I ena ringhörnan inför 3GPP-mötet återfanns bland andra Ericsson, Nokia, Intel och ett antal operatörer med förslaget NB-LTE. I andra ringhörnan hittade vi Huawei plus ett antal operatörer med förslaget Cellular IoT som baseras på teknik från dotterbolaget Neul. Kortfattat är skillnaden att Ericssonlägret vill återanvända maximalt av LTE-nätens hårdvara för att så fort som möjligt kunna rulla ut nya tjänster. Huawei vill se en mer drastisk förbättring av prestanda med ny hårdvara och ny mjukvara i näten.

Inte helt oväntat blev det en kompromiss där de två grupperna ska arbeta fram ett gemensamt förslag som kan klubbas i mitten av nästa år i samband med att Release 13 av LTE-standarden antas.

– Jag har en bakgrund inom standardisering, det är en process där många bolag bidrar och jag tycker att 3GPP varit väldigt framgångsrika på att utvärdera förslag på teknisk basis. Sen är det alltid en debatt innan man når fram, säger Per Narvinger som är produktchef för LTE på Ericsson.

Att kora en vinnare låter sig inte göras och bägge lägren har ett intresse av att stoppa utmanare som Sigfox och LoRa som redan idag erbjuder billig hårdvara och extremt låg energiförbrukning men ännu inte hunnit bygga ut sina nät i någon större omfattning.

Dagens M2M-modem för GSM- och LTE-näten är specificerade enligt Kategori 4 och har en datatakt på maximalt 150 Mbit/s. En radiomodul kostar mellan 20 och 30 dollar.

– Vi ser att det behövs en hel familj av lösningar som klarar allt från uppkopplade övervakningskameror med stora dataströmmar till sopcontainrar som skickar ett meddelande när de behöver tömmas.

3GPP specificerade förutom Kategori 4 även en enklare variant kallad Kategori 1 i första versionen år 2008. Kategori 1 har en datatakt på 10 Mbit/s och modemet går på cirka 15 dollar.

Tillsammans med operatören AT&T och halvledarbolaget Altair genomförde Ericsson en demonstration i slutet av oktober baserad på Release 16A av Ericssons mjukvara för mobilnäten som har stöd för en speciellt sovläge som kan ge upp till tio års livslängd för enkla IoT-tillämpningar som exempelvis vattenmätare. Modemet som användes var av Kategori 1.

Nästa steg nedåt är Kategori 0 som har en datatakt på 1 Mbit/s men bara halv duplex. Stöd för Kategori 0 kommer i Release 16 B av Ericssons mjukvara som släpps om ett drygt halvår.

Trots förbättringarna anses även Kategori 0 för dyr och energikrävande för många enkla IoT-tillämpningar. Istället för att fortsätta namngivningen med -1, -2 och så vidare har 3GPP gått över till bokstaven M samtidigt som bandbredden för den ännu enklare kategorin kapas till 1,4 MHz.

– Det är en förenkling för den som gör chipet och ansågs räcka ganska långt, säger Per Narvinger.

Men framgångarna för bland annat Sigfox och LoRa har fått LTE-världen att fundera ytterligare ett varv, det är här som NB-IoT kommer in. Bandbredden är tänkt att minska till 200 kHz vilket ytterligare sänker kraven för modemutvecklarna vilket leder till ännu billigare kretsar, kanske neråt fem dollar.

– Vi tillverkar inte modemen så jag kan egentligen inte uttala mig om var priset hamnar men jag tror inte att det kommer att skilja så mycket mot exempelvis Sigfox och det kommer att vara attraktivt att utnyttja mobilnäten.

Intressant att notera är att Qualcomm den 26 oktober lanserade en krets för Kategori 1 men också aviserade en krets för NB-IoT. Den kommer dock först när standarden är spikad.

– Datatakten är inte helt specificerad men blir under 1 Mbit/s, säger Per Narvinger.

Tilläggas kan att även existerande GSM-nät är ett intressant alternativ för IoT-tillämpningar. Det gäller särskilt i Europa där näten är moderniserade och har bra täckning. Här är en mjukvaruuppgradering ett billigt sätt för operatörerna att erbjuda nya IoT-tjänster.

Och framåt 2020 hägrar 5G som förutom högre datatakter också ska ge billigare IoT-uppkopplingar. Release 13 i LTE nästa år är ett steg på vägen men med 5G kan man tänka sig helt andra lösningar där mobilnäten används som backhaul för Bluetooth- och Zigbeeanslutna IoT-noder, så kallade kapillära nät.