About / Advertise
Hur ska elektronik produceras bäst? Vilka nya byggsätt behövs? Vem ska utveckla dem, och vem ska betala för utvecklingen? Vad finns det för utbildningar? Och hur står det egentligen till med forskningen på området?
"Sverige håller på att halka efter omvärlden. Vi måste snabbt anamma de nya byggsätten som finns i japansk konsumentelektronik. Annars tappar vi konkurrenskraft". Ungefär så lät varningsropet från Arne Tolvgård på Ericsson Radio i en intervju i Elektroniktidningen för någon månad sedan.
Men de tolv kunniga produktionspersoner som deltog i tidningens rundabordssamtal häromveckan verkade inte så skräckslagna. Alla var rörande eniga om att det finns många tillfällen då nya byggsätt skulle kunna gynna - rentav revolutionera - svensk industri, och att företagen och högskolan tillsammans gör sitt bästa för att anamma ny produktionsteknik i den takt som är motiverad. - Det pågår ett slags ömsning av teknik i elektronikbranschen.
Det började i USA för tre-fyra år sedan och tog fart här i Sverige något år senare. Allt fler använder BGA, CSP, flipchip och mikrovia, och man sneglar på ledande lim och blyfria lod, sa Peter Wahlberg, ansvarig för elektronikproduktion på IVF, Institutet för verkstadsteknisk forskning. Enligt IVF påverkar byggsättet minst 70 procent av slutproduktens volym, 30-80 procent av kostnaden, minst hälften av felutfallet och signalfördröjningen, och minst 60 procent av den termiska resistansen.
Med rätt val av byggsätt borde det alltså finnas stora möjligheter att göra produkten mindre, billigare, snabbare och strömsnålare. I praktiken verkar det dock vara nödvändigt att byggsättet löser ett nytt problem - få ger sig på att göra om en existerande konstruktion med ett nytt byggsätt. - Den starkaste drivkraften är att integrera mer och mer, sa Hasse Johansson på bilelektronikföretaget Mecel. - Förr gick trenden mot allt större elektroniksystem i bilarna. Nu vänder det, elektroniken flyttar ut i hörnen.
Då krävs nya byggsätt. De största möjligheterna för ett nytt byggsätt att bli allmänt använt uppstår om det utvecklas samtidigt som ett nytt behov uppstår. Har man en en produkt som man tror på och som bara kan förverkligas med en ny teknik så kan det nya produktionssättet bli stort. - Precis det hände med GSM-telefonerna. Det tog bara ett par år innan de stora klumpiga burkarna blev små handhållna, konstaterade Lars-Göran Bernau på Ericsson Radio. Bo Wikström på Xicon gick ett steg till och hävdade att nya byggsätt i sig driver fram nya produkter. - Tillgång till ny teknik skapar ett fantastiskt innovationsklimat. Nya produktionsmetoder alstrar nya produktkoncept inom de mest spridda områden, produkter som inte kunnat göras med gammal teknik.
Visst medhåll kom från Hjalmar Hesselbom, professor i elektronikproduktion på Mitthögskolan. även han ser stora möjligheter för Sverige som nation med rätt satsning på produktionsteknik. Hesselbom konstaterade att halvledarindustrin i dagsläget har ett mycket högt förädlingsvärde på sina produkter, vilket dock kräver enorma investeringar i storskaliga fabriker. Samtidigt minskar marginalerna inom kretskortsproduktion, vilket gör att storlek blir oerhört viktigt i den branschen. - Men om man i stället satsar på flerchipsmoduler så är marginalerna högre, men investeringsbehoven är inte särskilt stora.
Det vore därför en utmärkt nisch för svenska företag, sa han. även Paul Collander på Nokia Research är en stor vän av flerchipsmoduler. Han menar att halvledarindustrin håller på att slå i taket, och att det helt enkelt är mer ekonomiskt att lägga vissa delar, förslagsvis de analoga, på ett chips och de digitala i ett annat. Med ett smart substrat där de passiva komponenter är integrerade kan produktionen bli oerhört kompakt och kostnadseffektiv. - Dessutom går det fortare att ta fram en flerchipsmodul än att integrera allt i en krets. Man kan nå marknaden ett år tidigare. Om man lägger ut tillverkningen behöver man inte heller bygga några nya produktionslinor själv, sa han. Mobiltelefoner och bärbara datorer är de två tillämpningar som hittills kraftigast drivit på nya byggsätt. Peter Wahlberg förutspådde ett tredje: sensorer. - Se på spelindustrin, den växer så det knakar. Nästa steg där blir att man kan sätta en massa sensorer på sig själv och delta i spelet. Det kommer att sätta fart på sensorutvecklingen, sa han. - Enkel elektronik för engångsbruk är också något som kommer att driva på utvecklingen, inflikade Roger Yttermyr på Vällingby Ingenjörsbyrå.
Utvecklingen mot allt högre frekvenser driver också fram nya byggsätt. Enligt Leif Bergstedt, som delar sin tid mellan Ericsson Microwave och forskningsinstitutet Imego, ligger mobiltelefoner på 1,9 GHz och persondatorer på 700 MHz precis på gränsen till vad dagens byggsätt klarar av. När industrin nu tar fram produkter för trådlösa nät på 5,8 GHz, och kommunikationssystem för inomhusbruk på 30 - 60 GHz krävs något helt nytt. - Den stora utmaningen just nu är att få fram produktionsteknik som är lika billig som dagens mobiltelefonteknik, men som ändå klarar dessa frekvenser. På Ericsson Research har vi tagit fram ett koncept för detta, sa Bergstedt. Frekvensproblematiken finns även i bilindustrin. - Vi jobbar mycket med radar för bilar på frekvensen 77 GHz. Där har vi stora problem med kostnaderna.
Att använda vanligt kisel går inte, och galliumarsenid blir alldeles för dyrt. Här hoppas vi på något nytt material, sa Hasse Johansson. Vem som ska ta fram detta material eller dessa nya byggsätt var det dock ingen som kunde svara på. För det handlar om stora pengar. Johan Liu, professor i elektronikproduktion på Chalmers, menade att staten borde ta ett större ansvar än man gör idag. - Högskolornas anslag räcker inte, och industrin ser alltför kortsiktigt på problemet. Ericsson lägger ju ut allt mer på externa leverantörer och satsar inte längre lika mycket på produktionsutveckling.
Staten borde satsa mer på långsiktig forskning, hävdade han. Det höll dock inte alla med om. Bo Wikström menade att nya produktionsmetoder minsann vuxit upp utan statligt stöd inom den mekaniska industrin. Och Lars- Göran Bernau hävdade att det är de nya produktionsjättarna - kontraktstillverkarna - som borde ta fram de nya produktionsprocesserna. - Som kund till kontraktstillverkarna önskar vi mycket mer än de gör idag. I framtiden vill vi på Ericsson köpa nya processer verifierade och klara, sa han. - Vem som gör vad är mindre viktigt, vi vill jobba med de som är bäst och ser gärna att många små och stora företag kan sälja färdiga lösningar till oss.
Johan Liu var skeptisk till det resonemanget. Han påpekade att det är ett gigantiskt arbete att verifiera en ny produktionsprocess, och ifrågasatte om kontraktstillverkarna hade rätt kompetens för detta. - Visst testar man, men vad är det man testar? Industrin saknar den teoretiska grunden - mycket går på erfarenhet. Det är lätt för Ericsson att säga att kontraktstillverkarna borde sköta detta, men jag tror det blir svårt i praktiken. - Med alla nya materialkombinationer som införs nu vet vi bara en sak - det kommer att bli mängder av fel. Industrin kommer att köra in i väggen många gånger, inflikade Peter Wahlberg. Enigheten var stor om att test och verifiering är en av de stora stötestenarna för ny produktionsteknik.
Men konservatism och praktiska problem kan vara minst lika stora hinder. Leif Bergstedt uttryckte det mest drastiskt: - Att införa ny teknik är ett elände. Infrastruktur ändras inte så lätt - konstruktörer är upplärda i sina system, och produktionsingenjörerna i andra. Produkterna må till synes ändras snabbt, men plattformarna lever längre, sa han. - Många kunder är oerhört konservativa. Amerikanerna vill ha sina jättestora plåtskåp. Vi försöker lansera produkter som vi tror skulle vara mycket bättre, med mer funktionalitet på mindre volym, men intresset är svalt, sa Lars-Göran Bernau på Ericsson Radio. - Jag har hållit på snart i tio år, och jag har fortfarande inte lyckats introducera några smarta byggsätt, berättade hans kollega Arne Tolvgård. - Industrin lägger ju pengarna där de får mest utväxling.
På ABB bedömer vi att byggsätt är något som andra kan utveckla bättre, sa Anders Carlsson på ABB Automation Products. Bo Wikström framhöll dock att det finns en ännu viktigare faktor: den unga generationens attityd. - Dagens ungdomar har ärvt inställningen att produktion är smutsigt och saknar status. Men inget kunde vara mer fel - produktion är ju bland det finaste man kan hålla på med. Församlingen nickade bifall. Adam Edström
"Sverige håller på att halka efter omvärlden. Vi måste snabbt anamma de nya byggsätten som finns i japansk konsumentelektronik. Annars tappar vi konkurrenskraft". Ungefär så lät varningsropet från Arne Tolvgård på Ericsson Radio i en intervju i Elektroniktidningen för någon månad sedan.
Men de tolv kunniga produktionspersoner som deltog i tidningens rundabordssamtal häromveckan verkade inte så skräckslagna. Alla var rörande eniga om att det finns många tillfällen då nya byggsätt skulle kunna gynna - rentav revolutionera - svensk industri, och att företagen och högskolan tillsammans gör sitt bästa för att anamma ny produktionsteknik i den takt som är motiverad. - Det pågår ett slags ömsning av teknik i elektronikbranschen.
Det började i USA för tre-fyra år sedan och tog fart här i Sverige något år senare. Allt fler använder BGA, CSP, flipchip och mikrovia, och man sneglar på ledande lim och blyfria lod, sa Peter Wahlberg, ansvarig för elektronikproduktion på IVF, Institutet för verkstadsteknisk forskning. Enligt IVF påverkar byggsättet minst 70 procent av slutproduktens volym, 30-80 procent av kostnaden, minst hälften av felutfallet och signalfördröjningen, och minst 60 procent av den termiska resistansen.
Med rätt val av byggsätt borde det alltså finnas stora möjligheter att göra produkten mindre, billigare, snabbare och strömsnålare. I praktiken verkar det dock vara nödvändigt att byggsättet löser ett nytt problem - få ger sig på att göra om en existerande konstruktion med ett nytt byggsätt. - Den starkaste drivkraften är att integrera mer och mer, sa Hasse Johansson på bilelektronikföretaget Mecel. - Förr gick trenden mot allt större elektroniksystem i bilarna. Nu vänder det, elektroniken flyttar ut i hörnen.
Då krävs nya byggsätt. De största möjligheterna för ett nytt byggsätt att bli allmänt använt uppstår om det utvecklas samtidigt som ett nytt behov uppstår. Har man en en produkt som man tror på och som bara kan förverkligas med en ny teknik så kan det nya produktionssättet bli stort. - Precis det hände med GSM-telefonerna. Det tog bara ett par år innan de stora klumpiga burkarna blev små handhållna, konstaterade Lars-Göran Bernau på Ericsson Radio. Bo Wikström på Xicon gick ett steg till och hävdade att nya byggsätt i sig driver fram nya produkter. - Tillgång till ny teknik skapar ett fantastiskt innovationsklimat. Nya produktionsmetoder alstrar nya produktkoncept inom de mest spridda områden, produkter som inte kunnat göras med gammal teknik.
Visst medhåll kom från Hjalmar Hesselbom, professor i elektronikproduktion på Mitthögskolan. även han ser stora möjligheter för Sverige som nation med rätt satsning på produktionsteknik. Hesselbom konstaterade att halvledarindustrin i dagsläget har ett mycket högt förädlingsvärde på sina produkter, vilket dock kräver enorma investeringar i storskaliga fabriker. Samtidigt minskar marginalerna inom kretskortsproduktion, vilket gör att storlek blir oerhört viktigt i den branschen. - Men om man i stället satsar på flerchipsmoduler så är marginalerna högre, men investeringsbehoven är inte särskilt stora.
Det vore därför en utmärkt nisch för svenska företag, sa han. även Paul Collander på Nokia Research är en stor vän av flerchipsmoduler. Han menar att halvledarindustrin håller på att slå i taket, och att det helt enkelt är mer ekonomiskt att lägga vissa delar, förslagsvis de analoga, på ett chips och de digitala i ett annat. Med ett smart substrat där de passiva komponenter är integrerade kan produktionen bli oerhört kompakt och kostnadseffektiv. - Dessutom går det fortare att ta fram en flerchipsmodul än att integrera allt i en krets. Man kan nå marknaden ett år tidigare. Om man lägger ut tillverkningen behöver man inte heller bygga några nya produktionslinor själv, sa han. Mobiltelefoner och bärbara datorer är de två tillämpningar som hittills kraftigast drivit på nya byggsätt. Peter Wahlberg förutspådde ett tredje: sensorer. - Se på spelindustrin, den växer så det knakar. Nästa steg där blir att man kan sätta en massa sensorer på sig själv och delta i spelet. Det kommer att sätta fart på sensorutvecklingen, sa han. - Enkel elektronik för engångsbruk är också något som kommer att driva på utvecklingen, inflikade Roger Yttermyr på Vällingby Ingenjörsbyrå.
Utvecklingen mot allt högre frekvenser driver också fram nya byggsätt. Enligt Leif Bergstedt, som delar sin tid mellan Ericsson Microwave och forskningsinstitutet Imego, ligger mobiltelefoner på 1,9 GHz och persondatorer på 700 MHz precis på gränsen till vad dagens byggsätt klarar av. När industrin nu tar fram produkter för trådlösa nät på 5,8 GHz, och kommunikationssystem för inomhusbruk på 30 - 60 GHz krävs något helt nytt. - Den stora utmaningen just nu är att få fram produktionsteknik som är lika billig som dagens mobiltelefonteknik, men som ändå klarar dessa frekvenser. På Ericsson Research har vi tagit fram ett koncept för detta, sa Bergstedt. Frekvensproblematiken finns även i bilindustrin. - Vi jobbar mycket med radar för bilar på frekvensen 77 GHz. Där har vi stora problem med kostnaderna.
Att använda vanligt kisel går inte, och galliumarsenid blir alldeles för dyrt. Här hoppas vi på något nytt material, sa Hasse Johansson. Vem som ska ta fram detta material eller dessa nya byggsätt var det dock ingen som kunde svara på. För det handlar om stora pengar. Johan Liu, professor i elektronikproduktion på Chalmers, menade att staten borde ta ett större ansvar än man gör idag. - Högskolornas anslag räcker inte, och industrin ser alltför kortsiktigt på problemet. Ericsson lägger ju ut allt mer på externa leverantörer och satsar inte längre lika mycket på produktionsutveckling.
Staten borde satsa mer på långsiktig forskning, hävdade han. Det höll dock inte alla med om. Bo Wikström menade att nya produktionsmetoder minsann vuxit upp utan statligt stöd inom den mekaniska industrin. Och Lars- Göran Bernau hävdade att det är de nya produktionsjättarna - kontraktstillverkarna - som borde ta fram de nya produktionsprocesserna. - Som kund till kontraktstillverkarna önskar vi mycket mer än de gör idag. I framtiden vill vi på Ericsson köpa nya processer verifierade och klara, sa han. - Vem som gör vad är mindre viktigt, vi vill jobba med de som är bäst och ser gärna att många små och stora företag kan sälja färdiga lösningar till oss.
Johan Liu var skeptisk till det resonemanget. Han påpekade att det är ett gigantiskt arbete att verifiera en ny produktionsprocess, och ifrågasatte om kontraktstillverkarna hade rätt kompetens för detta. - Visst testar man, men vad är det man testar? Industrin saknar den teoretiska grunden - mycket går på erfarenhet. Det är lätt för Ericsson att säga att kontraktstillverkarna borde sköta detta, men jag tror det blir svårt i praktiken. - Med alla nya materialkombinationer som införs nu vet vi bara en sak - det kommer att bli mängder av fel. Industrin kommer att köra in i väggen många gånger, inflikade Peter Wahlberg. Enigheten var stor om att test och verifiering är en av de stora stötestenarna för ny produktionsteknik.
Men konservatism och praktiska problem kan vara minst lika stora hinder. Leif Bergstedt uttryckte det mest drastiskt: - Att införa ny teknik är ett elände. Infrastruktur ändras inte så lätt - konstruktörer är upplärda i sina system, och produktionsingenjörerna i andra. Produkterna må till synes ändras snabbt, men plattformarna lever längre, sa han. - Många kunder är oerhört konservativa. Amerikanerna vill ha sina jättestora plåtskåp. Vi försöker lansera produkter som vi tror skulle vara mycket bättre, med mer funktionalitet på mindre volym, men intresset är svalt, sa Lars-Göran Bernau på Ericsson Radio. - Jag har hållit på snart i tio år, och jag har fortfarande inte lyckats introducera några smarta byggsätt, berättade hans kollega Arne Tolvgård. - Industrin lägger ju pengarna där de får mest utväxling.
På ABB bedömer vi att byggsätt är något som andra kan utveckla bättre, sa Anders Carlsson på ABB Automation Products. Bo Wikström framhöll dock att det finns en ännu viktigare faktor: den unga generationens attityd. - Dagens ungdomar har ärvt inställningen att produktion är smutsigt och saknar status. Men inget kunde vara mer fel - produktion är ju bland det finaste man kan hålla på med. Församlingen nickade bifall. Adam Edström
