Per Henricsson:

Två massuppsägningar – två skilda världar

Medan Sony Mobile kämpar för sin överlevnad expanderar Ericsson till nya områden och tjänar dessutom miljardbelopp. Ändå väljer bägge företagen att avskeda tusentals anställda i Sverige.

Handen på hjärtat, när köpte du en Sonytelefon till dig själv eller någon i familjen senast? Tänkte väl det. Och ändå är de flesta förvånade över att företaget säger upp 1000 personer, eller ungefär hälften av alla anställda i Lund.

Om åtgärden kommer att räcka för att stoppa blodflödet är tveksamt. Ribban för att ta sig in på mobilmarknaden är betydligt lägre idag än för tio år sedan. Hur ska man annars förklara att ett företag som startade så sent som i april 2010 är världens tredje största tillverkare av smartmobiler?

Jag tänker på kinesiska Xiaomi som kom ur döda vinkeln och körde över Sony men också stjäl marknadsandelar av en bjässe som Samsung.

För Ericsson är läget ett helt annat. Visserligen ser företaget ut att tappa andelar på LTE-nät i år men företagets ambition är att växa på helt andra områden, som molntjänster, tv-distribution och tjänster som ligger ovanpå mobilnätet och som blir allt viktigare pusselbitar för operatörerna. Den här utvecklingen går fort och ledningen med Hans Vestberg i spetsen verkar inte tycka att det räcker med naturlig avgång – anställda som pensioneras eller byter jobb – för att få in rätt kompetens tillräckligt snabbt.

Därför säger företaget helt sonika upp var åttonde anställd i Sverige. Att vi drabbas så hårt beror på att Ericsson har en mycket stor del av sin forskning och utveckling här.

En bidragande orsak är också att Ericsson vill lägga ut mer produktion på kontraktstillverkare. Ur ett svenskt perspektiv kan beslutet låta konstigt.

Ericsson var mycket tidig med att sälja ut eller lägga ned sina svenska fabriker men globalt sker fortfarande 70 procent av tillverkningen i egen regi. Företaget vill minska det till 50 procent och då spelar det ingen roll att fabriken i Katrineholm är modern och effektiv. Tillverkningen går enkelt att flytta till Flextronics eller någon annan kontraktstillverkare med lägre kostnadsnivå och som dessutom får betalt för att agera dragspel när efterfrågan varierar. Av samma anledning försvinner 200 tjänster vardera på fabrikerna i Kumla och Borås.

För alla som förlorar jobben spelar det ingen roll att det i bägge fallen är omsorg om företagens framtid som ligger bakom besluten. Tiden fram till uppsägningarna i sommar kommer att bli tung men särskilt för ingenjörerna i storstadsregionerna borde det finnas alla chanser att hitta ett nytt jobb.

Med tanke på den snabba teknikutvecklingen och den globala konkurrensen är frågan om vi inte kommer att få vänja oss vid den här typen av – vad som idag betraktas som – drastiska åtgärder när teknikföretagen behöver uppgradera sin kompetens.