Adam Edström: Nya "Europas Städer"

Minns någon spelet Europas Städer? En kortlek där städer kunde samlas till länder till ett spel som förenade lek med allmänbildning. Numera är Europas Städer en mycket allvarligare lek.

Precis som i Sverige pågår näligen en debatt i många andra europeiska länder om varför så få innovationer leder till industriell verksamhet i landet. Slutsatsen är påfallande ofta att staten, eller enskilda kommuner, måste jobba hårdare och skaffa större morötter. Ivrigt påhejade av lokala medier, som alltid har lättare att hitta exempel på nationella innovationer som lett till produktion i andra länder än att hitta de nya jobb som skapats på hemmaplan.

I Storbritannien har på sistone två mycket lovande unga elektronikföretag - Plastic Logic och Microemissive Displays - valt att lägga sin produktion i Tyskland. Brittiska forskare, industrialister och journalister är rasande, enligt samstämmiga medieuppgifter.

Plastic Logic har varit något av en kelgris i brittiska medier. Företaget har utvecklat en teknik för tillverkning av halvledare på plast i stället för kisel, med en metod som påminner om bläckstråleskrivaren. Flexibla, papperstunna bildskärmar är en tillämpning, rfid-kretsar en annan. Brittiska staten har investerat 20 miljoner kronor i utvecklingen, men när företaget nu ska investera 700 miljoner i en fabrik så hamnar denna i tyska Dresden. Enligt uppgift övervägde bolaget att bygga fabriken i Wales, men stödet man fick i Dresden var klart attraktivare.

Microemissive Displays, MED, om gör OLED-baserade mikrobildskärmar med hög upplösning (tänk 32-tums tv intill ögat), bygger tillsammans med Fraunhoferinstitutet också upp en fabrik i Dresden. Investeringen är värd drygt 80 miljoner kronor. Företagets grundare, Ian Underwood, sa till medierna att han gärna byggt fabriken i Storbritannien om han fått stöd.

Debatten känns kalkerad från Sverige, som exempelvis när solcellsbolaget Solibro i Uppsala i höstas bestämde sig för att bygga sin halvmiljardfabrik i tyska Thalheim, med hjälp av en tysk partner.

Lösningen kan knappast vara att svenska staten eller ännu värre svenska kommuner börjar bjuda över orter som Dresden och Thalheim med ännu gynnsammare paket, betalda med skattepengar. Ska det blir mindre av regionalpolitik och mer av industriellt vettiga aspekter som styr var produktionen förläggs så måste frågeställningen lyftas, måhända till EU-nivå. Att Europas städer ödslar energin på att tävla med varandra känns fel. Mer arbete borde istället ägnas åt hur Europa kan vidmakthålla sin industriella konkurrenskraft gentemot andra delar av världen.