA, se artikel här , är dock läget annorlunda. Målet med förbudet - att få bort farliga ämnen ur miljön - torde branschen säkerligen ställa upp på. Men sättet som miljöministern vill genomföra detta förbud slår orimligt hårt, inte bara mot elektronikbranschen utan faktiskt mot hela landet.

Eftersom TBBPA sitter i alla FR4-mönsterkort och alla BGA- och CSP-kapslar skulle förbudet i praktiken medföra ett importstopp för all elektronik. Den svenska produktionen skulle förvisso rent tekniskt kunna klara sig utan TBBPA, men eftersom alla produkter blir 10-20 procent dyrare så skulle de inte gå att exportera. Det låter absulrt, men är faktiskt sant.

Dessutom är miljövinsterna svårbevisade. Medlet är bundet i mönsterkort och substrat under elektronikproduktens livstid, varefter WEEE-direktivet ska se till att det inte kommer ut i naturen vid destruktion heller. Alternativens påverkan på hälsa och miljö är inte heller utredd. Och någon form av flamskyddsmedel behövs faktiskt om inte elektroniken ska riskera att börja brinna av normal användning.

Därtill är tidsfönstret orimligt kort och idén med ett ensidigt svenskt förbud befängd. Förbudet ska enligt miljöministerns plan träda i kraft redan den 1 september, vilket skulle ge industrin ett halvårs tid att förbereda sig. Hallå - var finns realismen? Och att accelerera miljöförbättringar genom gott föredöme kan förvisso en god idé, men i det här fallet blir konsekvenserna för både industrin och medborgarna helt absurda.

Förbudsidén i dess nuvarande form måste alltså stoppas. Man kan bara hoppas att Kemikalieinspektionen, som utreder ärendet, kommer med just en sådan rekommendation när rapporten lämnas till miljöministern den 15 mars. Och man kan hoppas att ministern lyssnar.

Dock - att på längre sikt förbjuda TBBPA på EU-nivå, med framförhållning nog för att ta fram väl utredda alternativ behöver inte alls vara någon dålig idé.

Apropå gott föredöme är det annars rätt intressant att konstatera hur myndigheterna hanterat elektroniken i trängselskatteförsöket som nu pågår i Stockholm, se denna text . Här hade Vägverket och Stockholms Stad chansen att visa hur enkelt det kan vara att uppfylla både RoHS och WEEE. Vilket vore rimligt med tanke på att systemet är infört med miljöargument. Men transpondrarna blir inte blyfria förrän till sommaren, och inte heller förses de med den överkryssade WEEE-soptunnan.

Varför det blivit så är det ingen av de berörda som vill försöka förklara, men man misstänker ju att det helt enkelt beror på nollkoll. Det bådar knappast gott inför TBBPA-diskussionen.