Idag har Enics fabriker i Finland, Sverige, Schweiz, Estland och Kina. Omsättningen förväntas landa på 250 miljoner euro och ledningen har som mål att fördubbla det inom tre år.

– Någon sa att industrielektronik inte är sexigt, för mig är den det, säger Reijo Itkonen som är vd för Enics.

Företaget är inte bara en nykomling i Sverige, det grundades så sent som i april 2004 när ledningen köpte ut tillverkningen av industrielektronik från finska Elcoteq. Anledningen till att Elcoteq sålde verksamheten var inte att den gick med förlust utan att företaget ville satsa helhjärtat på telekomsegmentet.

Utköpet finansierades av det finska riskkapitalbolaget Alström Capital tillsammans med ledningen. Huvudkontoret placerades dock i Schweiz. Den första januari i år gick Enics samman med Altronix som också ägdes av Alström.
– Det var planerat från början men genomfördes snabbare än vi hade tänkt.

I januari köpte Enics också ABB Automations fabrik i Västerås och i maj förvärvades Flextronics fabriker i Västerås och Malmö.

Tror stenhårt på industrielektronik
Att Enics tar över en verksamhet som förorsakat Flextronics miljardförluster i Sverige är inget som skrämmer Reijo Itkonen.

– Vad är Flextronics? frågar han.

Reijo Itkonen höjer inte rösten men han säger orden med emfas och låter dem sjunka in innan han ger svaret.

– Det är allting till alla. Ledningen har sitt fokus på de största möjligheterna, där tillväxten är störst och där riskerna är störst.

Det är enda gången under intervjun som Reijo Itkonen visar några starka känslor. Annars är han mycket affärsmässig och svarar rappt på frågorna.

– Mitt fokus är industriell elektronik, jag har satsat egna pengar liksom de flesta i ledningen. Vi är intresserade av kunderna och hur kunderna känner.

Enics räknar sig som världens sjätte största kontraktstillverkare av industrielektronik och när jag frågar vilka konkurrenterna är nämner han först Note och Partnertech liksom Flextronics, Sanmina och Solectron men ändrar sig sedan.

– De har inte fokuset, de säljer till alla. Är Kone och ABB små företag, tror du deras chefer får träffa toppcheferna på de globala kontraktstillverkarna?

Enligt Reijo Itkonen skiljer sig industrielektronik på en rad punkter från annan elektronik. Det Serierna är korta eller mycket korta, produkterna används ofta i tuffa miljöer och produktcyklerna är långa.

– En industriprodukt kan ha en livscykel på tio, femton kanske tjugo år och det ställer helt andra krav på långsiktighet, på hantering och på kompetens.

– I slutet av livscykeln kanske det inte går att få tag på komponenterna och då måste man ha en strategi för att lösa det.

Vill ha fabrik i Amerika
En annan sak som särskiljer industrielektronik från till exempel telekomsektorn är att tillväxten är långsam men stadig. Trots det har Enics som mål att fördubbla omsättningen på tre år vilket är ett omöjligt mål utan fler förvärv.

– Vi vill gärna ha en fabrik i Amerika och så tittar vi på Indien.

Den organiska tillväxten ska i första hand komma från den estniska fabriken och den nystartade fabriken i Kina.

Men åter till Sverige. Den verksamhet Enics övertog från Flextronics hade stöpts om brutalt av Flextronics sedan företaget köpt den från ABB i maj 1999. Det gällde både maskinparken men också hur arbetet organiserats. Enics har gått varligare fram och i första hand bytt färger, logga och IT-system.

– Integrationen ska vara ömsesidig. Vi vill inte förstöra bra saker som finns, då förlorar man momentum. Det vi lagt ned tid på är strategi och värden.

Fokus för Västeråsfabriken är industrielektronik och kunderna är bjässar som ABB, Alstom och Bombardier.

– Vårt starkaste designcenter är i Schweiz så en av anledningen till köpen i Sverige var att vi ville stärka den kompetensen.

I Västerås finns också en mindre fabrik som Enics köpt av ABB Automation. Den ligger granne med den större före detta Flextronicsfabriken och integrationen av de två fabrikerna är i full gång. De två enheterna har redan samma ledning och under vintern kommer man att flytta över verksamheten från den mindre ABB-fabriken till den större före detta Flextronicsfabriken.

En tredjedel av Västerås
Fabriken i Malmö är betydligt mindre och har helt andra kunder, bland annat inom medicintekniksektorn. Precis som många andra kontraktstillverkare erbjuder även Enics mer än själva produktionen.

– Vi har tre tjänster: design, tillverkning och eftermarknad. Kunderna vill ha en partner för alla tre. De vill ha närheten samtidigt som de vill möjligheten till billig produktion i till exempel Kina eller Mexiko.

– Ibland räcker det med att möjligheten att flytta produktionen till ett lågkostnadsland finns, lite som en försäkring.

För även om lönekostnaden är betydligt lägre i Kina jämfört med Europa är det inte självklart att det lönar sig att flytta ut produktionen.

– Det beror på om slutkunden finns i Europa eller Kina och hur mogen och problemfri produkten är.

En annan fråga som är svår att undvika är RoHS-direktivet som träder i kraft den 1 juli nästa år. Industrielektroniken är visserligen undantagen men företagets kunder påverkas ändå av övergången.

– Allt fler kunder tänker på det och det är bara en tidsfråga innan industrielektroniken omfattas av det.

Enics har några få kunder som redan idag kör blyfritt men flera ligger i pipeline och eftersom nästan alla komponenter är på väg att bli blyfria så är det omöjligt att ducka för förändringen.

– Vi kommer att använda det i vår marknadsföring. Det är trots allt vår uppgift att berätta för våra kunder om RoHS-direktivet.

Ledningens ska också dra upp de långsiktiga riktlinjerna.

– Kommer kunderna att behöva hjälp i Indien framöver, så är det vår uppgift att veta det. Trots det har vi en smal organisation. Det beror bland annat på att företagets expertgrupper till stor del lånar personal från de olika fabrikerna. Samtidigt som de driver verksamheten utan allt för mycket inblandning av den centrala ledningen.

– De behöver inte oss för att göra affärer, säger Reijo Itkonen.