About / Advertise
Härdade av väder vind och bökiga användargränssnitt
Tänk dig en enorm databas uppkopplad mot Internet där användarna kan söka bland informationen på alla tänkbara vis. Lägg till möjligheten för användaren att lägga upp sin egen informationsbas som en del av systemet, integrera det med flera andra databaser och runda av med ett nationellt trådlöst kommunikationsnät. Låter det inte som IT-bubblans dröm om framtiden? Systemet finns, och används till…att leta ankor.
Det vore synd att hävda att det är fågelskådarna som driver tekniken framåt, men det är svårt att tänka sig mer entusiastiska och uppskattande användare. Och då talar vi inte bara kikare och kameror, även GPS (för att hitta och återfinna fåglarna) och MP3-spelare (för att lyssna in sig på fåglarnas läten) ingår i arsenalen. Men framför allt kommunikationsteknik ligger dem varmt om hjärtat.Tänk dig en enorm databas uppkopplad mot Internet där användarna kan söka bland informationen på alla tänkbara vis. Lägg till möjligheten för användaren att lägga upp sin egen informationsbas som en del av systemet, integrera det med flera andra databaser och runda av med ett nationellt trådlöst kommunikationsnät. Låter det inte som IT-bubblans dröm om framtiden? Systemet finns, och används till…att leta ankor.
Problemet är följande: En fågelskådare* är ute och promenerar på stranden och får plötsligt se en tjockfot**. Han (eller, förvånansvärt ofta för en så nördig hobby, hon) blir naturligtvis överlycklig över detta och vill gärna att alla andra entusiaster, särskilt dem som aldrig sett en tjockfot i Sverige förut (Tjockfötter i deras hemland räknas inte), ska få dela hans glädje. Dessutom: utan vittnen kommer ingen att tro honom när han berättar om tjockfoten. Man kan förstå att han är mån om att sprida informationen om när och var pippin setts så fort som möjligt.
Infotätt
För att göra detta använder fågelskådare alla tänkbara informationsmedier; Internet, telefonsvarare, ja till och med det så hånade WAP-protokollet för låtsas-Internet på mobilen kommer här till nåder. De 40 eller så tecken som får plats på en mobilskärm må inte se mycket ut för världen, men jämfört med personsökarsystemet är det en lyx.
Just det, personsökarsystemet. Ni minns väl de små dosorna som surrade i fickan när någon ville nå dig? De lever fortfarande i välmåga inom fågelskådarvärlden. Det är Club 300*** som driver sökarsystemet, och det går till så här:
En fågelskådare ser någonting sällsynt (gärna något med mongol, öken eller stäpp i namnet). Han ringer då upp en telefonsvarare och matar in vad han sett och var, och kort därefter surrar det till i fickan på 1400 skådare runt om i landet, som omedelbart avbryter sin operation för att kasta sig i bilen och ge sig av till var nu fågeln setts.
Personsökarsystemet är helt sifferbaserat, vilket innebar att man är tvungen att slå i en manual för att få veta vilken kod som stod för vilken plats eller fågel. Den vana skådaren lär sig dock koderna utantill, så att han bara behöver säga "det är en 384a i 913", så fattar hans vänner att det har setts en Grässångare**** i Löddemög.
Dataintegration
Club300-larmen kommer även upp på föreningens hemsida, och därifrån slussas de vidare till webbsidan Dagens Fågel. Här rapporterar även andra föreningar in sina observationer, och privatpersoner uppmuntras att lägga upp sin personliga observationsbok med vanliga och ovanliga fåglar på sidan. Resultatet är en omfångsrik databas över fågelobservationer i Sverige.
Dagens Fågel drivs av Artdatabanken, som har Sveriges Lantbruksuniversitet och Naturvårdsverket som huvudmän, och genom denna frivilliga materialinsamling får de en ovärderlig datasamling för forskning och analys. Fågelskådarna får i sin tur en möjlighet att ta reda på precis vart de ska åka om de vill se riktigt många ankor.
Det är dock fågelskådarens lott att evigt brottas mot ogina användargränssnitt. Dagens Fågel ger skådaren möjlighet att söka på alla tänkbara kombinationer av region, art och lokal, men att hitta dessa funktioner kräver en hel del trial and error.
Fast för någon som är beredd att sitta still i timmar i isande vind och räkna överflygande gäss är väl ett krånglande användargränssnitt det minsta av problemen.
* Endast icke-skådare skulle få för sig att kalla en fågelskådare för ornitolog.
** Tänk dig en mås som kommit in i den där besvärliga tiden i tonåren då olika delar av kroppen växer olika fort, så att huvudet halsen och benen vuxit ifrån resten av fysionomin. Så ungefär ser en tjockfot ut.
*** Fågelskådarnas Mensa, en förening för dem som har, eller har som mål att ha sett över 300 fågelarter i Sverige. För bara tio år sedan var detta ett exklusivt och svåruppnått mål, men informationsförmedlingen skådare emellan har varit så framgångsrik att det nu finns över hundra skådare som sett mer än 400 arter i Sverige.
**** Kvintessensen av liten diffust gråbrun fågel som säger pip. Den är mycket vanlig i Europa, men ses sällan i Sverige, vilket gör den till ett eftertraktat fågelkryss.
Elias Nordling
