Den 3 mars i år, klockan 11.45, uppstod ett mindre problem på en av högspänningsledningarna till Stockholm. Under 90 millisekunder sjönk spänningen till halva värdet på en av faserna.
 
Det låter kanske inte så farligt. Men på en stor Internetstation, där en av Europas största Internetportaler har sina servrar, blev det en hel del problem. När spänningen föll slogs anläggningen för avbrottsfri kraft igång, helt planenligt. Tyvärr råkade den fastna i påslaget tillstånd, så klockan 12 när batterierna tog slut så gick portalen ner.
 
Felet spred sig till flera större Internettjänster. Först rasade e-posttjänsten. Så småningom blockerades alla andra Internetfunktioner också. Först vid 15-tiden var systemen igång igen, men hela resten av dagen var det oerhört trögt att komma fram.
 
Den här händelsen orsakade nog mest stress, irritation och en del uteblivna affärer. Ingen människa skadades. Men det illustrerar hur sårbart Internet är för störningar i eltillförseln. För det handlade trots allt bara om ett spänningsfall under 90 millisekunder. Anläggningarna var förberedda - det fanns UPS-anläggning (Uninterruptable Power Supply) med laddade batterier.
 
Många datorer som driver Internettjänster, i synnerhet utanför storstäderna, har betydligt sämre skydd. Elleverantörerna räknar med att varje abonnent i genomsnitt drabbas av 30 - 40 minuters avbrott per år, så talet om att "elen är säker" stämmer inte. Och bara en minoritet av alla Internetterminaler har någon UPS över huvud taget.
 
Att Internet blir driftsäkert är av nationellt intresse. Det menar inte minst statskontoret, som i en utredning kallad "Sammanhållen strategi för samhällets IT-säkerhet" påpekar att varje komponent i varje användares Internetsystem måste ha en högre driftsäkerhet än dagens telefoner om tillgängligheten ska bli densamma.
 
Det är ett tungt uttalande. Varje pc, varje router och hub, varje växel och så vidare ska alltså vara lika störningstålig som telefonen om statskontoret får sin vilja igenom.
 
Telefonen är bland det mest driftsäkra som finns. Det har till stor del historiska skäl - telefoner är enkla konstruktioner som matas med ett separat strömförsörjningssystem, från telefonstationen där det också finns reservbatterier som räcker upp till åtta timmar. Det faktum att telefonen fungerar även vid relativt långa elavbrott ökar utan tvekan medborgarnas trygghet.
 
En person som tänkt mycket på detta är John åkerlund, på konsultbolaget UPN, Uninterrupted Power Networks.
 
Han var tidigare chef för Telias strömförsörjningskontor och har även jobbat på Ericsson med dessa frågor. Han anser att vi håller på att kasta bort den här resursen, som han kallar Livlinan.
 
- Om vi inte ser upp så kommer livlinan att försvinna i takt med teknikskiftet mot bredband och IP-telefoni. Optiska nät är bra för bandbredd, men man kan inte mata ström genom dem, konstaterar han.
 
- Mobiltelefoner fyller inte alls den här funktionen. Blir det strömavbrott börjar många ringa omedelbart, och då slår mobilnäten snabbt i kapacitetstaket. Och batteriet i basstationen räcker högst en kvart.
 
John åkerlund har dock flera förslag till lösningar, som var och en bidrar till att lösa problemet.
 
En lösning, tämligen radikal, är att mata IT-utrustningen med ett separat 300 V likströmsnät och samtidigt flytta ut reservbatterierna till ändutrustningen i husen.
 
- Så gott som all utrustning som drivs av 220 V växelspänning kan också drivas av 300 V likspänning. Det gäller både datorer och lysrör, konstaterar åkerlund.
 
Likström har den stora fördelen att reservaggregaten kan göras mycket enklare, billigare och därmed flera tusen gånger tillförlitligare. Kraft för telekomutrustning får bara vara ur drift 15 sekunder per år. En typisk DC-UPS-anläggning för telefoni har en teoretisk stilleståndstid på 0,03 sekunder per år, jämfört med nära 4 minuter för motsvarande AC-UPS, enligt beräkningar av japanska NTT.
 
- Förändringen är inte så radikal som den låter. Faktum är att både elektroniska telekomväxlar och mobilteleanläggningar drevs med växelström i sin barndom, men har gått över till likström av tillförlitlighetsskäl. I stamnäten drivs redan Internet av likström. Jag är övertygad om att utrustningen för Internetaccess går samma väg, säger han.
 
- Likströmsnätet kan också användas till att driva larm, porttelefoner, basstationer, nödljus och annat som måste fungera i husen även när strömmen gått.
 
- I äldre hus kostar det naturligvis en slant. Men om man drar ledningarna vid nybyggen eller i samband med bredbandsinstallationer så blir extrakostnaden minimal.
 
åkerlunds andra tanke går ut på att få datorerna att komma igång lättare efter strömavbrott. En idé här är att centralisera någon form av säkerhetskopiering. Utslagna datorer skulle då kunna hämta tillbaka de data som var aktuella vid strömavbrottet, och på så sätt kunna komma igång relativt smärtfritt. Industrins trend mot "tunna klienter" underlättar utvecklingen.
 
Hans tredje idé, kallad Premium-el, är kanske mest långtgående. Samtidigt rymmer den flera eleganta tankar. Premium-el kan ses som en möjlighet för elleverantörerna att sälja säker strömförsörjning.
 
- I varje stad finns en telestation centralt placerad. Den byggdes en gång i världen för att rymma något som är mycket större än dagens digitaliserade utrustning. Där finns alltså gott om plats idag.
 
- Samtidigt ersätts just nu mängder av koppar med optisk fiber, som tar betydligt mindre utrymme. Det finns alltså gott om plats i rören från telestationen till abonnenterna.
 
åkerlunds tanke är att utnyttja den lediga kanalisationen till elkablar och ställa dieselgeneratorer i de halvtomma telestationerna. Elkablar av koaxialtyp kan installeras med tryckluft på samma sätt som optokablar. Generatorerna kan startas på några tiotals sekunder. Den som så önskar kan då köpa möjligheten att få el därifrån under strömavbrott, med leveransgaranti. Banker, sjukhus och andra storkonsumenter har naturligtvis likartad reservkraft redan idag, men för småkonsumenter finns inget billigt alternativ.
 
- Det behöver faktiskt inte bli så dyrt. Någon megawatt kanske kan räcka för en storstad, och en sådan installation skulle inte kosta mer än några miljoner kronor eftersom man kan utnyttja infrastruktur som redan finns. Det är betydligt billigare än konsekvenserna av elavbrotten, säger åkerlund.
 
Han har dock ännu inte fått särskilt mycket gehör för sina idéer. Post & Telestyrelsen och öCB, överstyrelsen för civil beredskap, har visat visst intresse, men industrin har slagit dövörat till. Varken elleverantörerna eller teleoperatörerna vill lägga ut pengar på något som inte ser ut att ge direkt avkastning, och efterfrågan en produkt som inte finns - säker el - är inte så stor.
 
- Men ingen har sagt emot mig när det gäller det tekniska, säger John åkerlund.