Domen har haft allas ögon på sig eftersom den är en viktig referens för hur villkoret ”rättvisa, skäliga och ickediskriminerande” (FRAND) ska tolkas när det gäller essentiella patent på standardiserad teknik (SEP) för mobiltelefoni.

– Det råder knappast någon tvivel om att detta är ett utfall i den lägre änden av skalan och att det inte är ett bra utfall för de som äger SEP-patent, säger Richard Vary på patentbyrån Bird & Bird.

– Det här kan komma att stärka synen att när det gäller mobilstandarder, så fortsätter amerikanska domstolar att vara implementatörernas vän.

I diagrammet intill ser du åtta procentsiffror från U.S. District Court for the Central District of California. Detta är vad domstolen föreskriver parterna att skriva in i ett avtal för de kommande fem åren.

För de tre regionerna USA, EU och ”resten av världen” bestämmer domstolen vad TCL är skyldig Ericsson i licensavgifter för 2G-, 3G- respektive 4G-patent. Procentandelen gäller för priset på hela mobiltelefonen.

Ericsson hade egna förslag med mellan tre och tio gånger högre priser beroende på region och standard. Vad gäller 2G och 3G lägger sig domen till och med under prisförslagen från TCL:s expert.

Här är en annnat sätt att se skillnaden i värdering: Ericssons lägst prissatta produkt – en 2G-licens för Kina – kostar ungefär lika mycket som domarens högst prissatta produkt, en 4G-licens för USA.   

Det var år 2014 som kinesiska mobiltillverkaren TCL gick med på att låta en domstol i Kalifornien bestämma skäliga licensavgifter på Ericssons mobilpatent. De två hade då förhandlat sedan 2011 utan att lyckas nå en överenskommelse. 

I början av 2017 satte sig domstolen ned för att räkna på saken. I november fattades domslutet och nu offentliggörs resultaten, efter att företagshemligheter strukits ur protokollen.

Att patent som täcker mobilstandarder ska licensieras ”rättvist, skäligt  och ickediskriminerande” kan tolkas på tusen sätt. Domaren valde en kombination av faktorer, skickade patent till experter på analys och jämförde på olika sätt sitt resultat med de licenser och korslicenser som Ericsson har med andra företag.

Domaren sätter siffror på hur många av Ericssons patent som  är relevanta, hur starka patenten är, vilket giltighetstid de har, hur stor andel av alla standardpatent som tillhör Ericsson och hur stor del av kakan som patentägarna är värda totalt – allt uppdelat på regioner och standardgenerationer.

Den metod domaren använder för att räkna ut kostnaden kallas ”top-down” och i och med att domaren valde att göra på detta vis får den metoden i sig mer tyngd i licenssammanhang. 

En av orsakerna till det för Ericsson så dåliga utfallet är att domaren anger en överraskande liten siffra för Ericssons andel av det totala antalet standardpatent.

– Ericssons patentportfölj är sannerligen inte så stark eller essentiell som företaget hävdat, säger domaren.

Ericsson är inte nöjt med utfallet.  Enligt Ericssons patentchef Gustav Brismark innehåller domarens top-down-metod både metodologiska och matematiska fel vilket är vad som leder till att Ericssons andel av SEP-patenten underskattas.

Dessutom respekteras inte Ericssons uppfattning att patentavgifter ska beräknas efter ”vilket värde de tillför slutprodukten”. 

Respekteras görs å andra sidan inte heller en vanlig uppfattning på tillverkarsidan, att det som ska licenseras är den komponent där tekniken är implementerad, snarare än hela telefonen. Istället anger domen priserna som procentandelar av priset på telefonerna.

En annan viktigt princip från domen är att relativt små företag som TCL har rätt till samma prissättning som stora företag som Apple.

– Förbudet mot diskriminering skulle betyda väldigt lite om de största mest vinstdrivande företagen alltid fick utgöra en egen kategori, enbart för att det är just störst och mest vinstdrivande, säger domen.

Segern kan vara kortvarig. USA:s nya republikanska styre anser att implementatörerna har kommit att gynnnas på patentägarnas bekostnad och att det är dags att ändra på detta.