About / Advertise
JAN TÅNGRING:
Elektrifieringens tryffeltaxar
Återvinnare vill att vi ska krossa begagnade litiumbatterier och ta hand om råämnena. Men det finns ett ännu bättre mellanled som vi inte får glömma: återbruk.
Uppmuntrande nog är marknaden för återbruk redan igång. De begagnade batterierna går till exempel till energilager. Det är den kanske första tillämpning man tänker på, eftersom densiteten inte är viktig.
Men inte bara dit. Till och med Nissan och Tesla försöker återanvända gamla batterier i nya bilar. Det skulle inte jag ha gissat på innan jag pratade med Hans Eric Melin – läs intervjun här (länk).
Han är en tryffelhund för klimatet. Tryffelhundar spårar upp värdefull svamp. Hans Eric Melin spårar upp och markerar för företag med fina begagnade batterier. Sedan leder han dem till företag som har nytta av dem.
Du tillverkar alltså ett batteri – men får två, eller tre, av helt godkänd kvalitet. Så fungerar återbruk.
Återbruksvärdet på begagnade litiumjonbatterier kommer om några år att vara helt okej – det kan idag ligga på kanske grovt räknat hälften av vad nya litiumjonceller kostar att tillverka idag.
De stora volymerna av litiumjonbatterier ligger i framtiden. Elbilarnas batterier – det är där de stora volymerna kommer att finnas – kommer att hålla i tio år i sitt första bruk. Både återbruk och återvinning i meningsfulla volymer är teknik som nästan helt ligger i framtiden. Vilket gör det extra trevligt att handeln redan startat. Trots de relativt små volymer det ännu handlar om, jämfört med framtiden, är återbruk redan ekonomiskt motiverat. Till glädje för miljö och klimat.
Jag associerar Hans Eric Melin inte bara till en tryffelhund utan också till människor som plockar aluminiumburkar i sopkorgar och söker igenom varuhusens svinn-containrar. Goda insatser – den ena i en smutsig gränd, den andra i en fin salong på finansmarknaden i London.
