Läget må vara briljant men det finns många hot på resan. För att ta några exempel - Ericsson kan förlora kontrakt till Nokia, Siemens eller någon uppstickare när IP-telefoni införs i mobilnäten. Alltmer pressade telefonipriser driver ned priset på nätutrustning. Och Wimax kan vinna striden mot Super3G.

Marconis teknik ger Ericsson fiber till basstationen Ett viktigt expansionsområde för systemleverantörerna är det ökade behovet av transportnätskapacitet till och från basstationerna. - Ur storstadsperspektiv är det högintressant att använda fiber fram till basstationen. Tittar du på 3-5 års perspektiv i storstadsområdena då kommer fiber säkert till basstationer när HSDPA börjar få ordentligt med trafik. Inom 5-årsperspektivet så pratar vi även om Super-3G. Då måste vi definitivt ha fiberanslutning till basstationer, säger Peter Olsson på Ericsson. Ett nationellt GSM-nät i ett land som Sverige har cirka 6 000 basstationer. I dagsläget är en normal basstation ansluten med kapacitet på upp till några Mbit/s. Det räcker för dagens trafikvolym. Ett fåtal basstationer i högtrafikområden är anslutna med över 10 Mbit/s. Genomslaget för de nya 3G-tjänsterna i mobilnäten driver fram en ny situation. Nokia beräknar till exempel att mobilnätens trafikvolym fördubblas 2004 till 2009 och att datatrafiken svarar för huvuddelen av ökningen. Samtidigt beräknar Nokia att trafikintäkten per abonnent går ner med cirka 15 procent under samma period. Eftersom transportnätet står för 30-40 procent av nätoperatörens kostnader blir det därför mycket viktigt att sänka dessa kostnader om lönsamheten ska bibehållas. Ericsson, Nokia och Siemens säljer idag radiolänknät som nyttjas i mobilnätens transportnät. Kapaciteten i dessa radiolänknät måste höjas kraftigt för att möta den växande trafiken. Den förväntade trafiktillväxten kräver dock högre och billigare kapacitet. Lösningen är fiber ända fram till basstationen. Mobilnätens lokala transportnät behöver därmed en ny nätarkitektur. Fiber införs först där trafikvolymen är hög. Super3G innebär normalt basstationer med begränsat täckningsområde. Några hundra meter från basstationen erbjuds abonnenterna access med kapacitet upp till 100 Mbit/s. Basstationer som erbjuder sådana tjänster behöver även högkapacitetsanslutning till det lokala transportnätet och vidare ut i världen och detta driver fram ökad användning av fiberteknik. Det första stora steget i denna riktning är införandet av HSDPA. Under 2005 köpte Ericsson brittiska Marconi, en av världens ledande leverantörer av fiberoptiska transmissionsprodukter. Med köpet kan Ericsson även få egenutvecklade fiberoptiska produkter för mobilnätens lokala transportnät. För tunga systembyggare är det en fördel att kunna erbjuda en samlad nätlösning särskilt vid storskalig utbyggnad av nya nät. Och då är det normalt bra att ha egna produkter. Siemens har redan stark egen fiberoptik. Nokia förlitar sig till produkter från underleverantörer vilket Ericsson gjort tidigare. Nokia har haft Marconi som leverantör och har beslutat söka alternativ leverantör efter Ericssons köp.

Därtill har Intel etablerat industrigrupp med 100 företag som ska sälja billiga plattformar för basstationerna till de mobila bredbandsnäten, vilket borde passa Ericssons värsta konkurrenter. Och skulle USAs tankar på ett nationellt blåljussystem för 100 miljarder kronor bli verklighet så vore det också en missräkning.

De dominerande GSM-leverantörerna Ericsson, Nokia och Siemens har dock det bästa utgångsläget. De tre har tillsammans en global marknadsandel på cirka 60 procent för GSM-WCDMA-familjen, världens dominerande mobilnätstandarder. Ericsson är allra störst och anger att företaget har 35 procent av världsmarknaden för standardfamiljen GSM-WCDMA.

- Vår bedömning och vår målsättning är att vi kan fortsätta öka våra marknadsandelar, säger Peter Olsson på Ericsson till Elektroniktidningen.

GSM-familjen obestridd vinnare

Två saker talar för att han får rätt. För det första växer övertaget för GSM-WCDMA jämfört med konkurrerande CDMA2000-familjen. Under tredje kvartalet förra året stod GSM för 90 procent av ökningen, och totalt är nu 1,6 miljarder av världens drygt 2 miljarder mobilabonnenter anslutna till GSM-WCDMA-system.

Om bara tre-fyra år väntas ytterligare en miljard abonnenter tillkomma, varav GSM-WCDMA i bästa fall får uppåt 90 procent. Siffrorna kommer från Ericsson, Nokia och GSA, the Global Mobile Suppliers Association.

Prognoserna innebär att CDMA2000-familjen tappar ytterligare marknadsandelar för 3G, vilket naturligtvis särskilt drabbar amerikanska Lucent som nyligen rapporterade en försäljningsminskning med 15 procent för sista kvartalet 2005. Lucent är störste leverantör för CDMA2000.

För det andra gynnas de etablerade tillverkarna av att uppgraderingen till mobilt bredband i stor utsträckning ska ske med programvara. GSM-operatörerna, som varje år investerar cirka 50 miljarder dollar i sina nät, anger att datatjänster är nästa stora expansionsmarknad. Och de anger att uppgraderade GSM- och WCDMA-nät är det mest kostnadseffektiva sättet att erbjuda Internettjänster och 3G-tjänster.

Genombrott för Software Defined Radio

Denna uppgradering innebär ett globalt genombrott för tekniken Software Defined Radio, SDR. Ericsson, Nokia och Siemens utlovar att deras befintliga basstationer för GSM och WCDMA kan uppgraderas med programvara. Detta är första gången någonsin som SDR används i så stor skala och det får stora kommersiella konsekvenser.

GSM uppgraderas till Evolved EDGE och WCDMA-näten till HSDPA. Därmed klaras kapacitet på nivån 500-600 Kbit/s till abonnenterna. Näten integreras och därmed etableras mobila bredbandsnät med nationell täckning.

I praktiken innebär detta att nätoperatörerna normalt köper uppgradering av befintliga basstationer och integration av GSM- och WCDMA-nät av sina befintliga systemleverantörer. Det gynnar de dominerande leverantörerna som har en stor installerad bas mobilnät. Programvaran i de befintliga basstationerna är proprietär - det är alltså bara Ericsson kan alltså uppgradera Ericssons basstationer.

Även för integrationen mellan Ericssons GSM-nät och Ericssons WCDMA-nät är Ericsson bäste leverantör. Detta talar definitivt för att de dominerande leverantörerna får en stor andel av kontrakten när de befintliga näten uppgraderas. Mindre leverantörer som Lucent, Nortel, Alcatel och Kinas Huawei och ZTE får det sannolikt svårare att öka sina marknadsandelar.

- De kunder som köpt av Ericsson har en fördel i att en väldigt stor andel av uppgraderingarna är mjukvaruuppgraderingar. Med hänsyn till installerad bas och de produkter som vi har så är vårt mål att stärka våra marknadsandelar, säger Peter Olsson.

Mindre marknad för nya basstationer

Med införandet av Evolved Edge och HSDPA följer en viktig strategisk förändring på marknaden. Systemleverantörerna kommer i framtiden att leverera programvara med ny effektivare radioteknik till miljoner basstationer runt om i världen. Det borde ytterligare stärka de etablerade leverantörernas förhandlingsläge. Samtidigt reduceras naturligtvis försäljningen av antalet nya basstationer jämfört med om kapaciteten skulle höjas med traditionell teknik.

GSM-världens nya strategi för mobila bredbandsnät har blivit tydlig förra året. Det var i början av 2005 som Ericsson och Nokia presenterade GSM Evolved EDGE och möjligheterna att uppgradera GSM till lika hög kapacitet som WCDMA-HSDPA för GSM-världens standardiseringsorganisation 3GPP. Ericsson och Nokia var då redo att utlova en sådan uppgradering. Men möjligheten har varit känd i flera år.

- Redan i slutet av 1990-talet stod det klart att GSM kunde uppgraderas och klara minst lika hög datahastighet som WCDMA-näten till abonnenten. År 2000 fick jag från industrin höra att GSM kan uppgraderas till en kapacitet på en Mbit/s eller mer, säger Östen Mäkitalo, en av Sveriges ledande mobilnätexperter, tidigare TeliaSonera, idag gästprofessor vid KTH i Stockholm.

Ericsson förordade denna strategi redan i slutet av 90-talet.

- Detta var Ericssons idé från början. Det var så Ericsson ville införa 3G i Europa men vi fick då inte tillräckligt stöd för detta, säger Ulf Ewaldsson, Ericsson.

Siemens lovar mest med Edge

Idag är det faktiskt Siemens som utlovar högst kapacitet med sina GSM/Edge-produkter.

- Siemens produkter för GSM Evolved Edge kommer 2007. Produkter som klarar upp till 1 Mbit/s kommer 2009. Uppgraderingen av GSM-näten klaras med programvara, säger Peter Giese, Siemens, som därmed idag utlovar högre Edge-kapacitet än Ericsson och Nokia.

En annan viktig faktor som stärker de tunga GSM-leverantörerna är att med GSM Evolved Edge får 3G-tjänsterna global spridning. GSM finns i princip i alla länder i världen medan licenser för 3G-nät baserade på WCDMA i dagsläget bara finns i drygt 40 länder, mestadels rika industriländer.

GSM Evolved Edge innebär därför att 3G-tjänsterna får genombrott även i länder som inte släppt några WCDMA-licenser. När 3G-trafiken sedan tar fart i GSM-näten så ökar kapacitetsbehoven framför allt i stora städer och det driver i sin tur fram utdelning av nya frekvensband för att klara kapacitetsbehoven. Det kan öppna dörren för nya WCDMA-nät även i dessa länder. En positiv spiral kommer igång som rimligen också borde gynna de etablerade GSM-leverantörerna.

Super3G för högtrafikområden

Ett nytt expansionsområde för GSM-industrin är hotspotnät med mycket hög kapacitet som kan konkurrera med traditionella WLAN, i IEEE 802.11-familjen. GSM-världens standardiseringsorganisation 3GPP utarbetar nu standarden Super3G som är ett högkapacitetsnät avsett för att konkurrera med WLAN om just denna marknad. Det är uppenbart att GSM-industrin nu tror att Super3G-nät integrerade med GSM Evolved EDGE och WCDMA/HSDPA verkligen kommer att kunna konkurrera med WLAN. En abonnent i rörelse har en terminal som skiftar mellan näten utan att pågående samtal bryts. Integrationen ger sömlösa nättjänster.

- På hotspotmarknaden kommer högkapacitetsnät i licensierade frekvensband som WiMax och Super3G att bli dominerade. De vinner mot WLAN baserade på IEEE 802.11-familjen i icke-licensierade frekvensband, säger Martin Blake, Nokia Networks som satsar på både Super3G och WiMax.

För tunga GSM-operatörerna innebär Super3G möjligheter till expansion där integration med befintliga mobilnät och en bred uppsättning tjänster är viktiga konkurrensmedel mot uppstickare som bygger lokala hotspotnät baserade på WLAN. Upplägget förutsätter dock dramatiska kostnadssänkningar för nätkapaciteten i Super3G, jämfört med dagens WCDMA-nät. Detta är också ett mål i det standardiseringsarbete som pågår inom GSM-världens standardiseringsorganisation 3GPP.

I 3GPP är Ericsson pådrivande för Super3G. Men ska man lyckas får historien inte upprepa sig. Ericsson försökte för några år sedan förgäves etablera en europastandard för Hiperlan, en typ av WLAN som skulle konkurrera med IEEE 802.11-familjen. Denna gång står dock en mycket tung industriell grupp i 3GPP bakom arbetet. Det är uppenbart att Ericsson räknar med att det ska leda till framgång.

- Det är en väldig styrka för nätoperatörerna att erbjuda en sömlös nättjänst baserat på WCDMA/HSDPA och Super3G. Samtidigt kommer det alltid att finnas Wireless LAN-teknologier som också kan konkurrera, speciellt på hotspot-området, säger Peter Olsson.

Super3G kommer tidigast 2009

Produkter för Super3G beräknas bli klara 2009-2010, så det är alldeles för tidigt att se hur väl planerna går i lås. I synnerhet är det långt kvar tills vi får se hur Super3G står sig mot mobil Wimax, IEEE802.16e, den konkurrerande standard som dataindustrin med Intel i spetsen förespråkar.

Uppgraderingen av GSM- och WCDMA-näten innebär att abonnenten får tillgång till en mobil IP-anslutning med bredbandskapacitet som kan användas för en lång rad IP-baserade tjänster. De kommersiellt viktigaste är IP-telefoni, mobil-TV och Internetaccess. Ett stort antal nya Internetbaserade tjänster är under utveckling avsedda för de mobila bredbandsnäten. Här finns ett av hoten mot Ericsson. När det gäller nya IP-baserade plattformar och tjänster är det inte alls säkert att Ericsson har lika goda möjligheter att hävda sin position som inom infrastruktur för de mobila bredbandsnäten.

IP-tjänster behöver inte gynna Ericsson

En nätoperatör som köper det mobila bredbandsnätet av Ericsson behöver inte köpa Ericssons system för IP-telefoni eller mobil-TV. Det är uppenbart att nätoperatörerna vill ha en frihet att kunna köpa dessa produkter från konkurrerande leverantörer.

På sikt kommer mobil IP-telefoni att ersätta dagens kretskopplade telefoni och det är naturligtvis av strategisk betydelse för systemleverantörerna att få leverera de nya systemen för IP-telefoni. Startskottet går i år. De första systemprodukterna för mobil IP-telefoni baserade på 3GPP:s standard kommer detta år och de första mobiltelefonerna kommer 2007, anger branschfolket.

Ett annat hot gäller prispressen på teletjänster som påverkar prisnivån för nätutrustning. IP-telefoni, och framför allt då Skypes globala IP-telefonitjänst, driver de närmaste åren fram dramatiska prissänkningar för fast telefoni, i storleksklassen 50-80 procent, för hushållen i industriländerna. Det hävdar OECD, de rika industriländernas gemensamma organisation, som konstaterar att det handlar om prissänkningar för många hundra miljarder kronor.

De stora telefonbolagen i Europa har redan gått till motoffensiv genom mycket kraftiga prissänkningar. Brittiska BT utlovade i höstas en billigare IP-telefonitjänst än Skype.

Att billiga IP-telefonitjänster även kommer via mobiltelefonerna är bara en tidsfråga. Det sätter press på mobiloperatörerna som har god lönsamhet med dagens pris-nivå.

Ytterligare ett möjligt hot mot telekom-etablissemanget i Europa är EU:s planerade frekvensliberalisering. EU-kommissionen vill att det ska bli billigt för nya operatörer att köpa frekvenser och bygga ut nya nät. Om kommissionens förslag genomförs fullt ut enligt planen före 2010 så öppnar det för nya operatörer och uppstickare bland systembyggarna att ta sig in på europamarknaden. För många etablerade aktörer - som i många fall är Ericssons kunder - är kommissionens förslag verkligen en utmaning.

De spännande frågorna är både om förslaget genomförs fullt ut och vilka konsekvenserna i så fall blir. Ericssons officiella position är att företaget välkomnar en liberalisering som ger fler frekvenser till telekomområdet. Samtidigt är det lätt att inse att många av Ericssons viktigaste kunder i Europa definitivt inte gillar tankarna.

Intel vill göra ett EMP för basstationer

Ett helt nytt möjligt industriellt hot mot de etablerade systemleverantörerna håller på att segla upp från halvledarjätten Intel vill ha fram plattformar till mobilbasstationer för mobila bredbandsnät. Iden är precis densamma som för Ericsson Mobile Platforms, EMP, fast för basstationer.

Intel har etablerat Intel Communications Alliance och i denna grupp ingår cirka 200 företag. Visionen går ut på att en systemleverantör ska kunna köpa en plattformslösning med maskinvara och programvara, tillföra sin egen telekomkompetens och därmed få fram en färdig basstation baserad på Software Defined Radio. Om Intel verkligen klarar att leverera vad man utlovar så innebär det att världens systembyggare får ett nytt verktyg som särskilt passar uppstickare eller riktigt tunga aktörer som vill konkurrera med Ericsson.

Med EMP har Ericsson visat att konceptet fungerar för mobiltelefoner i världsklass. Den spännande frågan är vad Intel kan prestera. Intel vill slå sig in på en ny viktig marknad med sina nätprocessorer och de har lyckats förut.

Ett helt annat slags hot är tunga statliga initiativ som ger Ericssons konkurrenter fördelar. I USA föreslog federala regleringsmyndigheten FCC i december 2005 att USA ska bygga ett nationellt mobilt bredbandsnät i 700 MHz-bandet avsett för blåljusmyndigheterna, det vill säga polis, brandkår och räddningstjänst. Först i världen ska USA:s bygga ett sådant nät och kostnaden kan bli drygt 100 miljarder kronor. Ett belopp i klass med Ericssons hela årliga omsättning. Här har USA en möjlighet att ge kontraktet till Lucent, Motorola och andra amerikanska systembyggare.

Sådana kontrakt kan ge dessa leverantörer stor volym vilken i nästa steg blir en katapult som ger export av produkterna till andra länder. USA har gjort på detta sätt tidigare och ingen kan bli förvånad om så blir fallet även denna gång. Amerikanska staten har historiskt alltid prioriterat amerikanska leverantörer. Skulle Ericsson nu få huvuddelen av sådana kontrakt vore det en stor överraskning.