About / Advertise
Den första juli i år infördes EMF-direktivet. Syftet är att skydda människor som yrkesmässigt vistas i närheten av apparater som alstrar kraftiga elektromagnetiska fält. Få svenska företag är drabbade, men alla måste ta in direktivet i sitt arbetsmiljöarbete.
Svetsar, utrustning för induktionsuppvärmning och ställverk är några exempel på utrustning som skapar höga fält som kan vara farliga för vår hälsa.
 |
| Hans Grönqvist |
För att skydda arbetstagare från dessa fält har EU skapat direktivet 2013/35/EU, vilket måste vara infört i medlemsländernas lagar från den första juli i år.
Gränsvärden inom detta område har funnits även tidigare på nationell nivå. Förändringen nu innebär att alla får samma regler.
Arbetsmiljöverkets prognos är att 4–5 procent av Sveriges företag berörs av det nya direktivet. Ändå måste alla företag ta in det i sitt systematiska arbetsmiljöarbete, med skyddsronder, att göra riskbedömningar och liknande.
− Det har många företag klagat på eftersom det är ett mycket omfattande arbete för alla, trots att det är så få som är berörda, säger Hans Grönqvist, områdesexpert på Swerea IVF.
Direktivet omfattar elektriska och magnetiska fält från likspänning ända upp till 300 GHz. Alla gränsvärden är satta för att hantera de omedelbara effekterna av exponeringen, inte de långsiktiga.
De omedelbara effekterna kan delas upp i två fenomen: termiska (uppvärmning) och icke termiska. För uppvärmning tittar man på frekvensområdet från 100 kHz till 300 GHz. Den icke termiska effekterna handlar om att lågfrekventa fält – frekvenser mellan 1 Hz och 10 MHz – inducerar en ström i kroppen som kan störa muskler, nerver och känselorgan, exempelvis hjärtverksamhet, hjärnaktivitet och nervsystem.
Det finns ett område när sinnesorgan kan stimuleras, men också uppvärmning kan ske. Den sträcker sig från 100 kHz till 10 MHz. Där överlappar gränsvärdena för termiska och icke termiska effekter varandra.
− Här anges gränsvärden för olika fenomen, men man måste alltid uppfylla det strängaste, förklarar Hans Grönqvist.
Generellt kan man säga att termiska effekter vid höga frekvenser är förhållandevis enkla att mäta. Vid över cirka 10 GHz är det enbart kroppsytan som värms upp.
− Vid lägre frekvenser uttrycker direktivet gränsen för hur stor fältstyrkan får vara inuti kroppen och hur mycket inducerad ström du får ha i kroppen. Det går inte att mäta.
För att underlätta anger direktivet både gränsvärden för maximala fältstyrkor i kroppen och så kallade action-levels, som är storheter mätta utanför kroppen. Om fältstyrkor och strömmar utanför kroppen inte når upp till det som kallas action-levels behöver man inte gå vidare, utan kraven i EMF-direktivet anses vara uppfyllda.
− Ligger du över action-levels måste du däremot gå vidare och se vad det innebär för fältstyrkor inuti kroppen. Man kan ligga över action-levels, men ändå klara direktivet. Fast det är en rätt besvärlig process att hantera.
En tidigare knäckfråga har varit hur MRI-skannrar, eller magnetkameror, ska hanteras. Den är löst i det nya direktivet. På högre frekvenser, främst inom kommunikationsområdet, har redan mycket gjorts för att skydda användare. Inom mobiltelefoni finns exempelvis SAR-värde angivet sedan länge.
− För industrin kommer förmodligen de flesta problem som måste åtgärdas att beröra utrustningar som ligger från några 100 kHz och neråt i frekvens. Här handlar det främst om svetsar och induktionsutrustning, säger Hans Grönqvist.
|
Här kan du ladda ner handledningen på svenska i pdf-format (länk). |
År 2004 kom EU-direktivet 2004/40/EC, ämnat att skydda arbetstagare från skadliga elektromagnetiska fält. I somras, den första juli, infördes ett reviderat direktiv, 2013/35/EU. För att hjälpa arbetsgivare, särskilt små och medelstora företag, att förstå vad de behöver göra för att efterleva kraven i det nya direktivet har EU tagit fram en praktisk handledning. Där kan man exempelvis se vilken typ av utrustning som alstrar höga fält samt vilka speciella åtgärder som måste vidtas om man har anställda med implantat.
