About / Advertise 
En viktig vinst med 5G standalone finns i mobilen. När LTE-ankaret försvinner kan båda sändarkedjorna användas för 5G. I ett kommersiellt nät gav det mer än dubbelt så hög spektrumeffektivitet i upplänken.
Signals Research Group har jämfört 5G standalone, SA, och dagens vanligare NSA-teknik i Verizons kommersiella nät i St. Paul i Minnesota. Testet genomfördes med två Motorola Razr Fold 2026, där den ena låstes till SA och den andra till NSA. Nätet använde Ericssons 32T32R massive MIMO-radio.
Skillnaden visade sig framför allt i upplänken. Med SA uppmättes en spektrumeffektivitet på 7,9 bit/s/Hz, mot 3,6 bit/s/Hz för kombinationen LTE och 5G i NSA. Det innebär att SA kunde överföra 2,2 gånger mer data med samma mängd spektrum.
Förklaringen sitter till stor del i telefonens radiosystem. Moderna mobiler har normalt två sändarkedjor. I ett NSA-nät behövs den ena för LTE-ankaret medan den andra används för 5G. Därmed blir 5G-upplänken begränsad till ett datalager.
I ett SA-nät behövs inget LTE-ankare. Båda sändarkedjorna kan därför användas samtidigt för 5G och telefonen kan skicka två parallella datalager med uplink MIMO. Signals Research Group pekar ut just detta som en viktig förklaring till den stora skillnaden.
Det betyder däremot inte att SA-telefonen fick högst total upplänkshastighet i testet. NSA-telefonen hade betydligt mer spektrum till sitt förfogande eftersom den kunde kombinera 10 MHz 5G med 20 MHz LTE. Den nådde i genomsnitt 107,9 Mbit/s, medan SA-telefonen nådde 79 Mbit/s med enbart 10 MHz 5G.
Resultatet ger också ett annat argument för övergången från NSA till ett renodlat 5G-nät än den ofta omtalade nätverksskivningen. Signals Research Groups Mike Thelander menar att förbättrad spektrumeffektivitet, framför allt i upplänken, kan vara en betydligt mer omedelbar vinst med 5G SA.
