Ett Space-Rendezvous på jorden

Hur ska Sveriges rymdkompetens bli mer känd och växa var två frågor som avhandlades på Electrum i Kista eftermiddagen den 27 april. Svensk industri och akademi besitter kunskap som kan leda till framgång i rymden men också gynna utvecklingen på jorden.

Svensk rymdnod

Svensk rymdindustrin växer fort och är på väg mot tusen miljarder kronor i omsättning. Den kunskap som akademi, teknikföretag och industri besitter kommer att lösa många svåra uppgifter och utmaningar även på jorden vad gäller miljö, hållbarhet, klimat, geologiska förhållanden och mycket mer.

På plats i Kista var bland annat Rymdstyrelsen, FMV, ESA, KTH Space Center, Electrumlaboratoriet, studentföreningen Aesir, The Student Satellite MIST, Sting, IRNova, Things, I.S.A.A.C. (International Space Asset Acceleration), ReOrbit, PandionAI ochRymdkapital.

Värd var Christer Fuglesang, vår svenske astronaut och chef för KTH Rymdcenter som ordnade dagen tillsammans med Visit Kista. Han var noga med att påpeka vikten av den informella sociala samvaron; mingel med uppstartsföretag, etablerade företag, studenter, forskare och beslutsfattare.

Det var inte första gången Sveriges rymdkompetens kom till Kista. KTH Space Center har samlat akademi och industri till möte både höst och vår med avslutning på KTH-Puben.

Målet är att skapa ett blomstrande svenskt innovationssystem anpassat för rymdens ekosystem; allt som existerar och lever i rymden. Sveriges aktiviteter i rymden är mycket mer än radiosignaler och radiokommunikation. Insamling av data sker med hjälp av olika rymdfaciliteter, satelliter och robotar. Data används i grundläggande forskning, inom elektronik och hårdvaruutveckling. På KTH finns ett hundratal rymdforskningsprogram, de flesta på Valhallavägen och några i Kista. KTH samarbetar med svenska rymdföretag inom forskning och utveckling. KTH bidrar med support till uppstartsföretag, undervisning, tester av rymduppfinningar.

Hela eftermiddagen presenterades forskningsresultat och affärsidéer.

Professor Carl-Mikael Zetterling, KTH, talade om arbetet på Venus med titeln; The Radio We Could Send to Hell! Rubriken hade han lånat från den engelska IEEE-tidskriften Spectrum, som anspelar på att kiselkarbidkretsar klarar de krävande förhållandena i rymden, inte minst den vulkaniska hettan på Venus. Electrumlaboratoriet på KTH forskar på kiselkarbidkretsar för bland annat Venus och rymdprojekt.

– Det är en stor utmaning, säger Carl-Mikael Zetterling.

Sovjetunionen var först på Venus i mitten på 1970-talet. Landet satte ner flera landare och gjorde försök att samla in data. De lyckades ta ett par bilder innan elektroniken slutade att fungera – redan efter två timmar. Elektroniken bestod av kiselkretsar, samma material som vi har i våra datorer och mobiltelefoner.

Sedan mer än trettio år har KTH utvecklat halvledare i kiselkarbid, ett material som fungerar vid hög temperatur och strålning, ett arbete som huvudsakligen görs på Electrum-laboratoriet.

– I Venusprojektet använder vi kiselkarbid eftersom det är en halvledare som kan arbeta upp till 700 grader, vi har lyckats nå 600 grader i våra labb, och har god marginal till Venus 460 grader, betonar Carl-Mikael Zetterling.

– Målet är att komponenterna ska fungera i två år, inte i två timmar. Vi testar sensorer, förstärkare, A/D-omvandlare, mikroprocessor, radiokretsar och kraftförsörjning, ett komplett elektroniksystem som kan behövas i en Venuslandare.

Atmosfären på Venus är molntäckt och består av koldioxid plus mindre delar kväve, svaveldioxid och vattenånga. Ogästvänliga förhållanden, kan det finnas liv här? Mätningar kan inte göras från rymden, bara genom att landa på Venus. Det är troligt att Venus, vår närmaste planet (som vi kallat aftonstjärnan), och jorden skapats ur samma materia. Mätningar med kiselkarbidkretsar kan ge oss större förståelse för jordens ursprung och livet på jorden. Ett exempel är geologiska tillämpningar, att lära att utforska jordens inre. Oändligt antal fler. Kiselkarbid har stor potential att utforska miljöer där elektronik ännu saknas idag.

– Det här är stora utmaningar och kostsamma projekt som ännu inte är finansierade, framhåller Carl-Mikael Zetterling.

Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen.
Prenumerera kostnadsfritt!

Hoppet är att i framtiden landa på Venus, i ett KTH-projekt, eller i samarbete med andra rymdintressenter.

Bilden: Christer Fuglesang samtalar med Harald Näslund.