– Allt började med ett seminarium i Almedalen sommaren 2022 kallat Chip in, säger professor Lars-Erik Wernersson på Lunds universitet.

Han är en av initiativtagarna och har gjort mycket av arbetet tillsammans med professor Mikael Östling på KTH och professor Jan Gran på Chalmers.

Ett första konkret resultat är att rektorerna från Lund, Chalmers och KTH gjort gemensam sak inför vårens forskningsproposition genom att äska medel till området. En nivå som diskuterats är en miljard kronor under tio år.

Men vi backar till sommaren 2022. Efter Almedalen arrangerades ett antal rundabordssamtal för att samla in synpunkter från andra lärosäten men också från industrin, branschorganisationer och forskningsfinansiärer.

Lars-Erik Wernersson

– Det har varit en öppen diskussion där vi bjöd in brett för att lyssna på vad Sverige tycker om detta.

Bland annat genomfördes ett uppmärksammat evenemang på IVA i december i fjol där industri och organisationer uttryckte sitt stöd.

Värt att notera är att detta initiativ ligger vid sidan av det arbete som bland annat SSF och Vinnova gör. Exempelvis jobbar det statliga verket med att få till ett halvledarcenter i Sverige inom ramen för det forskningsprogram som EU döpt till Chips Joint Undertaking (Chips JU).

Vinnova har också gett femåriga anslag till ett antal kompetenscentrum inklusive C3NiT (galliumnitrid och besläktade ämnen), ACT (processer och metoder för utveckling av halvledarkomponenter) och Witech (energieffektiva halvledarkomponenter samt avancerade antenner och sensorer).

SSF finansierar exempelvis Classic under fem år, ett nystartat kompetenscenter för halvledardesign med fokus på system.

– Vi är väldigt glada för finansieringen från SSF och Vinnova. De är viktiga byggstenar när vi bygger den nationella agendan där den övergripande målsättningen är att dra nytta av de möjligheter som skapas av Chips Act.

För om Europa rustar upp måste även Sverige satsa för att kunna hämta hem finansiering från Bryssel.

Lejonparten av pengarna i Chips JU är dock vikta för de tre pilotlinorna i Belgien, Frankrike och Tyskland. Det handlar om Imecs pilotlina för CMOS under 2 nm, CEA-LETI:s lina för FD-SOI under 10 nm och FMD:s lina för avancerad heterogen integration.

En mindre del av pengarna ska användas för att ta fram EDA-verktyg som forskare och mindre bolag kan nyttja liksom för små lokala pilotlinor där Vinnova har ambitionen att en ska hamna i Sverige.

– Mycket handlar om kompetensförsörjning inom både design och tillverkning, det är den största punkten för industrin, och inte något som ett eller två lärosäten kan klara på egen hand. Där ser vi föryngring av lärar­kåren som viktig. En konsekvens av att ämnet varit lite i skym­undan är att vi inte rekryterat in nya lärare.

De senaste årens uppmärk­samhet kring bristen på halvledare, EU:s satsning och spänningarna kring Taiwan har haft det positiva med sig att söktrycket från studenterna ökat.

– På vår avdelning har vi idag ungefär 50 procent svenska studenter på forskarutbildning, 25 procent från Europa och 25 procent utifrån så jag tycker det ser rätt bra ut.

Lars-Erik Wernersson vill också se en samordning av utbildningarna mellan lärosätena och gärna en koppling mellan design och tillverkning. De har visserligen lite olika inriktningar, vilket hänger samman med de lokala forskningsmiljöerna och renrummen, men han ser fördelar med att bredda studenternas perspektiv.

– Jag tror det vore attraktivt för våra studenter att läsa en kurs i höghastighetselektronik på Chalmers, opto eller kiselkarbid på KTH. Och för deras studenter att läsa systemdesign och nano i Lund.

Tanken är att rörelsen mellan universiteten ska stimulera kreativiteten.

– Fältet har varit lite underfinansierat. Då blir det lätt isolerade öar. Går vi tillbaka 20 eller 30 år fanns det ett utbyte – det är en av de saker vi vill återuppliva.

Samtidigt behöver utbildningarna moderniseras för att passa 2030-talet. Exakt vad det innebär är inte klart, däremot att det alltid kostar att göra om en utbildning. Dessutom lyfter den frågan om det borde rekryteras nya professorer, en åtgärd som även den är förenad med kostnader.

– Det är en del av inspelet till forskningspropositionen.

En annan komponent som inte får glömmas bort är designmiljöer och halvledarlabben, liksom närheten till dem.

– För att förstå hur man designar i kommande teknologier behöver man vara i labben. Våra doktorander jobbar i labben, det är en del av forskarutbildningen.

Men labben kan också vara en språngbräda för både uppstartsföretag och industrin men då behövs mer resurser.

– Genom chips act går man till högre TRL-nivåer [närmare färdiga produkter]. Det sätter utmaningar för Myfab som egentligen är tungt vetenskapligt och framgångsrikt enligt utvärderingarna. Men för högre TRL:er kan det behövas tilläggsfinansiering, säger Lars-Erik Wernersson.

Att nyttja lab och pilotlinor i Europa är såklart ett alternativ beroende på vad det är som ska tillverkas och hur högt upp i TRL-skalan man befinner sig, men det kan inte ersätta lokala labb.

– Forskning är en handelsvara. Ska vi kunna gå in i stora starka europeiska samarbeten där vi har något att tillföra handlar det om vår excellens. Annars har vi ingen förhandlingsposition. Det gäller både den akademiska och den industriella excellensen.

Universiteten har tillsammans och gemensamt med andra aktörer ambitionen att leda ett nationellt koordinerande center med ett nätverk som motsvarar de nationella behoven inom Chips Act.

Dessutom ger det lokala labb bättre möjligheter att patentera saker innan man tar steget, och därmed också en bättre förhandlingsposition.

Just nu pågår arbetet med att ta fram ett vitpapper som kan utgöra grunden för en svensk strategi. Planen är att ha det ska vara klart på denna sida om årsskiftet.

– Det kommer fortfarande att vara rätt generellt men vi hoppas att det kan bildas ett nationellt styrorgan som kan hjälpa till att ta besluten.

I bästa fall skulle det kunna bli ett programkontor med en eller två heltidsanställda plus en styrelse med representanter från alla berörda parter.

Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen. Prenumerera kostnadsfritt!

– Jag tror det är nödvändigt för Sverige om vi ska hänga med. Om vi inte gör oss själva synliga kommer inget att hända, säger Lars-Erik Wernersson.

Bilden ovan från Almedalen 2022: Erik Renström, Lunds universitet, Stefan Christiernin, Volvo Cars, Darja Isaksson, Vinnova, Pia Sandvik, RISE och Lars-Erik Wernersson, LTH. Foto: Jessika Sellergren