Epilepsi är en sjukdom som yttrar sig väldigt olika från individ till individ. Ibland kan det till och med vara svårt för personen själv att avgöra om den haft ett anfall, medan vissa anfall faktiskt är falska. För att underlätta medicineringen av epilepsipatienter utvecklar Imego en enhet som i framtiden är tänkt att logga epileptiska anfall.

– Alla patienters rörelser vid ett epileptiskt anfall ser lite olika ut. Däremot har varje individ i sig ett ganska stereotypt beteende, säger Jan Wipenmyr, projektansvarig på Imego.

Det har hans forskarkollegor kunnat verifiera med en sensorplattform som togs fram redan 2008 och sedan testats på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg där man samlat in mätdata från uppåt 40 patienter. Genom att patienterna samtidigt varit kopplade till ett EEG har forskarna fått en riktig referens, som de kunnat bygga sina algoritmer utifrån.

– Fast det har inte varit en lätt uppgift att analysera mätdata. Svårigheten är att över huvudtaget identifiera avvikande rörelser och att kunna särskilja ett epileptiskt anfall från en vanlig rörelse. Men vi har hitta bra karakteristika och parametrar för detta.

Den första plattformen, IDM20, har enbart en inbyggd accelerometer som mäter acceleration i tre riktningar. Med den tekniken kommer man en bit, men nu har forskarteamet fått färdigt hårdvaran till nästa plattformsgeneration, IDM21, som förutom accelerometer även innehåller treaxligt gyro och magnetometrar.

Gyrot ger rotationshastigheten i en rörelse medan magnetometern mäter jordens magnetfält. Kombination av sensorer gör att man får större möjligheter att identifiera olika rörelsemönster, samtidigt som både accelerometer och magnetometer oberoende av varandra håller reda på orienteringen hos en person, exempelvis om han eller hon står eller ligger.

– Vi har hittills tagit fram drygt 15 exemplar av den nya hårdvaran och just nu håller vi på att slutföra den första versionen av den inbyggda programvaran. De första testerna planerar vi att börja med efter årsskiftet.

Liksom första generationen har IDM21 en inbyggd radiomodul som kan skicka mätdata upp till 50 gånger i sekunden till en lämplig insamlingsenhet. Nykomlingen har även begåvats med ett minneskort som kan lagra data upp till ett dygn.

Ytterligare en finess är att plattformen gjorts väldigt flexibel. Delar kan stängas av och det går att använda olika sensorer liksom insamlingsfrekvenser under olika tidsperioder. Därmed kan enheten optimeras för olika tillämpningar och effektförbrukningar.

– Magnetometer är kanske inte så viktigt i epilepsiprojektet, men det finns andra områden där man har större behov av den. Det handlar om navigeringstillämpningar som vi också planerat för när vi utvecklat hårdvaran.

IDM21 har utvecklats till att både klara rörelsekarakterisering och till en fullständig IMU (Inertial measurement unit), alltså ett tröghetsnavigeringssystem som kan navigera utan några yttre hjälpmedel. Imego har erfarenhet av att utveckla IMU-enheter sedan tidigare, men då har det handlat om mycket större och mer komplexa system.

– Tekniken vi arbetar med nu är tänkt att kunna göras väldigt liten. Jag ser framför mig att systemet skulle göras som en lite större klocka på armen. Vi har också tankar på att sätta in elektroniken i kläder för att samla in rörelsedata, säger Jan Wipenmyr.

Till en epilepsiloggare i klockformat är det dock en bit kvar. Idag finns inga öronmärkta pengar för epilepsiprojektet. Ändå planerar forskarna att inom kort börja samla in och spara rörelsedata i samarbete med Sahlgrenska sjukhuset. Däremot blir det inte aktuellt att utveckla nya algoritmer för analys av mätdata förrän nya pengar strömmar in.

– Vi ser att IDM21 kan användas inom andra tillämpningar också, exempelvis inom sport och till andra sjukdomar som exempelvis parkinson. På senare tid är det också finansieringen till andra projekt som drivit utvecklingen av produkten, säger Jan Wipenmyr