Det blir producentansvar för elektronik och elektriska produkter och förbud för deponi, men mycket förblir oklart även efter riksdagsbeslutet.
Riksdagen godkände i stort sett regeringens förslag till producentansvar och den 26 november klubbades beslutet: "...regeringen bör utfärda föreskrifter om producentansvar med utgångspunkt i de bemyndiganden som redan finns i renhållningslagen". Producenterna ska ta både det fysiska och ekonomiska ansvaret för att produkterna tas om hand på ett bra sätt istället för att deponeras. Riksdagen öppnar dock för fler metoder än demontering och sortering av elektroniken.
Varken proposition eller riksdagsbeslut innehåller några närmare anvisningar för hur producentansvaret ska tas, utan frågan bollas tillbaka till regeringen. Och det är först och främst det här som kritikerna siktar in sig på. Lennart Fremling (fp) i jordbruksutskottet hade gärna sett ett tydligare förslag:
- Vi vill se att det finns en genomtänkt princip som kan fungera, säger han.
Praktiska detaljregler
En av bristerna med förslaget är till exempel att de avgifter som föreslås inte uppmuntrar företagen att utveckla mer kretsloppsanpassade produkter. Bo Rydin som företräder elektronikbranschen via MEEP Miljörådet för elektriska och elektroniska produkter, har också invändningar:
- Vi har vetat att det blir producentansvar i fem år, och riksdagsbeslutet är rimligt. Det vi inte gillar är de antydningar vi fått om de praktiska detaljreglerna.
Bo Rydin ser till exempel ingen bra lösning på problemet med smitarna, de som inte tar sitt producentansvar. En annan svår fråga som inte får något bra svar är vad som ska hända med det historiska skrotet. Och vem ska ta hand om den ökande andel elektronik som säljs via Internet eller som kommer med privatpersoner från utlandet?
Även om Sveriges lagstiftande församling sagt sitt, så kvarstår alltså frågan om hur elektronikbranschens kretslopp ska se ut.