About / Advertise
Nolltid är att ta i. Men pristagarna har lyckats generera laserpulser som bara är en attosekund långa och det går ungefär lika många attosekunder på en sekund som det gått sekunder sedan Big bang.
Kungliga Vetenskapsakademien ger Nobelpriset i fysik 2023 till Pierre Agostini, Ferenc Krausz och Anne L’Huillier som är verksamma i USA, Tyskland respektive Sverige – Lunds universitet.
De får priset för ”experimentella metoder som genererar attosekundpulser av ljus för studier av elektrondynamik i materia”.
De korta ljuspulserna gör det möjligt att urskilja snabba förlopp där elektroner förflyttar sig eller ändrar sin energi i atomer och molekyler. Förändringarna sker ofta på skalor av några tiotal attosekunder.
Anne L’Huillier – som fick prisbeskedet i pausen under en föreläsning idag – upptäckte 1987 att ett stort antal olika övertoner av ljus uppstod när hon sände infrarött laserljus genom en ädelgas. Varje överton är en ljusvåg med ett visst antal hela svängningar för varje svängning i laserljuset. De uppstår genom att ljuset från lasern växelverkar med atomer i gasen och ger vissa elektroner extra energi, som sedan avges som ljus. Anne L’Huillier fortsatte utforska fenomenet, och visade vägen för de genombrott som följde.
År 2001 lyckades Pierre Agostini framställa och undersöka en serie sådana ljuspulser efter varandra, där varje puls bara var 250 attosekunder lång.
Vid samma tid arbetade Ferenc Krausz med en annan sorts experiment, där han kunde isolera en enskild ljuspuls som varade i 650 attosekunder.
– Vi kan nu glänta på dörren till elektronernas värld, säger Eva Olsson, ordförande för Nobelkommittén för fysik.
– Med attosekundfysiken har vi möjlighet att förstå mekanismer som styrs av elektroner. Nästa steg blir att också utnyttja dem.
Tillämpningar finns inom elektroniken där det är viktigt att förstå och kontrollera hur elektroner uppför sig i material.
Attosekundpulser kan också användas för att identifiera olika molekyler, vilket skulle kunna komma till nytta till exempel inom medicinsk diagnostik.
BILD: Pierre Agostini, Ferenc Krausz och Anne L’Huillier. Illustration: Niklas Elmehed © Nobel Prize Outreach
