I framtiden blir EMC-testerna enklare och därmed billigare. Till våren kommer det första förslaget till en ny standard för emissionsmätningar, som kan bli klar tidigast om två år.

Idag måste alla mätningar på kontors och industriprodukter av utstrålad effekt, emissionsmätningar, göras på en frifältsmätplats med tio meters mätsträcka eller i en skärmad, halvdämpad hall som ger samma mätresultat. Några få undantag finns dock, bland annat radio- och TV-apparater där man nöjer sig med tre meters mätsträcka.

Ett bättre alternativ vore att mäta i ett heldämpat rum, precis som vid mätningarna av tålighet mot störningar, immunitetsmätningar. Då skulle man dels kunna använda mindre och därmed billigare mäthallar och dels så skulle det gå fortare eftersom en likartad uppställning kan användas för emissions- och immunitetsmätningar.

- Det enda som skulle behöva ändras är avståndet mellan antennen och provobjektet. Det beror på att man behöver kortare avstånd vid immunitetsmätningar för att få tillräckligt hög fältstyrka, säger Björn Rosenquist, Semkos representant i den europeiska standardiseringsorganisationen Cenelecs arbetsgrupp för emissionsmätningar i heldämpade rum.

Ett halvdämpat mätrum med tio meters mätsträcka blir i praktiken runt 20 meter långt och får en takhöjd på sex meter. Ett rum med fem eller tre meters mätsträcka kostar naturligtvis betydligt mindre att bygga, enligt uppgift runt en tiondel. Instrumenten kostar givetvis lika mycket i båda fallen.

Det är därför inte så konstigt att halltillverkarna varit motståndare till en förändring. Dessutom har många mäthus investerat i frifältsmätplatser och därför inte heller varit så intresserade av någon förändring.



Försöksballong i vår


Redan till våren kommer ett första förslag till standard.

- Det görs för att få in kommentarer och synpunkter som kan användas i det fortsatta arbetet. Men det dröjer minst två år innan standarden är klar, förklarar Björn Rosenquist.

Då klubbas först en basstandard. Därefter kan de olika produktstandarderna anpassas så att de hänvisar till den nya basstandarden.

- Dessutom kommer den gamla standarden att finnas kvar parallellt under en lång tid.

Från EU-komissionens sida finns ett stort intresse av att göra EMC-mätningarna billigare. EU satsar därför pengar på ett tvåårigt forskningsprojekt för att få fram mer fakta. Projektet startar i december och åtta företag deltar. Det blir delvis samma personer som sitter med i Cenelecs standardiseringsgrupp som kommer att ingå i EU-projektet varför resultaten får stor betydelse för standardiseringsarbetet.

- En viktig fråga att få svar på är hur stora provföremål man kan testa på de olika mätsträckorna.

En annan fråga som ska utredas är om det är nödvändigt att variera höjden på mottagarantennen. I ett heldämpat rum försvinner golvreflexen och därmed behovet av att hitta den höjd där reflexen och direktvågen ligger i fas.

- Förflyttningen borde kunna göras mindre, även om den kanske inte går att ta bort helt. Därmed blir mätningen snabbare.

För att få entydiga svar kommer projektgruppen att ta fram några provobjekt som ska användas för att göra jämförande mätningar.

- Den nya standarden måste ge ungefär samma gränsvärden som den gamla, påpekar Björn Rosenquist.

I teorin ska en mätning på en tiometers frifältssträcka ge samma nivå som fem meter i ett heldämpat rum. Men det stämmer bara för mätningar i vertikal led. Med horisontalpolariserad antenn blir mätningarna olika.

Målet med den nya standarden är att det ska vara lika sannolikt att en produkt underkänns eller godkänns oberoende av om den mäts på en frifältsmätplats eller i ett heldämpat rum.

- Om tio exemplar av en produkt mäts upp ska lika många underkännas vid en frifältsmätning som i ett heldämpat rum. Däremot kanske det inte är samma individer i de båda fallen.

Per Henricsson



Det gäller att hitta maximum


En komplett mätning av utstrålad effekt tar tid. Provobjektet klassas som golv- eller bordsstående och placeras på golvet eller på 0,8 meters höjd.

Vanligen börjar man mätningen med att rotera provföremålet för att hitta den riktning som strålar mest. Sedan justeras antennhöjden så att signalen blir maximal.

Att antennhöjden måste varieras beror på att det finns två signalvägar, en direkt och en via en reflexion i golvet. Signalernas fas och amplitud summeras i mottagarantennen och för att få maximum måste därför höjden varieras. När maximum väl hittats så roteras provobjektet igen för att kontrollera att ingen annan riktning ger högre effekt.

Dessutom görs mätförfarandet för både vertikal och horisontell polarisationsriktning på mottagarantennen och hela proceduren upprepas för ett flertal frekvenser.