About / Advertise
Den svenska kontraktstillverkarbranschen omsätter i år runt 10 miljarder kronor, en ökning på 20-25 procent från förra året. Trots den goda tillväxten kommer många företag i branschen att försvinna eller köpas upp av någon konkurrent.
- Varje svensk kontraktstillverkare står inför ett vägval. Antingen måste man växa så man klarar att konkurrera med de största och mest kompletta i branschen, eller också får man hitta en lokal nisch eller teknisk specialitet. De som inte väljer får det svårt framöver. Orden kommer från Mikael Jonson, vd på Partnertech i åtvidaberg. Men de flesta av hans kollegor resonerar i liknande termer. Väx eller specialisera dig - annars blir du utkonkurrerad.
För Mikael Jonson är strategin klar: Partnertech ska växa rejält. Det har redan börjat - första kvartalet i år hade man en tillväxt på 56 procent, kvartalet före låg den på 42 procent, allt jämfört med motsvarande period ett år tillbaka. Det är betydligt över branschsnittet som ligger kring 20-25 procent. - Men vi behöver också fler fabriker. Vi har långt gångna planer på förvärv, antingen av konkurrenter eller av tillverkningsenheter hos någon kund, säger Jonson.
Köper kundernas fabriker
Att växa genom förvärv har visat sig fungera för flera andra i branschen. Det vanligaste har varit att man köpt en fabrik av någon kund - förvärv av konkurrenter har inte varit särskilt vanligt. Essex i Sundsvall var tidigt ute när man förvärvade Siemens Elemas fabrik i östersund. Men trenden illustreras tydligast av de internationella jättarna. Flextronics startade 1997 med att köpa två Ericssonfabriker i Karlskrona och har sedan fortsatt med ABBs elektroniktillverkning i Västerås och Malmö samt Ericssons fabriker i Katrineholm och Visby.
Idag jobbar 3 600 av branschens totalt runt 12 000 anställda hos Flextronics. Kollegan SCI tog över Nokias Motalafabrik förra året, och har seglat upp som näst störst i Sverige med 700 anställda. Den enskilt viktigaste bakomliggande orsaken till branschens förändring är naturligtvis Ericssons strategi att lägga ut så mycket som möjligt på underleverantörer.
- Ericsson var tidigt ute. Men numera lägger även företag som Motorola och Compaq ut mycket på kontrakt. Det var otänkbart för bara några år sedan, kommenterar Flextronics vd Ronny Nilsson.
När Ericssons strategi slogs fast skrev man avtal med Flextronics, SCI och Solectron. Dessa tre skulle ta hand om det mesta av Ericssons behov. Samstämmiga uppgifter gör dock gällande att Ericsson tummar kraftigt på just den delen av strategin. Numera får även många andra kontraktstillverkare viktiga beställningar från Ericsson.
Nya kunder lägger ut allt
Man kan naturligtvis diskutera huruvida det är tillväxt eller inte om en elektronikfabrik övergår från Ericsson till en kontraktstillverkare. Men de internationella jättarna skulle knappast etablera sig här i landet om de inte trodde sig kunna utöka verksamheten med fler kunder.
För nya kunder växer upp. Innovationsföretag har sällan egen tillverkning, utan lägger ut det mesta eller allt på underleverantörer. Cisco är väl det mest kända internationella exemplet, men svenska företag som Axis, Digital Vision, Net Insight och C-pen gör likadant. I skenet av de goda framtidsutsikterna, där stora etablerade kunder växer och nya kommer till och den internationella tillväxten är så god, kan man naturligtvis fråga sig varför en branschen står inför så stora omstruktureringar. Svaret är mångfacetterat. Dels är det bitvis en missuppfattning att branschen går bra - den internationella tillväxten är ännu högre än den svenska. Dels ställer både gamla och nya kunder allt högre krav på service än tidigare. Den tekniska utvecklingen går framåt och kräver investeringar. De stora i branschen ökar också konkurrensen genom att utnyttja sina volymfördelar, bland annat till att pressa priserna på komponenter och därmed erbjuda priser som svårligen kan matchas av de tillverkare som köper sina komponenter till distributörernas listpriser. Kartan här intill ger en illustration av dagsläget.
Totalt finns uppskattningsvis ett hundratal företag i branschen utspridda i hela Sverige. Majoriteten av dem har färre än 50 anställda och omsätter i medeltal mellan 10 och 30 miljoner kronor. Hittills har många av dem förvisso klarat sig hyggligt. Personliga kontakter och närhet till kunden har varit viktigare än skalfördelar och teknisk spjutspetskompetens. I takt med att nya tekniker, som BGA-montering, blir vardagsmat så ökar dock kravet på investeringar i ny teknik. Med tanke på att en ny ytmonteringslina kostar i storleksordningen 15 miljoner kronor så inser man att många av de små får svårt att växa på egen hand.
Logistikens betydelse ökar
Dessutom blir skalfördelarna allt viktigare i takt med att komponenterna står för en allt större del av produktens slutkostnad. Idag är det inte ovanligt att komponenter och mönsterkort står för 80-90 procent av produktionskostnaden. Då betyder logistikfrågorna mycket. Att de stora här har en fördel är helt klart. Det mest uppenbara exemplet är nog återigen Flextronics, vars fabriker i Karlskrona får en stor del av sitt komponentbehov tillgodosett av distributören Arrow som byggt ett lokalt lager i direkt anslutning till tillverkningen.
Att Arrow ger Flextronics helt andra priser och villkor än man erbjuder mindre kunder torde stå utom allt tvivel. Industrins geografiska spridning behöver dock inte ändras särskilt mycket. Att sitta i en glesbygd som årjäng, Pajala, Gäddede eller Torsby behöver inte innebära nackdelar. Elektronik är relativt lättflyttat, och det är ingen större skillnad i fraktkostnader oavsett var man är belägen. På en liten ort bli personalomsättningen lägre, och på ett ställe där elektroniktillverkning är en dominerande industri så kan både invånare och lokala myndigheter bli mer lyhörda för företagets behov.
Ett betydligt större hot för de mindre, och tillika en stor möjlighet för de något större, är i stället den ökande trenden mot totalåtagande. I dess mest extrema form står kunden bara för själva produktidén, sedan gör kontraktstillverkarna allt från konstruktion till inköp, produktion, inspektion, test, förpackning, leverans till kund och i vissa fall även fakturering och administration. Så långt har inte elektronikindustrin kommit. Men man är på väg ditåt. I bilindustrin, en bransch som man kan dra många paralleller till, fungerar det i stor utsträckning så idag.
- Bilindustrin leder fortfarande, men gapet har helt klart minskat kraftigt på några få år, säger Ronny Nilsson på Flextronics.
- Kunderna vill ha totalåtagande i allt högre grad. Branschen är inte där ännu, men det kommer. Det handlar om attityder och mognad, både i branschen och hos kunderna, säger Rune Glavare på Essex. Skeptiker finns dock. Ulf Sandberg på Legotronic är en av dem.
- Det låter bra med totalåtagande, men jag har hittills inte sett någon som lyckats, säger han. Legotronic är ett litet företag som har specialiserat sig på svåra monteringar, helst med BGA. Och Ulf Sandberg poängterar att han inte har något emot själva tanken.
- Men det uppstår alltid något problem som de inte kan lösa, och då är de förstås välkomna till sådana som oss, säger han. Bland andra företag som mutat in nischer kan nämnas Xicon i Malmö som specialiserat sig på chip-on-board och ledande lim, DC Elektronik i Staffanstorp som satsar på explosionssäker elektronik och Optronic i Skellefteå vars namn visar specialiteten.
Svenska kontraktstillverkare har av tradition haft fokus på lokala kunder. Det gäller små som stora - Essex i Sundsvall och Vellinge Electronics utanför Malmö, för att ta två exempel, jagar sällan nya order i den andres närhet. Traditionen, plus det faktum att det faktiskt gått så bra så länge här hemma för så många tillverkare, har gjort att satsningar på export har lyst med sin frånvaro. Men inställningen håller på att ändras, och åter är det de stora som går i bräschen. Flextronics har börjat få order från Norge och för förhandlingar med kunder i Danmark, Finland, Tyskland och Frankrike. Föga förvånande handlar det mest om telekomföretag.
- Det finns ingen kontraktstillverkare i Europa som kan matcha vår kompetens på telekomområdet, säger Ronny Nilsson tvärsäkert.
Fabriker i andra länder
De flesta andra jagar dock inte order i utlandet direkt, utan följer sina kunder utanför gränserna eller köper fabriker av dem på känt manér. Essex köpte förra året två fabriker av Nokia i Jyväskylä. Partnertech har markerat närvaro i USA. Flera av de svenska företagen har också etablerat tillverkning i grannländer med lägre löner. Trienta i värmländska Torsby, som för övrigt också börjar få kunder i Norge, har en fabrik i Ryssland och säljer även till den ryska marknaden. Mikromakarna i Pajala har också tillverkning i Ryssland. Och uppstickaren Q-com har bara kontoret i Sverige - all tillverkning görs i Gdansk i Polen. En sak är säker. Kartan över svenska kontraktstillverkare kommer att förändras. Adam Edström
- Varje svensk kontraktstillverkare står inför ett vägval. Antingen måste man växa så man klarar att konkurrera med de största och mest kompletta i branschen, eller också får man hitta en lokal nisch eller teknisk specialitet. De som inte väljer får det svårt framöver. Orden kommer från Mikael Jonson, vd på Partnertech i åtvidaberg. Men de flesta av hans kollegor resonerar i liknande termer. Väx eller specialisera dig - annars blir du utkonkurrerad.
För Mikael Jonson är strategin klar: Partnertech ska växa rejält. Det har redan börjat - första kvartalet i år hade man en tillväxt på 56 procent, kvartalet före låg den på 42 procent, allt jämfört med motsvarande period ett år tillbaka. Det är betydligt över branschsnittet som ligger kring 20-25 procent. - Men vi behöver också fler fabriker. Vi har långt gångna planer på förvärv, antingen av konkurrenter eller av tillverkningsenheter hos någon kund, säger Jonson.
Köper kundernas fabriker
Att växa genom förvärv har visat sig fungera för flera andra i branschen. Det vanligaste har varit att man köpt en fabrik av någon kund - förvärv av konkurrenter har inte varit särskilt vanligt. Essex i Sundsvall var tidigt ute när man förvärvade Siemens Elemas fabrik i östersund. Men trenden illustreras tydligast av de internationella jättarna. Flextronics startade 1997 med att köpa två Ericssonfabriker i Karlskrona och har sedan fortsatt med ABBs elektroniktillverkning i Västerås och Malmö samt Ericssons fabriker i Katrineholm och Visby.
Idag jobbar 3 600 av branschens totalt runt 12 000 anställda hos Flextronics. Kollegan SCI tog över Nokias Motalafabrik förra året, och har seglat upp som näst störst i Sverige med 700 anställda. Den enskilt viktigaste bakomliggande orsaken till branschens förändring är naturligtvis Ericssons strategi att lägga ut så mycket som möjligt på underleverantörer.
- Ericsson var tidigt ute. Men numera lägger även företag som Motorola och Compaq ut mycket på kontrakt. Det var otänkbart för bara några år sedan, kommenterar Flextronics vd Ronny Nilsson.
När Ericssons strategi slogs fast skrev man avtal med Flextronics, SCI och Solectron. Dessa tre skulle ta hand om det mesta av Ericssons behov. Samstämmiga uppgifter gör dock gällande att Ericsson tummar kraftigt på just den delen av strategin. Numera får även många andra kontraktstillverkare viktiga beställningar från Ericsson.
Nya kunder lägger ut allt
Man kan naturligtvis diskutera huruvida det är tillväxt eller inte om en elektronikfabrik övergår från Ericsson till en kontraktstillverkare. Men de internationella jättarna skulle knappast etablera sig här i landet om de inte trodde sig kunna utöka verksamheten med fler kunder.
För nya kunder växer upp. Innovationsföretag har sällan egen tillverkning, utan lägger ut det mesta eller allt på underleverantörer. Cisco är väl det mest kända internationella exemplet, men svenska företag som Axis, Digital Vision, Net Insight och C-pen gör likadant. I skenet av de goda framtidsutsikterna, där stora etablerade kunder växer och nya kommer till och den internationella tillväxten är så god, kan man naturligtvis fråga sig varför en branschen står inför så stora omstruktureringar. Svaret är mångfacetterat. Dels är det bitvis en missuppfattning att branschen går bra - den internationella tillväxten är ännu högre än den svenska. Dels ställer både gamla och nya kunder allt högre krav på service än tidigare. Den tekniska utvecklingen går framåt och kräver investeringar. De stora i branschen ökar också konkurrensen genom att utnyttja sina volymfördelar, bland annat till att pressa priserna på komponenter och därmed erbjuda priser som svårligen kan matchas av de tillverkare som köper sina komponenter till distributörernas listpriser. Kartan här intill ger en illustration av dagsläget.
Totalt finns uppskattningsvis ett hundratal företag i branschen utspridda i hela Sverige. Majoriteten av dem har färre än 50 anställda och omsätter i medeltal mellan 10 och 30 miljoner kronor. Hittills har många av dem förvisso klarat sig hyggligt. Personliga kontakter och närhet till kunden har varit viktigare än skalfördelar och teknisk spjutspetskompetens. I takt med att nya tekniker, som BGA-montering, blir vardagsmat så ökar dock kravet på investeringar i ny teknik. Med tanke på att en ny ytmonteringslina kostar i storleksordningen 15 miljoner kronor så inser man att många av de små får svårt att växa på egen hand.
Logistikens betydelse ökar
Dessutom blir skalfördelarna allt viktigare i takt med att komponenterna står för en allt större del av produktens slutkostnad. Idag är det inte ovanligt att komponenter och mönsterkort står för 80-90 procent av produktionskostnaden. Då betyder logistikfrågorna mycket. Att de stora här har en fördel är helt klart. Det mest uppenbara exemplet är nog återigen Flextronics, vars fabriker i Karlskrona får en stor del av sitt komponentbehov tillgodosett av distributören Arrow som byggt ett lokalt lager i direkt anslutning till tillverkningen.
Att Arrow ger Flextronics helt andra priser och villkor än man erbjuder mindre kunder torde stå utom allt tvivel. Industrins geografiska spridning behöver dock inte ändras särskilt mycket. Att sitta i en glesbygd som årjäng, Pajala, Gäddede eller Torsby behöver inte innebära nackdelar. Elektronik är relativt lättflyttat, och det är ingen större skillnad i fraktkostnader oavsett var man är belägen. På en liten ort bli personalomsättningen lägre, och på ett ställe där elektroniktillverkning är en dominerande industri så kan både invånare och lokala myndigheter bli mer lyhörda för företagets behov.
Ett betydligt större hot för de mindre, och tillika en stor möjlighet för de något större, är i stället den ökande trenden mot totalåtagande. I dess mest extrema form står kunden bara för själva produktidén, sedan gör kontraktstillverkarna allt från konstruktion till inköp, produktion, inspektion, test, förpackning, leverans till kund och i vissa fall även fakturering och administration. Så långt har inte elektronikindustrin kommit. Men man är på väg ditåt. I bilindustrin, en bransch som man kan dra många paralleller till, fungerar det i stor utsträckning så idag.
- Bilindustrin leder fortfarande, men gapet har helt klart minskat kraftigt på några få år, säger Ronny Nilsson på Flextronics.
- Kunderna vill ha totalåtagande i allt högre grad. Branschen är inte där ännu, men det kommer. Det handlar om attityder och mognad, både i branschen och hos kunderna, säger Rune Glavare på Essex. Skeptiker finns dock. Ulf Sandberg på Legotronic är en av dem.
- Det låter bra med totalåtagande, men jag har hittills inte sett någon som lyckats, säger han. Legotronic är ett litet företag som har specialiserat sig på svåra monteringar, helst med BGA. Och Ulf Sandberg poängterar att han inte har något emot själva tanken.
- Men det uppstår alltid något problem som de inte kan lösa, och då är de förstås välkomna till sådana som oss, säger han. Bland andra företag som mutat in nischer kan nämnas Xicon i Malmö som specialiserat sig på chip-on-board och ledande lim, DC Elektronik i Staffanstorp som satsar på explosionssäker elektronik och Optronic i Skellefteå vars namn visar specialiteten.
Svenska kontraktstillverkare har av tradition haft fokus på lokala kunder. Det gäller små som stora - Essex i Sundsvall och Vellinge Electronics utanför Malmö, för att ta två exempel, jagar sällan nya order i den andres närhet. Traditionen, plus det faktum att det faktiskt gått så bra så länge här hemma för så många tillverkare, har gjort att satsningar på export har lyst med sin frånvaro. Men inställningen håller på att ändras, och åter är det de stora som går i bräschen. Flextronics har börjat få order från Norge och för förhandlingar med kunder i Danmark, Finland, Tyskland och Frankrike. Föga förvånande handlar det mest om telekomföretag.
- Det finns ingen kontraktstillverkare i Europa som kan matcha vår kompetens på telekomområdet, säger Ronny Nilsson tvärsäkert.
Fabriker i andra länder
De flesta andra jagar dock inte order i utlandet direkt, utan följer sina kunder utanför gränserna eller köper fabriker av dem på känt manér. Essex köpte förra året två fabriker av Nokia i Jyväskylä. Partnertech har markerat närvaro i USA. Flera av de svenska företagen har också etablerat tillverkning i grannländer med lägre löner. Trienta i värmländska Torsby, som för övrigt också börjar få kunder i Norge, har en fabrik i Ryssland och säljer även till den ryska marknaden. Mikromakarna i Pajala har också tillverkning i Ryssland. Och uppstickaren Q-com har bara kontoret i Sverige - all tillverkning görs i Gdansk i Polen. En sak är säker. Kartan över svenska kontraktstillverkare kommer att förändras. Adam Edström
