- Hade vi bara porterat från den tidigare 130 nm-processen till 90 nm skulle effektförbrukningen ha varit långt över 200 watt, säger Christopher Poirier på Intel.
Istället har Intel lagt in två flertrådade processorkärnor på samma krets och ökat minnet rejält. Montecino har ett L3-minne på 24 Mbyte mot 9 Mbyte i föregångaren. Det har också tillkommit ett nytt cacheminne kallat L21 för instruktionsmissar. Detta frigör datacachen för enbart data.
Klockfrekvensen har bara ökat marginellt från 1,6 GHz till 1,8 GHz.
- Sammantaget ger det en prestandaförbättring på 2,9 gånger samtidigt som effektförbrukningen sjunker från 130 watt till 100 watt, säger Samuel Naffziger på Intel.
- Mycket av utvecklingsarbetet fokuserades just på att reducera effektförbrukningen för typiska tilllämpningar, säger Samuel Naffziger.
Montecinokislet har måtten 27,72 ¥ 21,5 mm. Layouten påminner lite om en fjäril. I mitten är kroppen, det vill säga de två processorkärnorna och en del annan logik, bland annat en 32-bitars styrkrets för effektregleringen. Vingarna är de enorma L3-minnena på 12 Mbyte vardera.
Tekniken för att reglera effekten kallas för Foxton och spänningen kan regleras i 32 steg medan klockfrekvensen kan regleras i 64 steg. Den momentana effektförbrukningen varierar mellan 40 watt och 180 watt beroende på tillämpning.
Det finns fyra temperatursensorer inbyggda på kretsen, två per kärna, liksom två effektsensorer. Signalerna går till inbyggda AD-omvandlare som ger indata till den speciella styrkrets som sköter effektregleringen.
- Spänningen regleras med en periodicitet av tiotals mikrosekunder för att inte få självsvängning, medan frekvensen ändras snabbare. Där är periodiciteten runt 100 ps, säger Christopher Poirier.
Per Henricsson