About / Advertise
Det är bara att konstatera - att vara ärlig och skötsam elektronikföretagare lönar sig knappast. Ta bara RoHS-direktivet, som trädde i kraft i somras. Goda elektronikföretag hade då förberett sig under lång tid, sett till att produktionen uppfyllde direktivets krav på frihet från bly och de andra ämnena som omfattas, och i många fall tvingats göra om sina konstruktioner för att klara ny produktionsteknik. Andra fokuserade sin kraft på produkt- eller företagsutveckling, eller lät helt enkelt bli att anstränga sig.Att Naturvårdsverkets WEEE-register inte kom igång förrän mer än ett år senare kunde företagen ju inte veta då. Inte heller att nämnda verk skulle vänta långt över ett år med att berätta hur de tänker övervaka efterlevnaden.
För vinnare blev ju de som inte brydde sig, de som stack huvudet i sanden och de som aktivt valde att strunta i direktiven. De som lät sina duktiga branschkollegor bereda vägen, så att anpassningen till RoHS och WEEE blev både billig och beprövad. Idag är ju varken komponentförsörjning eller produktionsteknik något hinder för RoHS, och konsulterna är trimmade. Och visst ska man rapportera till WEEE om allt man gjort sedan 13 oktober 2005, men den som nu vill ta reda på hur det ska gå till har en mycket lättare uppgift än den som ville göra rätt för sig när direktivet infördes.
De mindre nogräknade företagen kan gladeligen strunta i att de råkar bryta mot lagen något år eller två. Något straff riskerar de ju inte. För Naturvårdsverket har ännu inte berättat hur det tänker övervaka efterlevnaden av WEEE-direktivet. Och Kemikalieinspektionen tänker inte börja med några RoHS-inspektioner förrän tidigast om ett år. Och då ska man börja med elektronik i billiga leksaker och annat i stora upplagor som riskerar att hamna i soporna snabbt. Det skulle inte förvåna om McDonalds, som låter batteridrivna leksaker ingå i barnmåltiderna, är en kandidat för den första RoHS-inspektionen. Den som sysslar med smalare elektronik riskerar bara upptäckt om någon konkurrent skvallrar.
Påpekas bör att vare sig Kemikalieinspektionen eller Naturvårdsverket fått några ökade anslag för att hantera RoHS och WEEE. En del av skulden hamnar därför hos politikerna, mest hos avgångna miljöministern Lena Sommestad. Men det hindrar inte att hanteringen av dessa direktiv ökat elektronikindustrins misstron mot såväl myndigheter som politiker inför kommande direktiv.
Nog hade det varit bättre om man först enats om reglerna och sedan låtit direktiven träda i kraft, i stället för tvärtom. Och om nu politikerna verkligen tror på EU-direktiv som miljömetodik så hade det varit klädsamt att ge myndigheterna resurser som motsvarar de nya kraven. Det ska bli intressant att se om nye miljöministern Andreas Carlgren tänker agera annorlunda på dessa punkter än sin föregångare.
