About / Advertise
Två företagsgrupper har utvecklat var sin SRAM-lösning för snabba kommunikationssystem. Tekniskt har de sina olika fördelar. Frågan är dock om det finns plats för båda.
Den expansiva utvecklingen inom datakommunikationsområdet har lett till ett ökat behov av snabba synkrona SRAM. På relativt kort tid har en uppsjö olika SRAM-lösningar tagits fram, exempelvis Zero Bus Turnaround, No Bus Lantency och Double Data Rate (DDR).
- Till slut blev det ett problem att olika företag kom med egna lösningar, säger David Chapman, marknadschef hos GSI Techology och en av initiativtagarna till minnestekniken SigmaRAM.
SigmaRAM-gruppen består av sju företag som gått ihop för att skapa en gemensam standard för synkrona SRAM.
- Först har vi försökt ta reda på kundernas behov, därefter har vi kommit överens om en gemensam tillverknings- och kapslingsteknik, säger David Chapman.
- De gamla standarderna är anpassade efter behoven hos pc-industrin och inte efter de nya kraven inom datakommunikationsområdet.
Nyligen presenterade SigmaRAM-gruppen specifikationerna för sin gemensamma SRAM-lösning som kan läsa och skriva data i hög hastighet på separata ben samtidigt. Tekniken, kallad Separate I/O SigmaRAM, bygger på något som gruppen kallar en pingpong-lösning.
Om ett system börjar med en läsfunktion antar styrenheten för logiken automatiskt att nästa operation kommer att bli en skrivfunktion. Strukturen bygger på en enda klocka som sänder en klocksignal längsmed den utgående signalen.
Parallellt med SigmaRAM-gruppens arbete valde tre andra företag att gå ihop för att ta fram en egen lösning. även dessa företag tog fasta på kundernas behov och skapade alternativet, Quad Data Rate, QDR. Så bildades QDR-konsortiet.
Mathew Arcoleo, marknadschef på Cypress, är en av de drivande krafterna i utvecklandet av QDR.
- Tekniken bygger på att man placerar läs- och skrivfunktioner på olika portar, säger han.
- Genom att använda sig av DDR-teknik på varje port blir det möjligt att på en och samma gång behandla fyra datamängder per klockcykel.
Under de senaste månaderna har det förekommit ganska hetsiga debatter i amerikansk press om de två olika lösningarnas respektive överlägsenhet gentemot varann. SigmaRAM-gruppen anser att deras lösning med bara en klockpuls förenklar användningen av minnet. QDR-konsortiet hävdar att deras teknik, med separata bussar som överför data endast åt ett håll, även den ger förenkling. Det träts också om vilken variant som ger den snabbaste dataöverföringen.
Men Peder Jeppson, vd på Cypress Semiconductors svenska kontor, tror inte att de tekniska skillnaderna behöver ha avgörande betydelse framöver.
- SRAM blir mer och mer applikationsspecifika, olika företag använder olika lösningar. Det behöver i sig inte vara ett problem att två tekniker används parallellt, bara kunderna är nöjda, säger han.
Peder Jeppson menar istället att många olika standarder minskar möjligheterna att sälja stora volymer, vilket är ett krav idag för att kunna vara lönsam.
- SRAM för nätverkstillämpning är en relativt liten, nischad marknad idag, så man bör försöka undvika att minska den ytterligare.
SigmaRAM-gruppen och QDR-konsortiet har lämnat in sina respektive lösningar till standardiseringsorganet Jedec. Förhoppningarna, från båda håll, är att den egna lösningen ska kunna användas som allmän, avgiftsfri standard.
- Till slut blev det ett problem att olika företag kom med egna lösningar, säger David Chapman, marknadschef hos GSI Techology och en av initiativtagarna till minnestekniken SigmaRAM.
SigmaRAM-gruppen består av sju företag som gått ihop för att skapa en gemensam standard för synkrona SRAM.
- Först har vi försökt ta reda på kundernas behov, därefter har vi kommit överens om en gemensam tillverknings- och kapslingsteknik, säger David Chapman.
- De gamla standarderna är anpassade efter behoven hos pc-industrin och inte efter de nya kraven inom datakommunikationsområdet.
Nyligen presenterade SigmaRAM-gruppen specifikationerna för sin gemensamma SRAM-lösning som kan läsa och skriva data i hög hastighet på separata ben samtidigt. Tekniken, kallad Separate I/O SigmaRAM, bygger på något som gruppen kallar en pingpong-lösning.
Om ett system börjar med en läsfunktion antar styrenheten för logiken automatiskt att nästa operation kommer att bli en skrivfunktion. Strukturen bygger på en enda klocka som sänder en klocksignal längsmed den utgående signalen.
Parallellt med SigmaRAM-gruppens arbete valde tre andra företag att gå ihop för att ta fram en egen lösning. även dessa företag tog fasta på kundernas behov och skapade alternativet, Quad Data Rate, QDR. Så bildades QDR-konsortiet.
Mathew Arcoleo, marknadschef på Cypress, är en av de drivande krafterna i utvecklandet av QDR.
- Tekniken bygger på att man placerar läs- och skrivfunktioner på olika portar, säger han.
- Genom att använda sig av DDR-teknik på varje port blir det möjligt att på en och samma gång behandla fyra datamängder per klockcykel.
Under de senaste månaderna har det förekommit ganska hetsiga debatter i amerikansk press om de två olika lösningarnas respektive överlägsenhet gentemot varann. SigmaRAM-gruppen anser att deras lösning med bara en klockpuls förenklar användningen av minnet. QDR-konsortiet hävdar att deras teknik, med separata bussar som överför data endast åt ett håll, även den ger förenkling. Det träts också om vilken variant som ger den snabbaste dataöverföringen.
Men Peder Jeppson, vd på Cypress Semiconductors svenska kontor, tror inte att de tekniska skillnaderna behöver ha avgörande betydelse framöver.
- SRAM blir mer och mer applikationsspecifika, olika företag använder olika lösningar. Det behöver i sig inte vara ett problem att två tekniker används parallellt, bara kunderna är nöjda, säger han.
Peder Jeppson menar istället att många olika standarder minskar möjligheterna att sälja stora volymer, vilket är ett krav idag för att kunna vara lönsam.
- SRAM för nätverkstillämpning är en relativt liten, nischad marknad idag, så man bör försöka undvika att minska den ytterligare.
SigmaRAM-gruppen och QDR-konsortiet har lämnat in sina respektive lösningar till standardiseringsorganet Jedec. Förhoppningarna, från båda håll, är att den egna lösningen ska kunna användas som allmän, avgiftsfri standard.
Lisa Ringström
