About / Advertise
Efter månader av spekulationer medger Motorola nu officiellt att man planerar att dela bolaget och antingen sälja mobilverksamheten eller separera den till ett eget bolag. Uttalandet ses som ett nederlag för företagsledningen och en seger för storspekulanten Carl Icahn, skriver tidningen Wall Street Journal.
Motorola har det senaste året tappat marknadsandelar på mobilmarknaden på grund av oförmåga att ta fram attraktiva modeller och därtill problem att producera tillräckligt många enheter av de mobiler som trots allt efterfrågats. Företaget kastade bensin på brasan i förra veckan då ledningen konstaterade att den inte kunde förutse när marknadsandelsraset skulle sluta - något som fick aktien att rasa med ytterligare 19 procent.Något måste sålunda göras, och nye vd:n Greg Brown gav igår, ytterst motvilligt får man anta, beskedet att en delning är något företaget diskuterar på allvar. Aktien hoppade omedelbart upp 10 procent.
En delning är precis vad storspekulanten Carl Icahn, av somliga kallad aktieaktivist, under en längre tid agerat för, på tvären med styrelse och företagsledning. Icahn har tidigare förgäves krävt styrelseplats i Motorola, och tänker enligt Wall Street Journal på årsmötet i vår kräva fyra eller fem platser bland styrelsens 13 ledamöter.
Icahn hävdar att mobiltelefonverksamheten ensam torde betinga ett aktievärde kring 20 miljarder dollar, och den övriga verksamheten något i samma storleksordning. Motorolas aktier har idag ett värde på sammanlagt 26 miljarder dollar, att jämföra med omsättningen på 36 miljarder varav mobilerna står för hälften.
Amerikanska analytiker var snabba att peka ut de koreanska jättarna LG och Samsung som potentiella köpare av Motorolas mobiler. De menar att ett samgående med något av dessa bolag skulle ge bättre odds för fortlevnaden än om mobilerna drevs vidare i ett fristående företag. Och såväl LG som Samsung har de finansiella muskler som krävs för en sådan affär.
Även de kinesiska mobilbolagen Huawei och ZTE pekas av analytiker ut som möjliga köpare, i båda fallen med argumentet att Motorolas mobiler skulle ge ett snabbt och effektivt brohuvud för etablering av såväl infrastruktur som terminaler i främst USA men även i Europa.
