Kommunala insamlingsstationer är det bästa sättet att ta hand om uttjänt elektronik, hävdar Kommunförbundet med stöd av branschföreningen MEEP.
Men industrin vill i stället att varje företag ska ta ansvar för sina egna produkter.
- Då stimuleras utvecklingen för återvinning, säger Henrik Troberg på Electrolux.Den 6 april beslutade regeringen om en ny förordning om producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter. Förordningen omfattar alltifrån datorer och tv-apparater till brödrostar och glödlampor.
- Även om det förekommer frivillig kommunal återvinning av produkter redan idag, präglas marknaden alldeles för mycket av en slit och släng- mentalitet. Med den nya förordningen tvingas alla i branschen att ta sitt ansvar för att avfallet tas om hand på ett miljöanpassat sätt, säger Egon Abresparr, kansliråd vid rättsenheten på Miljödepartementet.
En annan avsikt med förordningen är enligt Abresparr att konsumenten ska kunna se kostnaderna för återvinning angivet i priset redan när de köper produkten. Kostnaden ska stå i relation till varans miljöfarlighet, ju större påverkan på miljön en vara utgör desto större blir priset i handeln.
Den nya förordningen kommer att gälla från 1 juli 2001. Den säger att den som säljer elektriska och elektroniska produkter har skyldighet att ta emot ett använt exemplar av samma slags vara i retur. Kommunen har ansvar att ta hand om det avfall som inte omfattas av förordningen och för det avfall som redan finns när förordningen träder i kraft.
InsamlingsstationerEnligt den nya förordningen har kunden rätt att ta med sig sin gamla produkt till affären och lämna in den när man köper en ny. Men Bo Rydin, ordförande för MEEP, Miljörådet för elektriska och elektroniska produkter, uppger att det hela kommer att lösas på ett smidigare sätt. För närvarande arbetar MEEP tillsammans med Kommunförbundet om en uppgörelse att installera insamlingsstationer där man kan placera sitt elektronikavfall. Kommunen kommer att stå för kostnaderna för driften av återvinningsstationerna, medan producenterna tar hand om kostnaderna för återvinningen av produkterna.
- Det här är ett vettigt sätt att samarbeta, det kommer att underlätta för alla parter och sänka kostnaderna för omhändertagandet, säger han.
- Låga kostnader är något som också gagnar konsumenterna, vilka i slutändan kommer att få betala återvinningen i form av dyrare produkter.
"Inte marknadsmässigt"Men alla är inte lika övertygade om det förträffliga i kollektivt ansvar. Producenter som ligger långt fram inom utvecklingen av återvinningsbara produkter föredrar individuellt ansvarstagande.
På Electrolux anser man att de icke-marknadsmässiga principer som både förordningen och samarbetet grundar sig på är olyckliga.
- Att ta generellt, ej tillverkarbundet ansvar för allt avfall som genereras, stimulerar inte till utveckling av mer återvinningsbara produkter, säger Henrik Troberg, ansvarig för återvinning på Electrolux vitvarubolag.
- Om vi investerar i produktutveckling som leder till bättre och billigare återvinning, leder det till att vi sponsrar kollektivet med lägre avfallsavgifter istället för att den egna produkten blir billigare.
Troberg tycker istället att företagen borde ansvara för återvinningen av sina egna produkter, så kallat direkt produktansvar, vilket skulle sporra till bättrade möjligheter till återvinning.
- Kollektivt omhändertagande är dessutom stick i stäv med förordningens avsikt att kostnaden ska stå i relation till varans miljöfarlighet.
EU-direktiv bestämmerProducentansvar för elektronikprodukter diskuteras även på EU-nivå. Det arbetas för närvarande med ett EU-direktiv om producentansvar för elektronikavfall. Ryktet säger att det kommer att läggas fram av EU-kommissionen någon gång i maj.
Enligt miljönyhetsbrevet ENDS Daily bedriver Electrolux lobbyverksamhet ihop med ett antal andra producenter, bland andra Nokia, IBM, Ericsson och Intel, och har uppvaktat EUs miljökommissionär Margot Wallström i frågan.
- Vi har tillsammans med andra företag försökt visa fördelarna med direkt producentansvar och hoppas att det har nått fram till beslutsfattarna, säger Troberg.
Om det kommande EU-direktivet förordar direkt producentansvar, så kommer den svenska förordningen att behöva ändras.
- Jag är faktiskt förvånad över att förordningen kommer just nu, säger Troberg. Diskussionen om producentansvar har pågått under en lång tid och så väljer man att besluta om den nu, utan att invänta EU-direktivets inriktning.
På Miljödepartementet svarar Egon Abresparr att man har valt att införa beslutet så fort som möjligt, och förordningen kan anpassas efter ett EU-direktiv längre fram.
- Att vi och andra länder har valt att gå före med bestämmelser om producentansvar påskyndar arbetet inom EU med att hitta en gemensam standard. Risken för att processen förhalas och drar ut på tiden minskar, säger han.
Lagstiftning om producentansvar för elektronikavfall finns redan i Holland, Norge och Danmark. I de båda förstnämnda länderna har man byggt upp ett återvinningssystem med kollektivt ansvarstagande för avfallet.
Lisa Ringström
Tillverkaren kan dömas till böterI den nytagna förordningen uppdelas avfallet i tio olika produktgrupper av avfall:
• Hushållsprodukter, handverktyg, trädgårdsverktyg
• IT- och kontorsutrustning
• Telekomutrustning
• Tv, audio, video
• Kameror, fotoutrustning
• Klockor
• Spel, leksaker
• Ljuskällor, armaturer
• Medicinteknisk utrustning
• Laboratorieutrustning
Om tillverkaren inte tar sitt ansvar kan han eller hon bli dömd till att betala böter. Förordningen omfattar inte elinstallationsmaterial som kablar och proppar samt starkströmsutrustning och kraftverk.
Samtidigt som förordningen börjar gälla den 1 juli 2001 planeras en ny renhållningsförordning att träda i kraft. Den innebär ett generellt förbund mot att deponera eller bränna elektronikavfall. Kommunerna kommer därmed också tvingas ta ansvar för avfall som ej omfattas av förordningen eller slängs istället för lämnas in till återvinning.
Regeringen förväntas ta ett beslut om renhållningsförordningen i höst. LR