About / Advertise
REPORTAGE Norska Morrow ska bygga en 32 GWh-batterifabrik på norska sydkusten. Bolaget har statliga ägare och egen teknikutveckling. Elektroniktidningen har talat med vd Terje Andersen.
Nyheten om den norska batterifabriken kom i början av juni. Terje Andersen blev i samma ögonblick en mycket upptagen man. Men han hittar en halvtimmesglugg för Elektroniktidningen mellan sina möten.
 |
| Terje Andersen |
– Det har varit en enorm respons från Europa och Norden – rena snöstormen!
Företaget har förberett sig i två år. Bygget av en pilotanläggning inleds nästa år. Den hamnar någonstans vid norska sydkusten, för att vara nära den europeiska marknad där de blivande kunderna finns.
I slutet av juni ska en konkret plan vara klar. Och så ska den exakta platsen för anläggningarna bestämmas. Kanske blir det i eller nära Kristiansand, där två partners håller till.
År 2024 ska skarp produktion starta.
Det här blir det tredje gigafabriksprojektet på nordisk mark efter svenska Northvolt och norska Freyr.
– Vi är the new kid on the block, säger Terje Andersen.
Vem vinner nordiska mästerskapen i hållbara batterier?
– Visst är det lite av en kapplöpning, men samtidigt kommer det att behövas många fabriker av det här slaget.
– Vi tänker inte på oss främst som konkurrenter. Vi kan lära av varandra. Northvolt är den som kommit längst – så vi kan lära av deras misstag.
Morrow är den av de tre som får det kortaste avståndet för transporterna till bilprduktionen i Europa. Freyr bygger i Mo i Rana och Northvolt i Skellefteå.
Det som skapar batteriruschen i Norden är vår rena elmix. Batteritillverkning drar mycket ström och bidrar med nästan hela elbilens koldioxidavtryck. Nordens utsläppsfria billiga vattenkraft gör oss som skapta för uppdraget.
– Grön energi, politiskt stabila förhållanden och korta avstånd till huvudmarknaderna i Europa, räknar Terje Andersen upp som gynnsamma förutsättningar för Morrow.
Erfarenhet av processindustri är ytterligare en faktor som talar för Norge.
Terje Andersen ger även corona en del av äran. Den har påmint om värdet av självförsörjning. Idag domineras batterimarknaden av asiater som CATL och LG Chem. Asiaterna hade i fjol över 80 procent av världsmarknaden och Europa hämtade nästan alla sina litiumjonbatterier därifrån.
De personer som fyller Terje Andersens schema med möten just nu kommer från hela värdekedjan för batterier. Några är leverantörer av råvara, tekniska system och byggtjänster. Andra är potentiella kunder. En del av dem frågar om partnerskap.
Bland färdiga partners finns Glencore och Elkem. De är ett gruvbolag för bland annat nickel respektive en leverantör av kisel och grafit för anoder och av silikon för batteripacken.
Fullt utbyggt kommer projektet att ha kostat drygt 20 miljarder kronor. Finansiering var något som länge oroade svenska Northvolt. Men för Morrow lär den knappast bli ett problem. 40 procent av Morrow Batteries har statliga ägare – energibolagen Statkraft och Agder.
– Norge är ju ett rikt land, konstaterar Terje Andersen.
Han påpekar – utan att påstå något bortom detta – att det finns en oljefond i Norge som stöder ny ekonomi.
Finansieringen kommer att bli en blandning mellan offentliga och privata medel. Joint ventures kan bli aktuella. Morrow tittar på alla möjligheter.
– Det är möjligt att vi får se finansiering från våra partners, som skedde med Northvolt. Det handlar om så mycket pengar att man vill utnyttja alla mekanismer för att få en snabb utveckling.
Både Northvolt och Freyr har uppgett att de har betydligt större ambitioner på sikt än en enda fabrik. Morrow tänker likadant. Upp till 95 gigafabriker behöver byggas i Europa till år 2040. Det är i alla fall den skattning som Morrow använder. Minst 45.
– Mitt hopp är att Norden ska stiga fram och bli ett Battery Silicon Valley.
Miljökämpens revanschIInitiativet till Morrow kommer från den gamle miljökämpen Frederic Hauge. Volymtillverkning av batterier i Norge är något han arbetat för sedan 2010.
Ingen är förvånad över att det är han. Känner du till det norska elbilsmiraklet? Varannan bil som säljs i Norge idag är en riktig elbil. Ska man peka ut en enda person som ansvarig är det Frederic Hauge. Han har lobbat med alla tillåtna – och otillåtna – medel. Inklusive civil olydnad när han vägrade att betala vägtullar för sin elbil. Efter ett par konfiskeringar av hans bil fick till slut alla elbilar rulla gratis genom tullarna. Det är ett av de många incitament som fått Norge ta ledningen inom elektrifieringen av vägtransport. Frederic Hauge startade miljöorganisationen Bellona innan han slutat gymnasiet. Den har inte bara kämpat mot ryskt kärnavfall och uppmärksammat norska giftskandaler utan också bekämpat och kritiserat norsk oljeproduktion. Sedermera blev Bellona etablerad och fick vara med och utforma EU:s miljöpolicies. Den finansieras idag bland annat av norska staten och EU. Frederic Hauge köpte Norges första elbil 1989 och Norges första Tesla år 2013. Sedan slutet av 90-talet är det hans uttalade taktik att hjälpa industrin att bli ”en del av lösningen istället för en del av problemet”. Så nu har han fått Norge att bygga en batterifabrik. |
Hoppas på litiumsvavelIngen gör idag tillverkning av litiumsvavelbatterier för elbilar i industriell skala. Ingen utom Morrow har heller annonserat några planer på det.
Morrows fabrik ska byggas i fyra moduler med en årskapacitet på 8 GWh vardera. Det första ska vara i drift år 2024. Den ska använda konventionell litiumjonkemi. Därefter planerar Morrow för en världssensation: litiumsvavelbatterier. Tekniken är inte klar för volymproduktion ännu, men många ringer och undrar eftersom potentialen är så stor. – Batteripacken i bilarna är för dyra. De måste ner från sina cirka 30 procent av inköpspriset till under 15 procent, säger Terje Andersen. – Detta går inte att göra utan väsentliga förändringar i batteritekniken. Det räcker inte att optimera existerande teknik. Tyska forskningsinstitutet Fraunhofer har verifierat Morrows litiumsvavelteknik till nivå fyra i den niogradiga skala som kallas teknikmognadsnivå. – Det här är inte ett high risk-spår. Många av de stora har dragit slutsatsen att svavelbaserade batterier har en framtid. Dock står och faller inte Morrow med LiS-batterierna. – Nej, nej, absolut inte! Vi vill gärna vara en pådrivare för ny batteriteknik, men vi lägger inte alla ägg i en korg. Företaget håller alla vägar öppna. Inom batteriområdet går utvecklingen blixtsnabbt. – Vi kommer att vara flexibla gällande vilket batterispår vi följer. Svavel är en av de möjligheter som kan bli realistiska inom 5–10 år. Men inget hindrar oss från att använda andra lösningar i våra framtida batterier. Vi vill vänta så länge som överhuvudtaget är möjligt för att vara säker på att få den mest optimala lösningen. – Dessutom – det vi utvecklar kring svavel kommer också att vara möjligt att överföra till traditionell, existerande teknik. Fördelen med litiumsvavelbatterier är att råvarorna i princip är gammalt avfall från den petrokemiska industrin. Det behövs inga sällsynta jordartsmetaller, så processen blir billigare och man slipper ta den problematiska diskussionen om var gruvorna ska anläggas. Nackdelen är svåra olösta problem inom energitäthet och stabilitet. – Självklart finns det utmaningar. Men minns att Norge byggde en oljeindustri som ingen trodde på för några år sedan! Det är vanskligt och komplicerat. Men omöjligt? Nej! Det här kommer vi nog att få till. |
BILDTEXT: Norge och norsk industri sluter upp bakom Morrow. Från vänster: Steffen Syvertsen (Agder), Bjørn Rune Gjelsten (Noah), Frederic Hauge (Bellona), Ole Erik Almlid (NHO) och Terje Andersen (Morrow).
