About / Advertise
Samgåendet mellan Ericsson Mobile Platforms och ST-NXP är ett styrkebesked från Ericsson och troligen det bästa som kunde hända plattformsbolaget i Lund. Äntligen får EMP de marknadsmuskler och den backning av halvledarkompetens som krävs för att bolagets kunnande ska nå global dominans. Sedan starten 2001 har EMP jobbat hårt på att knyta till sig världens mobiltillverkare. Och jämte hovleverantörskapet till Sony Ericsson har förvisso LG, Sharp och ett antal nischleverantörer nappat på lockropen från Lund. Men den globala succén har uteblivit.
Samtidigt har marknaden för mobilkretsar öppnats upp. Ingen kretsleverantör kan längre vara säker på att få leverera till nästa mobilgeneration utifrån gamla meriter. Nokias beslut i fjol att öppna för externa leverantörer var kanske den tydligaste illustrationen på hur marknaden fungerar idag. Att ST och NXP slog ihop sina påsar på mobilkretsmarknaden var ytterligare ett tidens tecken, och en indikation på att ST verkligen vill ta ledningen på denna marknad.
Att Ericsson får 50 procent av det nya bolaget, visserligen med hjälp av en kontantinsats på 1,1 miljarder dollar, visar hur högt kompetensen i Lund värderas och är ett kvitto på att ingenjörskonsten där håller yppersta världsklass.
EMP byter nu huvudman från ett telekombolag till ett halvledarbolag. ST har i Crolles, tvärs över franska gränsen från Geneve, ett av världens främsta halvledarutvecklingslabb. Och ST har därtill spjutspetskompetens inom digital-tv-teknik, något som kan komma väl till pass när tv i mobilerna får allt större genomslag.
Samtidigt torde det nya bolaget behålla de täta banden till Ericsson, på samma sätt som mobilföretaget Sony Ericsson arbetar nära det infrastrukturfokuserande moderbolaget. Den lokalpatriotiskt lagde må sörja att huvudkontoret för verksamheten hamnar i Geneve. Men i dagens globala värld är det knappast förvånande. Sony Ericsson har ju huvudkontor i London, och det har knappast skadat den svenska verksamheten.
En möjlig förlorare i sammanhanget är Texas Instruments, som länge haft starka band med EMP. Hur det samarbetet ser ut i den nya konstellationen EMP-ST återstår att se.
Fusioner är alltid riskfyllda, och många är snyggare i Powerpoint än i verkligheten. Och förvisso återstår en mängd praktiskt arbete om det bästa ur EMP, ST och NXP ska komma till sin rätt i det nya bolaget. Men utan detta partnerskap hade EMP riskerat att förtvina, alltför beroende som man varit av Sony Ericsson och med en ägare som inte ser halvledardesign som sin huvudverksamhet. I samarbetet med ST finns alla möjligheter att förverkliga visionen om att bli den dominanta spelaren inom mobiltelefonkretsar.
